Igår eftermiddag var det dags att återigen nosa på himlens rosa port. Lätt grinig och trött på livet var jag på väg hem då det plötsligt kom en bil från ingenstans. Hade jag inte hunnit backa hade dramat resulterat i en dödsolycka.
Naturligtvis var meningen med det hela att jag skulle vakna upp och sluta gnälla och njuta av livet (trots att det till 80% är crap).
Embrace life!
Förra gången var det den där rassen som nästan fick mig att se ljuset.
Gången dessförinnan var när jag blev misshandlad och släpad in i skogen och allra första gången jag fruktade att mitt sista andetag var nära var när jag i min barndom var nära att bli överkörd av tåget. Mycket traumatiskt och jag berättade det aldrig för någon.
Jag har klarat mig, vilket betyder att Skaparen och Moder Jord i fin symbios har en plan för mig och mitt liv. Nu måste jag bara lista ut vad den planen går ut på.
Trots tre timmars sömn i natt tänker jag göra något bra av denna dag. Tre timmar är trots allt fler än två.
Man klarar sig alltid i livet, och gör man det inte dör man och då bryr man sig inte – därför finns det ju egentligen ingenting att frukta.
Njut dagen. Varje dag är en sällsam gåva.
Andra om religion, näradödenupplevelse, livsplan
Etikett: död
Näradödenupplevelsen
Igår var jag med om min andra näradödenupplevelse (den första bjöd ju den där rassen på för ett år sedan).
Jag och Sebbe promenerade hemåt på en vanlig gång- och cykelbana. Cyklar till vänster, fotgängare till höger. Plötsligt, från absolut ingenstans, svischade en cyklist förbi på insidan av gångbanan. Han var en centimeter från att köra över Sebbe. Det fanns ingen som helst anledning för idioten att göra så då cykelbanan låg alldeles tom och jag och Sebbe gick som vanligt vackert där vi hörde hemma.
Jag blev först mycket chockad och fick inte fram ett ljud. Efter ett tag blev jag rosenrasande och vid sådana tillfällen har jag svårt att behörska mig. JÄVLA IDIOT! Som jag insåg för länge sedan; folk är knäppa. Det är bara så. Jag är emot alla former av våld men vid vissa tillfällen får jag lust att plocka fram bössan.
Dagens konversation
Jag såg nästan ljuset
Jag var så bakis idag att jag trodde jag skulle avlida. På riktigt. Var på solskenspromenad med Sebbe vid nio och mådde fint. Sedan handlade jag och åt frukost. Sedan blev jag bakis. Varför är det så att man först mår bra och sedan blir rådålig? Efter en plågsam lekstund fick jag äntligen vila ett par timmar. Vred mig och ville kräkas och när jag väl somnade vaknade jag två gånger av att jag inte andades. Hemskt.
Nu står maten i ugnen och vi har varit på skogspromenad. Om några timmar ska man in i dimman igen.. Mellofest på hög nivå. Elin Lantos “Money” är enda låten som fastnat i mitt huvud – gick överraskande och trallade på den i skogen. Så med en bra scenshow kanske den kan vara trevlig ändå.
Jag trodde jag skulle bli mördad idag
Jag trodde jag skulle bli mördad idag. Såg löpsedlarna framför mig.
När jag och Sebbe promenerade tillbaka till Hundvakten klev det plötsligt fram en man som såg helt normal ut. “Får jag fråga vad du har för åsikt om kriminaliteten bland invandrare?”, frågade han. Jag pep något om att kriminaliteten inte har något med invandrarna i sig att göra, märkbart skakad av den absurda situationen. “Jag tycker att alla araber och negrer ska utplånas”, fortsatte han. “De är ogräs och ogräs utplånar man”. Sebbe och jag valde att svänga in på en annan gata. “Nu vet du vad jag tycker” sa han innan han gick vidare.
Anledningen till att jag trodde han plötsligt skulle sticka en kniv i mig var så klart för att jag antar att han inkluderar alla ickeheterosexuella i skaran som han vill se utplånad.
Jag är så trött på mänskligheten.
Jag tror att Gud låter världen gå under för att han är missnöjd med sin skapelse.