Etikett: deep thoughts

Här tappas inget hopp

Dags för dagens djupa inlägg.

Jag stod och maratondiskade och insåg att jag mådde rätt bra.
Ja, det har varit en riktigt risig vecka.
Ja, jag har gråtit och våndats men mest av allt har jag känt mig förvirrad och förvånad.
Tyvärr inte arg alls (även om han kallade mig “arg flicka”).
Att människor är svåra och konstiga (på ett dåligt sätt) visste jag men att en person kan förändra sig så totalt på 24 timmar visste jag inte. Eller jo, det gjorde jag. Men jag trodde att jag fått min beskärda del av den varan. Tydligen hade jag inte det..
Nåväl.
Jag är mycket tacksam över att jag återigen fick känna den där känslan som jag inte känt på tre år; känslan av förälskelse som jag så önskade känna tillsammans med Dansken och Gringo och Z. Förälskelsen är ju dock inget man kan styra över så den kom inte när jag så innerligt ville, men nu var den på väg. Tyvärr blev den halshuggen när jag minst anade, och på ett mycket bryskt vis, men tack Moder Jord för att jag fortfarande är kapabel att känna.
Igår hade en ickevit person aldrig blivit framröstad till USA:s president och för ett par veckor sedan hade jag tappat hoppet om att en regnig oktoberdag kära ner mig fullständigt.
Nu vet jag att vad som helst kan ske.
När man minst anar.
Hoppet lever kvar.
Jag tackar ödmjukt.

Jag har tänkt på det här med kärleken

Om man älskat en person jättemycket och en dag inser att inte en endaste liten bit av den kärleken finns kvar – vart tog den vägen?
Tog den slut? Och i så fall – som sagt – vart försvann den?
Jag tror det kan vara lättare än så.
Kanske är man latent kär hela tiden, och endast vissa personer lyckas locka fram känslan. Då tror man sig bli kär i dessa personer fastän man i själva verket bara är kär.
Men hur länge/mycket kan en och samma person då lyckas locka fram kärlekskänslan? Kanske bara en kort tid, och därefter är man bekväm och tycker om personen i fråga och fortsätter relationen bara för att.
Efter ett tag känner man ju sig ofta “nykär” – kanske har samma person då återigen på ett eller annat sätt lyckats få fram den.
Det är kanske därför man efter en misslyckad relation blir väldigt förvirrad då man råkar stöta på sitt ex – som man trodde man kommit över – och alla känslor väller fram igen.
Vissa personer kanske helt enkelt kan få en att känna kärlek?

Ibland måste jag dela med mig av mina erfarenheter

Igår kväll, mitt i mitt slappetislappande, ringde det på dörren och jag hörde på signalen att det var en god vän som då och då envisas med att våldgästa mig. “Jag saknade Sebbe”, sa han, men jag visste att han hade något annat i kikaren.
Det visade sig att han hade varit på (ännu en dålig) date.
Han hade träffat en man från nätet och jag bad att få se hans profil. Därefter skällde jag på min vän som envisas med att vara överliberal och inte ha några som helst krav på sina (värdelösa) dejter.
“Han har ju ingenting som passar dig”, sa jag vist.
“Men jag vill ju ge dem en chans”, svarade han.
“Men kolla, han har ju inte ens bild på sig själv. Han har en knullbild som han själv inte ens figurerar på. Skärp dig för fan!”
Nu var jag förbannad och samlade mig ett kort tag innan jag fortsatte.
“Du säger att du vill bygga en framtid med någon och låt mig säga dig att en sån här person är inte intresserad av det. Han är intresserad av att knulla – inte bara med dig utan med en miljard andra – så lägg av med dessa horribla dejter nu. Och den där du träffade för ett tag sedan – han var fortfarande ihop med sin sambo (de har flyttat isär nu) – tror du på allvar att det hade funkat om han kastat sig in i ett nytt förhållande med dig? Skärp dig, grabben!”
Därefter var vi tysta ett tag.
Sedan tyckte han att jag var “uppgiven” och att jag inte borde träffa Dansken då han “inte passar mig”.
Jag svarade: “han lyssnar på vad jag säger och han får mig att skratta och dessutom är han singel och opervers. Det är en bra början”.
Vi gick ut en sväng med Sebbe och innan vännen cyklade hem upprepade jag dagens lektion och avslutade än en gång med “skärp dig, grabben!”
Jag har varit många, många fler år i branschen än han, så han vet innerst inne att jag har rätt.
Det är bra.