När en man har haft en jobbig dag går han ut och slår någon på käften. Kanske mördar han någon vid en bankomat. Kanske våldtar han en 70-årig tant (som ni vet mycket färska och bokstavliga exempel). Förmodligen slår han sönder saker; vandaliserar. Super ner sig och drämmer till frugan/maken där hemma. Örfilar barnen. Hänger hunden i svansen. Ja, ni kan typen. Den där mannen.
När en Man har haft en jobbig dag skriver han ett aggressivt men sakligt mail som han skickar till rätt person. Han publicerar därefter ett uttömmande men ej självförgörande blogginlägg (en Man har en blogg, ser ni). Kanske avreagerar han sig lite på Facebook (förmodligen raderar han strax därpå det han skrev eftersom poängen ju är att FÅ UR sig känslan och en Man använder gärna det skrivna ordet som redskap). När Mannen kommer hem kramar han sin hund hårt (kan även vara ett annat husdjur, en sambo eller ett barn) och därefter laddar han musikspelaren med rå, hysterisk techno och ger sig ut och joggar/powerwalkar. När Mannen sedan kommer hem igen tar han sig en dusch, fixar till en hälsosam men oerhört smarrig middag och därefter är han lugn som en filbunke. Lugn och reko. Ja, en riktig Man.
Etikett: deep thoughts
Jodå, ångestmonstret knackade på
Ångestmonstret knackade på.
– Du är värdelös.
Jag höll händerna för öronen.
– Du är ful och mesig och trög.
Jag höll händerna för öronen och blundade.
– Du har inte åstadkommit något och du kommer inte göra det heller. Du kan lägga ner och dö.
Jag höll händerna för öronen och blundade och skrek ”La la laa”.
– Du har ett patetiskt jobb.
Jag ruskade på huvudet.
– Du är lat och din kropp är trött och du har ont här och där. Inse att du är gammal och att det är över. Ö-VER!
Jag började bläddra i en bok.
– En bilderbok va, blåsta pucko.
Jag lade boken över ansiktet och suckade.
– Det enda du alltid vetat att du vill i livet har du inte lyckats med. Du lyckas inte med någonting. Värdelös är du.
Jag ställde mig i duschen och med hög och tydlig stämma sa jag ett sanningens ord till Moder Jord.
Nu väntar jag på svar.
Jag gick och lade mig. En bra sak med min nya, aktningsvärda ålder är att jag varit varvet runt så många gånger att jag vet att allting ser helt annorlunda ut när jag vaknar. När våren kommer. När lågan återigen brinner. När något spännande händer.
Men just nu är det hårda tider.
Vad händer med den mördade kärleken?
Jag sitter här och funderar på vart kärleken tar vägen.
Som jag skrev en gång så har ett ex börjat jobba i byggnaden mittemot. Jag ser honom så gott som dagligen och jag minns hur kär jag var. Jag är ju en sån som gör saker och ting ordentligt och grundligt. Älskar exempelvis. Det sker inte så ofta men när det väl händer så är det på riktigt och med hela mitt arma väsen.
Nu tänker jag på exet tvärs över gatan. Jag älskade honom så hårt och nu känner jag ingenting. (Kanske lite, lite avsky. Jag gillar honom inte som människa. Tänk taskiga värderingar.)
Så vart tog kärleken då vägen? När vi var färdiga med varandra han var färdig med mig så hade jag ju ihjäl den. Jag stängde av. Blåste ut lågan. Drog ur kontakten. Det var svårt och det tog lång tid, men plötsligt var känslan borta.
Visst är det märkligt.
Jag leker med tanken: skulle den mördade kärleken kunna uppstå?
Nej.
Jag tror att det fungerar lite som en rotfyllning. Likt en tand gröps ur och fylls med någonting artificiellt gröps kärleken ur, men vad den fylls med vet jag inte. Ett tomrum kanske. Eller helt enkelt en ny erfarenhet.
Det som var var.
Det som kommer kommer.
Och framförallt: det som är är.
Tisdagsinspiration
Är rätt
Jag känner att jag vill utveckla det jag skrev om i förra inlägget. Det vill säga varför jag blir så GLAD och LYCKLIG när saker och ting rullar på på det där fina viset.
Jag har sån otur.
Jag är grabben som när jag köpt en mobiltelefon och kommer hem och ska packa upp den inser att det inte ligger nån telefon i förpackningen.
Jag är grabben som köper nåt tekniskt och inser att det fattas en sladd.
Jag är grabben som (dagsfärskt exempel) köper en tidningsprenumeration och får två. Samma tidning. Två kundnummer. Två fakturor. Två ex av samma magasin.
Jag är grabben som alltid hamnar lite i kläm. Är undantaget!
Jag är grabben som är vegetarian och köper en vegetarisk rätt och inser att producenten anser att fisk är vegetariskt.
Jag är grabben som tvingas strippa på flygplatsen och får hela mitt bagage minutiöst granskat för att därefter ÄNDÅ tvingas gå igenom den ”vanliga” röntgenproceduren (så himla onödigt).
Jag är grabben som köper en bok som jag egentligen inte vill läsa, men känner att jag måste, och när jag plågat mig igenom 300 sidor inser jag att de sista 10 sidorna saknas. I just denna bok. I just denna nyinköpta vackert inbundna bok.
Ännu ett dagsfärskt exempel: jag är grabben som efter några om och men bestämmer mig för att skriva någonting mycket hjärtligt och fint till någon på Facebook-chatten och när jag väl skrivit ned mina väl valda ord och klickar på ”sänd” så får jag meddelandet: ”XX är inte inloggad längre”. Vad fan.
Därför blir jag så glad och lycklig och chockad när något faktiskt bara rullar på och FLYTER och överraskar positivt. När jag känner att jag är rätt. Är-rätt så att säga. Inte på rätt ställe eller vid rätt tidpunkt utan bara Ä R R Ä T T . Okej?