Idag när jag satt och googlade Marilyn Monroe-bilder (se förra inlägget) så råkade jag läsa en artikel om Joyce Carol Oates Dagbok 1973-1982 (det var ju hon som skrev boken Blonde, om Marilyn). Efter jobbet ilade jag således ner till Bok-Skotten (utan att få napp) och Akademibokhandeln (napp!) och köpte den. Och Blonde, som jag faktiskt aldrig läst, fastän jag har en faiblesse för Marilyn och trots att mina bokhyllor är välmatade med memoarer och dagböcker och liknande.
Nu ska farbror, jag alltså, luta mig tillbaka i läsfåtöljen med min nya bok i näven. Brasan sprakar i bakgrunden (nåja) och lite klassisk musik ljuder i fjärran. Hunden sover framför mina fötter och självklart bär jag glasögonen på nästippen och naturligtvis är jag iklädd stickad brun tröja och bruna manchesterbyxor. Håret är elegant vattenkammat i sidbena och ett halvt glas whisky står på läsbordet (nåväl).
Länkar: DN, SvD, Exp
Etikett: böcker
30-dagarsutmaningen, dag 13
Jahapp, 30-dagarsutmaningen fortsätter här.
Dag 13: En skönlitterär bok.
Det var en simpel en. Jag läser inga skönlitterära böcker eftersom jag inte förstår meningen med dem. Helt ointressant att läsa påhittade berättelser när världen är full av intressanta stories direkt ur verkligheten.
Så… inget tips från mig.
Så det så.
30-dagarsutmaningen, dag 4
Dag 4: Din favoritbok.
Okej, dag fyra satt långt inne eftersom jag inte kunde komma fram till vilken bok som är favoritboken. Jag stod framför min bokhylla igår och funderade och tänkte men nej… Alltså väljer jag Världshistorien genom tiderna. Mycket bra. Mycket informativ. Mycket 30+.
Jag citerar en gammal recension som jag läste på boksidan.net:
En mycket bra historiebok om människans historia och utveckling. Där man kan navigera genom tiderna med hjälp av tidslinjer, kartor och uppslagsord. En tjockis på 665 sidor. Fullpackad med 500 illustrationer.
Självhjälp
Som ni vet så jobbar jag hårt på att bli en positiv, lycklig och lyckad man. Min nya hälsosammare livsstil gäller såväl utsida som insida och efter många deprimerande böcker (tänk: två förintelseböcker på raken) glider jag nu elegant över till tantiga självhjälpsböcker. Nu ska jag läsa Vad optimisten vet och du kan lära dig och eftersom författaren har ett vackert namn så litar jag på honom (Nicolas Jacquemot).
Uppdatering: Motsatsen till livsglädje är livsleda, pessimism och svårmod, vilket inte är särskilt angenämt. *Noterar*
