Vintersemester

Hej ungdomar.
Nu tar bloggen lite semester. Siktar på en vecka eller så (om inget dramatiskt inträffar), men kanske dyker en bild eller två upp vid något tillfälle. Jag jobbar som fasen just nu och ska i veckan dessutom (med bravur) träda in i min nya roll som Twitterredaktör (ja, skratta ni, men jag är mycket seriös i allt jag gör – dock skojfrisk).
Medan ni suckande häckar här och tokklickar på ”uppdatera sida” så kan ni ju roa er med att ta del av årets mest lästa inlägg.

  1. Hur kan ni vara så fantastiskt blåsta?
  2. Konvojdramat på lätt, pedagogisk svenska
  3. Väx upp, snorungar
  4. Dagens mail
  5. Jag svarar inte i telefon och jag öppnar inte dörren
  6. Och vad är det för konstigt med det?
  7. Ni är så förutsägbara
  8. De gör då allt, ALLT, för att sätta käppar i hjulen
  9. Här har ni er fredliga, härliga konvoj
  10. Pojkstreck, skadegörelse och hatbrott

Tidernas mest lästa inlägg är dock följande: Blondiner (juni 2006), Bimbos (maj 2006) samt Wow – ett sportinlägg (januari 2007) (ha ha ha).
Ha nu en god vintervecka!
Comments off.

Väl rutet om den svenska bloggsvansen

Jonas Thente skriver bra om vad som får många, många bloggare att stänga av kommentarsfunktionen.
Vad som mest har förvånat mig är hur somliga kommentatorer hänger kvar år efter år bara för att hata. Och inte ens hata på ett intressant och kreativt sätt, utan i bästa fall irrelevant, poänglöst, obegåvat, högstadiemässigt och tonårsmasturbatoriskt.
(…)
De är precis lika stora tillgångar som de högljutt aggressiva fyllon som slår sig ner vid ens bord och får mord i blicken när man inte visar tillbörligt intresse för deras outhärdligt tjatiga Bukowski-, Cornelis- eller Hemingwaydyrkan.
Saken är den att man i det fysiska kan byta bord, gå därifrån, hitta ett nytt ställe.
Men på min blogg är jag fast med de förbannade ältarna, som ser det som någon sorts mänsklig rättighet att få korka ner alla möjliga sammanhang och ogenerat vädra de komplex som bara är alltför tydliga för alla utom de själva.
Hos mig är det naturligtvis så att skriver jag om homosexualitet (fastän året är 2010) eller icke-hatiskt om Israel så provocerar det Svenne så förbannat mycket att han, med hela den svenska bloggsvansen, simmar hit och förpestar och förstör.
Det är det som fått mig att titt som tätt stänga av kommentarerna helt och hållet.
Ni minns kanske sommarens homodrama.
Eller inlägget om den så kallade hjälpkonvojen. Tack och lov stängda kommentarer från dag 1, men det är det mest lästa och ”gillade” (och helt säkert det mest hatade) inlägget någonsin.
För övrigt är det, om man vill ha många läsare, tacksamt att blogga om det heliga landet.
Se bara på min statistik; det slår aldrig fel.

Comments off. (*LOL*)