Etikett: antidepressiva

Nytt jobb (typ) och dagen i bilder

Här kommer min fredag i bilder.
Klockan ringde klockan 06:30 och så här blev dagen:

skifteslagsvägen
Väntar på bussen. Ett litet men mycket hemtrevligt snötäcke på marken.
Framme! Och utan bussdrama idag.
social- och hälsovårdsverkets verksamhetsställe
Social- och hälsovårdsverkets verksamhetsställe, hejsan.
Öppen rehabilitering.
På eftermiddagen körde vi ett slags avslappningsövningar. Lite ”mindfulness”, skulle jag tro att det kan kallas.
kim erik eliakim milrell da costa
Väntar på bussen för att gå på anställningsintervju. Har på mig min nya halsduk. Tack mor!
Succé! Ett vikariat – vid behov – på Folkhälsan.
baggböle apotek
Hämtade ut en ny förpackning antidepressiva. De som faktiskt fungerar och som har givit mig ny livslust.
Fredagschoklad. Hann så klart inte hela vägen hem innan jag började glufsa, medan snön yrde romantiskt omkring mig.

Det gick fint på öppenvården idag också. Vi pratade om självständighetsdagsfirandet och om den kommande helgen. Lunchen lagade vi tillsammans och jag avancerade från riskokare till grönsakshackare. 
Avslappningsövningar på eftermiddagen – jag antar att det kallas ”mindfulness”. Det var skönt men jag var lite okoncentrerad.
Innan vi avrundade dagen fick vi en läxa som vi ska göra under helgen. Ett gäng frågor att besvara efter att ha funderat och vridit och vänt på saker i huvudet.
Apropå det här med att det plötsligt finns fler som heter som jag i min vardag (en hemma och en på öppenvården) så fick jag idag för första gången bli omdöpt. Jag går numera under namnet Kim2.

Jag var på anställningsintervju och blev erbjuden att bli vikarie vid behov, vilket jag tackade ja till. Men det får bli efter öppenvården.

Åkte hem med två helt nya bussar och se – det gick ju utan några som helst problem. Huxflux var jag på hemgatan men det tog ett tag innan jag insåg det då jag kom från ett för mig tidigare okänt håll.
Det skulle nog kunna bli en riktig baggbölebo av mig!
Blake hade skött sig hemma. Inga kisserier någonstans – han har verkligen mognat under den senaste tiden.

Klockan är 17:35 och jag lyssnar på mina politiska poddar. Det kommer nog inte att hända så mycket mer än så här idag, tror jag.
Slappa och slöa och lägga mig i tid, ty i morgon ska jag göra någonting väldigt roligt…

Upp och ner och upp… Och ner

Ljuva lördag! Arbetar idag och jag hade gärna varit ledig. Blev “utbjuden” igår och det hade varit så härligt att vara lite spontan och säga “ja, gärna” men nu är det som det är med detta eviga helgjobbande.
För övrigt börjar jag (på allvar) tro att jag är manodepressiv (som min syrra) – ena stunden är jag jättenere och en timme senare är jag i extas. Oerhört jobbigt.

Fredag 13:14

Happy fredag.

Kom till jobbet för en knapp timme sedan. Jag var enormt trött i morse. Verkligen enormt. Tror det har med mina antidepressiva att göra. Håller på att trappa ned och det innebär att när jag tar en halv tablett varannan kväll blir jag fruktansvärt trött (från början tog jag en och en halv varje kväll men som sagt; minskar dosen succesivt). Jag trodde aldrig att jag skulle komma att äta antidepressiva men för ett drygt år sedan blev det så och jag har blandade känslor när det kommer till dessa tabletter. Först måste man hitta en sort som fungerar. Det är mycket individuellt. Sedan kommer biverkningarna; svettningar, viktökning, noll sexintresse, trötthet.
I början, just när tabletterna började fungera på mig, var det underbart. Den största skillnaden var att jag slutade vara så himla ängslig. Och jag slutade bry mig. Det var en befrielse att bara vara och inte låta sig påverkas av omvärlden. Sedan började effekten avta medan biverkningarna växte och jag bytte sort. Då kom den hemska kallduschen. Som vore jag en knarkare hade jag plötsligt enorm ångest, vidriga svettnignar och skakningar. Jag såg blixtar överallt och kunde inte gå rakt. Den nya sorten jag började äta hade ingen större verkan men biverkningarna försvann till slut. Sexdriften kom tillbaka dag ett, precis som den tidigare försvunnit dag ett (det känns hemskt konstigt att inte ha någon som helst lust när man är 30). I alla fall. I och med de där hemska abstinenssymptomen bestämde jag mig för att asap avveckla hela grejen. Jag är enligt mina beräkningar pillerfri i slutet av nästa vecka.
Apropå Madonna Fan Club i förra inlägget (lite pubertalt skämmigt, men jag ville verkligen har t-shirten!) så kan jag meddela att jag passande nog idag fick magsinet Icon – the yearly publication of the official Madonna fan club. Det är ett ljuvligt, glossigt magasin på 72 sidor – fullmatat med härliga bilder och reportage. Plötsligt känns medlemsskapet inte så skämmigt längre…

Mat

Jag har märkt av en av biverkningarna av de nya pillren; jag är hungrig hela tiden så från och med idag ska jag skriva ner allt jag inmundigar.
Igår ja; var ute i en halvtimme. Blev illamående och åkte hem. Började se en film men kände mig jobbigt kräkig så jag gick och lade mig istället. Apropå kräkreflexer; en av mina nojor är gamla mejeriprodukter. Tycker det är hemskt äckligt. Igår hittade jag en oöppnad gammal mjölk i kylen och när jag skulle hälla ut den eliminerade jag riskerna att se eller lukta på något otrevligt; jag vände bort huvudet, spolade varmt vatten, andades genom munnen och pratade med Sebbe samtidigt för att distrahera mig själv. Ändå höll jag på att kräkas när jag stod där och hällde ut den gamla klumpiga sörjan (kände faktiskt kräkreflexerna när jag skrev den senaste meningen). Jag är en mes. En mejerimes.