Precis som de flesta andra är jag på väg att bli sjuk. Känner mig hemskt risig och har ont i varenda liten muskel. Var uppe och ringde min läkare. Förlängd sjukskrivning och sedan 50% ett tag framöver. Hon skulle skicka intyg + en massa recept (zoloft, stesolid, theralen). Måste piggna till tills imorgon då jag ska på möte på jobbet angående mina kommande 50%. Hoppas på det bästa. Nu ska jag läsa dagens tidningar. Ciao.
Etikett: ångest och eufori
Nattsvart
Nätterna är värst. Då kommer ångesten som ett brev på posten. Måste sluta tänka på det som är dåligt och koncentrera mig på det som är bra. Känner mig så lättutbytbar och det är den värsta av känslor. Hade ett terapeutiskt samtal med min vän PG idag. Tror nog inte att någon förstår mig på samma sätt som han. Och vice versa. Hemskt skönt att ha kloka vänner.
13:48
Jul 1
Så var det julafton. Men jag ska nog ignorera spektaklet. Hur stora är oddsen, när jag har en massa lugna låtar på slumpvis uppspelning, att den spelar den absolut sorgligaste två gånger på raken (och bara den två gånger) och att den dessutom avslutar med Love Don’t Live Here Anymore. Nåja, det hände i alla fall.
Jag är inte så glad, som på bilden, just nu. Men snart kanske. Vem vet. My God att allt ska vara så fördjävligt jobbigt emellanåt.
Jag. Är. Så. Trött.
Snälla, ge mig en mening med allting. Vad som helst. Ett tecken på att något överhuvudtaget har någon som helst betydelse.
Känner mig rådvill. Känner mig som på ruta bloody fucking nummer ett år ut och år in. Varken mening eller mål. Bara en endaste lång väntan. Men på vad? Att få återfödas till en trevligare värld? Såg en dokumentär idag, om bibelkoden, och enligt den lär världen gå under 2012. Och lika bra vore väl det. Ta oss arma själar till ett bättre ställe. Fan fan fan (som Rock-Åsa skulle säga. Själv svär jag ju aldrig).
Pepp
Min gode, fine vän PG kom över på middag (lagade den ljuvliga tortellinin, se mat & dryck-sidan). Han är nybliven singel och vi talade om meningen med saker och ting. Om kärlek, framtid och religion.
Sedan slog vi på Madonnas Confessions… (han hade inte hört hela) och han gillade den lika mycket som jag. “Varför tvivlade jag någonsin på Madonna?”, sa han självironiskt. Underbart att ha en vän som man kan lyssna på musik med. De flesta har ju musik som något slags bakgrundsbrus, men för mig är den så mycket mer. Jag sätter mig verkligen ner och lyssnar. Vi kom fram till att Madonna skriver underbara texter. De är enkla men aldrig bara tomma ord, utan med mening och budskap.
P sa också att jag är “den ende han verkligen kan tala om allt med”. Det gläder mig mycket.