I morse försov vi oss. Det är alltid lika jobbigt (men händer oerhört sällan). Hela dagen blir förstörd. Man känner sig dålig och pubertal. Ska försöka skaka av mig känslan nu.
Etikett: ångest och eufori
Vemod
Hmmm… jag är på vemodigt humör. Kanske för att jag blev väckt av telefonen och inte fick drömma klart. En dröm behöver ett slut. Framförallt om det är en otrevlig dröm, annars hänger man kvar i den tills den får ett The End.
Jag kan liksom inte försätta mig i en situation som kan vara smärtsam just nu. Jag måste fega. Kan inte vara sårbar. Det vore för farligt. Måste tillfälligt sätta lås på mitt hjärta. Det är väl ok, bara man inte blir bitter.
Ja ja, nu svamlar jag bara. Har inte fått mitt morgonkaffe ännu.
Spott
Hur kan rött bli grått? Hur kan ren snö bli skitigt hagel? Hur kan mustigt vin bli blaskigt vatten? Hur kan en fridfull kyrka bli ett brinnande helvete? Hur kan en grön skog bli skövlad barmark? Hur kan 100 bli 0? Hur kan en fin, levande päls bli en död hängande klädtrasa? Hur kan en vän bli en fiende? Hur kan en levande färgglad människa bli ett stelt svartvitt fotografi? Hur kan ett ljus slockna om ingen släcker det? Hur kan glädje bli vrede? Hur kan verklighet bli saga? Hur vet man att man kan lita på en människa? Man vet aldrig. Det är bara att ta en tugga av livet och hoppas på att man inte behöver spotta ut den igen.
Jag. Orkar. Inte. Jag. Vill. Inte.
Mal
Sot
Måste ju berätta. Som mina trogna läsare vet så drömmer jag ju (tack vare Zoloft) väldigt mycket och väldigt klart. Ibland vet jag inte vad som är dröm och vad som är verklighet. Som den där gången när jag trodde att jag talat i telefon med flera personer som sedan såg helt frågande ut när jag tog upp ämnet vi “talat om”.
Nytt exempel idag; skulle ju få sotarbesök i måndags och det brukar ju sägas att “vi kommer mellan 07 och 13″. Och då brukar de komma 13:15 ungefär. Men i måndags minsann hade de kommit före 09 för då hade de varit och plingat på men jag var inte hemma för jag kom ju hem vid 09 nån gång (ta mig tusan). Hittade en lapp som sa att de skulle komma på fredag (idag) mellan 07 och 13. Jag ställde alltså klockan på 07 och klädde på mig och lade mig igen för att bara kunna hoppa upp och öppna när det ringde på dörren. Men så idag var jag helt säker på att jag gått upp, hittat en ny lapp på hallgolvet som sa att de varit och ringt på och att jag skulle ringa ett nummer. Så låg jag och slappade (febrig) vid 11 då det plötsligt ringde på dörren. Två sura karlar sa; “sotarna” och jag sa; “men var ni inte här i morse?”. De svarade inte ens utan gjorde sitt jobb och gick. Sedan började jag leta efter den där lappen jag fått idag. Men den finns ingenstans i mitt hem. Alltså måste jag ha drömt igen. Och jag som just tänkte ringa min hyresvärd och säga att; “de där sotarna var verkligen otrevliga”. I själva verket måste de ha trott att jag var otrevlig och kanske trodde att jag sa; “kunde ni inte ha kommit i morse?”. Det är sånt som “bara händer Kim och RÅ”.
Vilket långt och ointressant inlägg det här blev, men det kommer nog inga fler idag för nu ska jag få besök. Ciao.