Hemma och vänder. Herr Israel är i city och strosar i ensamhet ett tag innan vi ska återförenas för middag.
Vi kan ju konstatera att jag är en rätt usel guide. Eller snarare; allt som ligger norr och öster om NK är inte mina kvarter.
Han är mycket trevlig kan vi också konstatera. Och snyggare än jag trodde. Men ack så blyg. Och om jag kallar någon blyg är den personen verkligen blyg. Jag har väldigt svårt för att axla rollen som den initiativrike och pratsamme. Vill hellre vara mycket passiv och bli tagen med storm (det där kan ni tolka precis hur ni vill).
Summan av kardemumman är att det är trevligt med utländska vänner. Så var det avklarat.