Det börjar dra ihop sig – bara morgondagen kvar att arbeta innan en veckas ledighet infinner sig.
Jag börjar bli riktigt trött i benen av allt mitt promenerande men det har hänt saker på kroppen – sådant som förut fanns har försvunnit och det känns underbart och inspirerande.
Tyvärr – eftersom jag har konstiga fötter (breda och långa på nåt märkligt, ovanligt vis) – har jag blåsor och blå naglar men jag antar att jag får lära mig att leva med det. Det finns helt enkelt inga skor som passar mina arma jättefötter.
Igår fick jag besök av Tysken. Det blev skvaller och indisk middag och det jag saknar allra mest (nej, inget sånt) – att dela vardagen. Att – för att låta ungdomlig – bara “hänga” utan att egentligen göra något särskilt. Det är trevligt. Att umgås med Tysken innebär också hjärngymnastik då han vill lära sig det svenska språket bums och ställer en massa frågor om varför man säger si eller så och vad som är skillnaden mellan ditt och datt. Kort sagt sådant man som infödd tar förgivet.
Jag läste ett mycket intressant inlägg om kost och hälsa (det må låta trist men det är det inte) hos fru Nisse. Läs det. http://vildkatt.blogspot.com/2007/12/mitt-hemliga-projekt.html Ha sedan en bra dag.
Kategori: Stil och yta
Så blir du smal på 14 dagar
Förra veckan promenerade jag mer än 15 timmar i rask takt och jag ser en liten, liten effekt på vågen (ja, ja, man ska inte väga sig bla bla men jag gör det ändå). Men jag vill se mer. Tips på smal, vegetarisk mat tas tacksamt emot. Alla tips tas emot. Förutom gym och liknande. Inget som involverar andra människor. Tack.
Idag ska vi prata skor
Jag är verkligen ingen skokille. Däremot har jag ofta tänkt på att vore jag heterofil skulle jag förmodligen vara damskofetischist i stil med den där mannen i Sex and the City – han som gav Charlotte gratisskor i utbyte mot att han fick sniffa och smeka hennes fötter (mer om det en annan gång. Kanske…)
Jag köper skor väldigt sällan och insåg häromdagen då vinterdojorna skulle fram att jag trippat runt i samma par sedan vintern 2003. Sommarskorna – ett par sneakers från Adidas – inhandlade jag sommaren därpå och det var mitt andra par sneakers genom tiderna (påtvingade sportskor från skoltiden ej inkluderade). De första var ett par jag fick av Miljonären, som jag levde med runt år 2000. Jag har ända sedan barnsben kilat runt i tunga skor med feta sulor men i början av det nya millenniet ändrades det.
Hursomhelst. Igår grävde jag i min garderob (där jag bland annat hittade min gamla mac. Vad ska jag göra med den? Är det någon som vill ha en gammal macintosh från 1998 så säg till) och jag plockade fram mina gamla 90-talsskor från min tid som club kid och efter att jag putsat upp dem tog jag på mig ett av paren och gick ut på lågpromenad med Sebbe.
Åh, vilken känsla! Jag kände mig plötsligt som mig själv! Jag fick en ny hållning då jag strosade runt med bestämda, självsäkra steg.
Tänk om jag de senaste åren gått runt i någon annans skor. Både på ett bokstavligt och poetiskt vis.
Eftersom 90-talet nu är tillbaka (hello Spice Girls) gick jag idag till jobbet i mina grova spännförsedda skor. Underbart känns det.
Kampen – dag 1
Här sitter jag nyduschad efter att först ha promenerat i mycket rask takt hem från jobbet (det tog 62 minuter och jag hade tur med rödljusen) och sedan långsamstrosat med Sebbe i en timme.
Jag ställde mig på vågen och grät nästan blod då jag insåg att jag är fetare än någonsin.
Nu är kampen mot helveteskilona påbörjad.
IDAG BÖRJAR ALLVARET!
Jag trodde inte jag skulle gå upp i vikt av att sluta snusa men det gjorde jag tydligen. Och jag hatar det. Jag föraktar inte rultiga människor på något sätt men jag mår dåligt psykiskt (och fysiskt) om jag inte är i någorlunda form.
Dessutom är jag singel i en ytterst utseendefixerad värld.
Cool eller bara envis?
När jag satt på tuben på väg till jobbet idag klev det på en tjej jag inte kunde sluta stirra på. Nej, oroa er icke; det var ingen pervers blick. Hon var intressant. Hon såg egentligen ut som en ridtjej, men ändå inte. Hon bar cerisefärgade stövlar och hade en hårsnodd + tröja i samma färg. Väskan hennes var mintgrön. Ur den plockade hon fram läppglans som hon oaktsamt applicerade runt, runt på de pliriga läpparna i säkert ett par minuter.
Vad jag inte kunde komma fram till var om hon var “cool” eller faktiskt bara en envis 80-talare (som ni vet älskar jag det mesta som har med 80-talet att göra så se inte detta som något negativt).
Hmm.. Detta var dagens djupa tanke. Det är ju trots allt lördag.