Jag sov 13 timmar non stop. När hände det senast? Ca 1987 eller så… Underbart. Utvilad för en gångs skull. Det betyder i och för sig att jag inte hinner göra en massa som jag hade tänkt göra idag. Men ge inte upp, det finns en morgondag, som Anna Book sjöng en gång på 80-talet.
Kategori: Privat
Phil
Kycklingpyttipannan var härlig. Kände inte av själva kycklingen så mycket. Kunde lika gärna ha varit välkryddad quorn. Hoppas det fortsätter så. Haft en bra dag. Åt en massa kara. Så pass att min tunga är alldeles trasig (jag gillar suuurt godis). Frossade lite. Imorgon börjar nämligen en strikt och hälsosam diet! Det ska bli en jävligt bra vår helt enkelt. Uppdaterat galleriet på hemsidan lite. Ska lägga in mer, det är bara så ansträngande (!). Även topplistan är uppdaterad.
Känner mig ovanligt lycklig idag. But why? Ja, i och för sig promenerade jag ju bort till apoteket och kom hem med tre askar antidepressiva, en burk lugnande och en flaska sömnmedel. Kanske det har något med saken att göra. Skämt åsido.
Och så har jag talat med underbara vänner. U som jag inte talat med på ett år, eller träffat på en sisådär 7-8 år. Men snart ska hon hälsa på och då blir det åka av.
Jag skäms inte över min icke-politiskt-korrekta musiksmak i vanliga fall. Men det finns en låt som går varm i det Kimska hemmet som jag inte riktigt kan stå för: Phil Collins “Can’t Stop Loving You”.
Den är råbra. Och orden; “Why should I even try” är fabulösa.
Tomhet
Möte
Hemma efter möte på jobbet. Det gick bra. De hade redan läst min blogg så jag behövde inte tillägga så mycket… Hade även ännu ett terapisamtal med min vän PG. Det är så bra; vi kan påtala varandras fel och brister på ett ytterst konstruktivt sätt. Utan att den andre blir sårad utan snarare går och tänker på saken och till slut inser och inte minst accepterar sanningshalten i det hela.
Pusselbitskänslan är inte bra. Känner man den ska man tacka för kaffet och gå. Pusselbitskänslan ska infinna sig när man är ensam, i sig själv. Två olika pussel kan däremot läggas bredvid varandra och vävas samman till ett ljuvligt mönster.
Det värsta någon sagt till mig är; “har du lika tråkigt som jag”. Det hemska är att jag satt kvar. Jag borde rest mig upp och gått. Gillar jag att plåga mig själv? Det räcker nu.
Bok
Så nu har jag på allvar börjat skriva boken jag alltid velat skriva men aldrig kommit igång med då jag varit osäker på upplägget. Igår bara kom det till mig. Så självklart. Med titel och allt. Men den behåller jag för mig själv ett tag till. Ska strax iväg på möte. Det är minus 7,4 ute. Gillar inte kyla. Men gillar mörkret. Det är det som är kruxet. Vintern är rätt trivsam egentligen, bortsett från kylan…