Kategori: Privat

Glad Chanukkah från Köpenhamn

Hej från ett blåsigt Köpenhamn.

Det har varit en väldigt trevlig helg, även om jag missade fredagen i synagogan p.g.a. just Stormen.

Gårdagen blev lite speciell.

Rabbin: Och nu är väl era mobiltelefoner avstängda? Den ende som får ha sin påslagen är XX, eftersom han kan bli morfar i dag.

Efter ett par timmar började XX vrida på sig i stolen och vi visste att något var på gång.

Plötsligt skrek han: ”Det är en pojke!”

Många Mazal Tov följde och jag, som är en mycket känslig ung man, blev rörd.

En fin bön, som vi sjunger, är Oseh Shalom (ung: lova fred).

I love love love this. #synagogue #shabbat #shabbatshalom #judaism

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Hör den här:

Getting ready for #chanukkah party with my #Copenhagen #Jews. #hanukkah #chanukah #judaism #happyhanukkah

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Idag tänds första ljuset i chanukkah-ljusstaken, så jag ska strax iväg till synagogan.

Vi ses i morgon, om Stormen vill.

Åter iväg

Trevlig helg!

Jag är åter på resande fot.
Denna gång till Köpenhamn.

Skall träffa min rabbin och min underbara lilla judiska församling.
Det blir shabbat i synagogan och det blir chanukkafirande på söndag.

Egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova, då jag fortfarande är en smula sjuk.
Men jag måste åka. Och när jag väl är på plats så kommer det att kännas bättre.

Romantik i Budapest

Har varit väldigt sjuk den här veckan men nu är jag på benen och vill blogga lite om Budapest.

Så jag åkte dit för att gå på date med en israel som jag haft kontakt med på nätet.

”Var ska vi ses då?”
”Halvvägs?”
”OK. Typ Budapest?”
”Ja, vi ses där på tisdag.”

Så sågs vi på flygplatsen och tog oss till bostaden som han hyrt åt oss.
En rejäl connection uppstod direkt.

Budapest var en mycket fin och livlig stad. Jag hade varit där tidigare men det var väldigt många år sedan.

Vi strosade på stan och längs Donau (jag fick en kyss).
Vi besökte judiska sevärdheter, som den enorma synagogan.
Vidrigt att beväpnade vakter står utanför och att metalldetektorer finns innanför. I dagens patetiska Europa.

Han tog mig med till det där berömda badet och han köpte badbyxor åt mig så jag fick snällt hoppa i. Det var ljuvligt. Och mycket romantiskt.

Och så åt vi trevliga middagar (och han lagade frukost åt mig).

Sedan kom jag hem. Blev sjuk.

Och nu skypar vi flera timmar per dag och jag är mycket förtjust.

Spel och snö

Om du undrar hur jag spenderade lördagskvällen så kan jag avslöja att jag spenderade den med barn och spel.

Vilket trevligt gammalt spel. När hade jag senast spelat det? För 25 år sedan?

Och så kom äntligen snön till södra Finland. Som jag har väntat! (Ej ironisk!)

Saturday night fun!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

More #snow. #winter #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Förälskelsens första fas

loveSjukdomen Förälskelsens första fas är den bästa och den värsta.
Den tar över hela ditt väsen. Kroppen fungerar inte riktigt som den ska. Du känner dig fjäderlätt och full av energi – men ofokuserad. Det kittlar i magtrakterna på ett underbart och vidrigt vis.

Du mister aptiten och inser att du inte har ätit någonting på nästan två dygn. Fruktskålen i köket har börjat lukta, men du är bara intresserad av kärlekens frukter.

Köttsliga lustar blandas med en tonårsflickas fnittriga genans.

Endast tillsammans med din ”sjukdomsfrände” känner du dig tillfreds. Världen får vänta.

Nuet är ditt allt. Vad som kommer sedan – om något – får avklaras då.

Kanske mottager du ett vykort med snigelposten. På kortet står en dikt på både engelska och hebreiska och det känns som att du har vunnit en miljon euro. Ett orationellt lyckorus.

Kanske mottager du en morgon en teckning på ”Moomin Jew”. Samma orationella lyckorus.

Förälskelsen är en orationell sjukdom – den plågar dig på ett underbart sadomasochistiskt vis. Du tackar och tar emot.