Amen

Vilken pissdag.
Laptopen, som strulade första gången igår kväll, lade av en tredje gång idag och sedan dess vägrar den andas. Till slut gav jag upp och dammsög hysteriskt istället. Jag var så upprörd att jag var yr och nästan hyperventilerade. All min musik! Alla mina bilder! Alla mina arbeten! Jag backuppar rätt flitigt men hade inte gjort det på ett tag.
Och så saknar jag Y mer än någonsin. Jag tror att det är lite som när man (nu kommer en fin liknelse) är riktigt kissnödig. Man är på väg hem och kan knappt gå, men lyckas hålla sig, och när man väl kommer hem så vet man att man nästan är framme och då går det helt enkelt inte att hålla sig längre. Man undrar hur man lyckades ta sig ända hem. Lite så är det nog. Psykologiskt. Jag har klarat mig hyfsat bra i två månader men nu är det bara en vecka kvar och det börjar psyket fatta. Gud, vad jag vill känna på honom, lukta på honom och känna hans andetag.
Skit i laptopar och annat crap. Skit i finanskrisen och dammtussarna i hörnen. Love is all. Mänsklig värme och närhet!

D R A M A !

Hmm… Dagen började inte som jag hade tänkt mig. Först hängde sig datorn (big time) och jag kämpade förtvivlat med att få igång den, men varje gång den skulle in på Windows så lade den av – det gick inte ens att starta den i felsäkert läge. Jag skrek och var förtvivlad. Jag såg alla bilder och all musik som jag inte hunnit backuppa (jag är faktiskt ganska bra på att göra det) och jag kände paniken komma krypande. Till slut (fyra timmar senare) blev jag alldeles yr och bestämde mig för att stänga av datorn ett tag. Sebbe och jag kilade bort till libanesen för att snabbhandla. Då funkade plötsligt inte mitt VISA-kort. Aaargh. Inte mitt kreditkort heller. Som tur var känner libanesen mig rätt väl så jag fick mina prylar på krita (kändes väldigt New York).
När jag kom hem slog jag på datorn och gick ut i köket för att fixa kaffe. Då hörde jag uppstartningsmelodin (?) och jag rusade ut i vardagsrummet och noterade till min enorma, orgasmiska glädje att datorn var vid liv. Jag föll ner på knä och tackade moder jord. Jag ska inte svära på hela veckan.
Nu måste jag tokbackuppa allt jag har i min dator.
Uppdatering: Dramat återkom! Aaargh! Laptopen vägrar starta. Tack och lov har jag en gammal stationär dator också. Den är dock ytterst opålitlig och startar lite som den vill. Just nu fungerar den dock.
Den här dagen har varit ett skämt.

Teknikdrama = ingen het date

Fatta.
Jag kom hem igår. Städade och gonade och väntade på att Y skulle komma hem. När han väl anlände fungerade inte min webbkamera. Därefter fungerade inte MSN överhuvudtaget. Jag var så förbannad så ni anar inte (och Y, som tycker att jag är så oerhört balanserad, fick via telefon äntligen höra mig riktigt pissed off). Okej, det har gått lite rykten om hur jag fullkomligen EXPLODERAR när jag får internetpanik (nätet går ner) – och lite så var det igår kväll. Jag satt uppe till 01 och avinstallerade, installerade om, googlade och läste och testade än det ena än det andra. Ingenting fungerade. Kunde inte ens sova.
Så idag, efter två timmars slit, inkl. en systemåterställning som inte gav något resultat, ordnade det sig.

Och så här glada blev vi till slut.
Nu kan dagen äntligen börja! Jag hatar tekniska problem!
Tekniskt tips: Kommer ni ej in på MSN och får felkoden 80040154 så finns en massa tips här. Jag testade allt, och det som slutligen fungerade för mig var det som någon vid namn Phil skrev.

Hälften så effektivt


Dagen börjar inte så jättebra.
Uppdatering: Det hela slutade med att en trevlig östeuropeisk dam (som visade sig vara en riktig tvättdrottning) hjälpte mig att få loss några fler maskiner. Plus att jag bokade en extratid så sammanlagt blev det sex timmar i det där tvätteriet. Nu är allt rent. Kläder, täcken och kuddar och alles alles allt! Ljuvligt är det. Men nu är jag finito och jag har ju en film att gå och se. Okej, det är väl champagnen som lockar mest.