Kategori: Politik

9/11

Idag skriver alla vad de gjorde 9/11 2001 och jag vill inte vara sämre.

Jag satt på förra jobbet, hade just kommit till kontoret strax innan 15 och såg på TV4:s nyheter som vanligt. Den här sändningen var dock längre än andra dagar, ja, den tog väl aldrig riktigt slut.
Jag satt ensam inne på rummet och fick inget sagt till mina kollegor förrän de själva kom och gjorde mig sällskap framför TV:n.
Jag sov dåligt flera nätter efter det. Såg flygplanen natt efter natt. Såg hur de flög närmare och närmare och slutligen kraschade och förvandlades till eldklot.
Jag blev lite sur också. Sur över att jag aldrig skulle få se de där tornen som i min barndom prytt en av väggarna i mitt rum. Hade en enorm affisch över World Trade Center. Fotot var taget sent på kvällen, på väldigt nära håll så man såg människor där inne i kontorslokalerna. Jag tänkte på dem.
Det känns som något förändrades den där dagen. Lite som när Finland vann Eurovision – vad som helst kan faktiskt hända.

En blyg viol

Läste en himla bra krönika om ett ämne Linda Skugge tagit upp tidigare (och jag grät floder).

Varför ska det vara så svårt för lärare att veta hur de ska bemöta de blyga eleverna? Varför är de så himla opedagogiska? Tror de att de gör de blyga mindre blyga genom att ständigt försöka få dem att säga saker högt i klassen?
Jag blev ständigt attackerad på detta sätt, mina lärare gjorde liksom “nedslag” mot oss blyga genom att plötsligt säga ens namn: “Linda! Låt oss se vad Linda tycker om det här.” Det leder enbart till att man rycker till, får panik och blir pionröd och piper tyst: “Eeh, jag vet inte.”
Och så får man kassa betyg trots att man ofta skrev högsta poäng på proven.
Vad tror lärarna, att man genom chockterapi blir av med sin extrema blyghet över en dag?
Det tar ju ett helt liv att lära sig att våga prata inför folk. Vissa blir aldrig av med blygheten.
Att vara blyg är ett personlighetsdrag som jag tror är medfött.
Det lärare istället ska göra är att dela in klasserna i mindre grupper så att de blyga vågar öppna munnen.
Snälla, se de blyga, hör dem, förvåna dem genom att göra deras skolgång till nåt de trodde var omöjligt på grund av deras blyghet. Gör så att de växer, inte krymper. Genera dem inte genom att ständigt vara på dem och försöka tvinga dem att prata inför klassen.

V a l

Ja, det har ju ploppat upp en massa valaffischer överallt, som över en natt. Hoppas den som satte upp dem plockar ner dem när spektaklet är över. Annars slutar jag plocka upp efter min hund.
Det finns två politiker jag genuint gillar: Birgitta Ohlsson (fp) och Maria Wetterstrand (mp)..

Deep thoughts 2

Idag har jag – av någon anledning – tänkt mycket på motiveringen “ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild”. Men vad händer då i familjer där mamman är jätte så kallat “maskulin” eller pappan så kallat “feminin”? Där trasas ju hela argumentet sönder. Då handlar det ju bara om att en förälder ska ha en kuk och den andra en en fitta. Och vad vet barnet om det?! Så, den teorin är out the window. En annan sak jag tänkt på idag är all denna homofobi i länder som Estland och Lettland. Den finns ju även i Sverige (jag gick precis bakom han som blev misshandlad i prideparaden häromåret). Hur fan orkar man? Hur orkar man hata så? Jag kan aldrig förstå. Om A älskar A, vad har det med B att göra?! Varför bry sig?! Jag blir så trött. Vi har inte kommit längre än så trots att vi skriver 2006. Jag blir enbart kär i killar och jag är LYCKLIG över att jag överhuvudtaget har begåvats med förmågan att älska. En gåva jag tror att många dessvärre tar för given.
Nu ska jag se slutet av ESC 2006, gråta en Lordi-skvätt och gå på båten och dricka öl med Aronson.