Kategori: Musik

Året var 1994 och jag var ny i Stockholm och jag levde i mitt första riktiga parförhållande. Då släpptes Bedtime Stories. Älskar detta album och ändå ligger det bara nia på min lista, så du förstår ju hur mycket jag tokälskar åtta andra skivor.
Egentligen är jag inget fan av musik som går mot r&b-hållet men av någon anledning har jag inget emot det soundet just på Bedtime Stories. Förmodligen är det Madonnas trygga, ljuvliga röst som får det hela att fungera.
Balladerna är ju hur underbara som helst, för att inte tala om den mystiska ”Sanctuary” och den av Björk skrivna titellåten.

Många brukar ranka ”Human Nature” som etta men jag aldrig riktigt älskat den. Missförstå mig inte – den är bra, men den är lite för hård för min smak.

Bästa låt: ”Secret”
Sämsta låt: ”I’d Rather Be Your Lover”

Jag blev ett Madonnafan när Like a Virgin släpptes. Jag hade redan en poster från tidningen Okej på väggen innan jag ens hört Madonnas musik – jag tyckte att hon såg cool ut. Sedan spelades ”Like a Virgin” i något program på Sveriges Television och jag minns att jag tänkte: ”Jag visste att hon var bra, men jag visste inte att hon var så bra.” 😀
Så här och nu började min M-resa.
”Angel”, ”Over and Over”, covern ”Love Don’t Live Here Anymore”, ”Dress You Up”… Hur bra är inte de?
Och ”Stay” och ”Pretender” som ju var låtar skrivna år tidigare, och vars demoversioner släppts på ”Beginnings”, som jag för övrigt rekommenderar. Dessa låtar är ju toppenpop!
Bästa versionen av titelspåret är för övrigt denna, från Confessions Tour, många herrans år senare.

Bästa låt: ”Into the Groove” (ja, jag vet att den inte var med på originalutgåvan, utan först på det europeiska släppet, men den fanns med på min kassett, så jag väljer denna underbara, fantastiska dansdänga)
Sämsta låt: ”Shoo-Bee-Doo”

Nedräkningen fortsätter och vi är nu framme vid Madonnas elfte bästa album: Hard Candy. Jag gillar ju inte den här typen av ”urban” musik med hip hop-influenser, men det finns många bitar på denna LP som jag uppskattar.
”Candy Shop” svänger och ”Heartbeat” är bra. ”Miles Away” är en underbar, typisk Madonnaballad om långdistansförhållanden.
Det var här som Madonna slutade vara en ledare och blev en följare. Tyvärr. Nu följde hon trenderna istället för att skapa dem, och samarbetade med låtskrivare och producenter som redan ”peakat”. Och vem kommer ihåg Justin Timberlake idag?

Bästa låt: ”Spanish Lesson” (kontroversiellt val, jag vet, kära M-älskare, men så är det)
Sämsta låt: ”She’s Not Me” (denna var klurig, då jag egentligen inte ogillar någon låt på detta album, jag bara älskar dem inte)

Jag var lite mer positiv till Hard Candy när det begav sig.

Madonnas senaste album Madame X har sina fina stunder, och det känns – med all rätt – som att hon spelade in en skiva som var precis vad hon för stunden hade lust med. Jag hatar inte Madame X, men jag kan ändå inte riktigt ta den till mig.
Det som stör mig mest är dessa tvångsmässiga samarbeten med hiphoppare och annat löst folk. Bara lägg av! Var Madonna! Sluta smöra för nya, musikaliskt döva generationer!
Här blandas portugisiska tongångar med samhällsfrågor. Spanska med engelska. Ett hopkok, helt enkelt.

Hela eran känns lite tradig i min bok. Kul att M gör som hon vill, men jag är inget stort fan av denna LP.

Bästa låt: ”Back That Up To The Beat”
Sämsta låt: ”Come Alive”

Som sagt, nedräkningen fortsätter, av husgudinnan Madonnas 14 studioalbum. Från nummer 14 till nummer ett och nu är vi framme vid nummer 13: MDNA.

Madonna skilde sig och hon var nog ganska frånvarande när MDNA kom till. Har jag läst. Hon var arg och kanske en smula bitter, vilket märks i vissa låtar.
MDNA släpptes 2012 och första singeln var den vidriga ”Give Me All Your Luvin'”. En ganska förfärlig låt, om du frågar mig. Med rapcrappande gästartister o.s.v. Usch, liksom.
Hela albumet känns så väldigt generiskt. Vem som helst skulle ha kunnat framföra låtarna. Inte ens Madonnas intima (och arga) texter om skilsmässan från den tradige Guy RItchie gjorde detta till ett Madonna-album. Dessutom är låtskrivarna fler än tidigare, och själva gudinnan har varit medskribent på färre bitar än någonsin tidigare (har jag läst nånstans).
Albumet känns väldigt 2012 (väldigt EDM) och hitlåtarna lyser med sin frånvaro. ”Girl Gone Wild” är ju svängig (även om videon är kopierad rakt av: kolla bara in denna! Madonnas version ser du här.). ”I’m Addicted” är bra. Likaså ”I’m a Sinner”, ”Love Spent” och ”Falling Free”. På deluxe-utgåvan får vi dessutom ”Beautiful Killer” och ”I Fucked Up”, som jag gillar.

Men överlag: ett ihopkok av det mesta, med ”fräsiga” ”feature”-artister (usch) och generiska producenter.
Inget höjdaralbum, alltså.

Bästa låt: ”Masterpiece”
Sämsta låt: ”Give Me All Your Luvin'”