Madonnas studioalbum, rankade från 14 till 1: #10

Jag blev ett Madonnafan när Like a Virgin släpptes. Jag hade redan en poster från tidningen Okej på väggen innan jag ens hört Madonnas musik – jag tyckte att hon såg cool ut. Sedan spelades ”Like a Virgin” i något program på Sveriges Television och jag minns att jag tänkte: ”Jag visste att hon var bra, men jag visste inte att hon var bra.” 😀
Så här och nu började min M-resa.
”Angel”, ”Over and Over”, covern ”Love Don’t Live Here Anymore”, ”Dress You Up”… Hur bra är inte de?
Och ”Stay” och ”Pretender” som ju var låtar skrivna år tidigare, och vars demoversioner släppts på ”Beginnings”, som jag för övrigt rekommenderar. Dessa låtar är ju toppenpop!
Bästa versionen av titelspåret är för övrigt denna, från Confessions Tour, många herrans år senare.

Alla är vi barn i början.

Bästa låt: ”Into the Groove” (ja, jag vet att den inte var med på originalutgåvan, utan först på det europeiska släppet, men den fanns med på min kassett, så jag väljer denna underbara, fantastiska dansdänga)
Sämsta låt: ”Shoo-Bee-Doo”

Ikoniskt omslag.

Madonnas studioalbum, rankade från 14 till 1: #11

Nedräkningen fortsätter och vi är nu framme vid Madonnas elfte bästa album: Hard Candy. Jag gillar ju inte den här typen av ”urban” musik med hip hop-influenser, men det finns många bitar på denna LP som jag uppskattar.
”Candy Shop” svänger och ”Heartbeat” är bra. ”Miles Away” är en underbar, typisk Madonnaballad om långdistansförhållanden.
Det var här som Madonna slutade vara en ledare och blev en följare. Tyvärr. Nu följde hon trenderna istället för att skapa dem, och samarbetade med låtskrivare och producenter som redan ”peakat”. Och vem kommer ihåg Justin Timberlake idag?

Bästa låt: ”Spanish Lesson” (kontroversiellt val, jag vet, kära M-älskare, men så är det)
Sämsta låt: ”She’s Not Me” (denna var klurig, då jag egentligen inte ogillar någon låt på detta album, jag bara älskar dem inte)

Jag var lite mer positiv till Hard Candy när det begav sig.

Madonnas studioalbum, rankade från 14 till 1 – #12

Madonnas senaste album Madame X har sina fina stunder, och det känns – med all rätt – som att hon spelade in en skiva som var precis vad hon för stunden hade lust med. Jag hatar inte Madame X, men jag kan ändå inte riktigt ta den till mig.
Det som stör mig mest är dessa tvångsmässiga samarbeten med hiphoppare och annat löst folk. Bara lägg av! Var Madonna! Sluta smöra för nya, musikaliskt döva generationer!
Här blandas portugisiska tongångar med samhällsfrågor. Spanska med engelska. Ett hopkok, helt enkelt.

Hela eran känns lite tradig i min bok. Kul att M gör som hon vill, men jag är inget stort fan av denna LP.

Bästa låt: ”Back That Up To The Beat”
Sämsta låt: ”Come Alive”

madame fucking ex

Madonnas studioalbum, rankade från 14 till 1: #13

Som sagt, nedräkningen fortsätter, av husgudinnan Madonnas 14 studioalbum. Från nummer 14 till nummer ett och nu är vi framme vid nummer 13: MDNA.

Madonna skilde sig och hon var nog ganska frånvarande när MDNA kom till. Har jag läst. Hon var arg och kanske en smula bitter, vilket märks i vissa låtar.
MDNA släpptes 2012 och första singeln var den vidriga ”Give Me All Your Luvin'”. En ganska förfärlig låt, om du frågar mig. Med rapcrappande gästartister o.s.v. Usch, liksom.
Hela albumet känns så väldigt generiskt. Vem som helst skulle ha kunnat framföra låtarna. Inte ens Madonnas intima (och arga) texter om skilsmässan från den tradige Guy RItchie gjorde detta till ett Madonna-album. Dessutom är låtskrivarna fler än tidigare, och själva gudinnan har varit medskribent på färre bitar än någonsin tidigare (har jag läst nånstans).
Albumet känns väldigt 2012 (väldigt EDM) och hitlåtarna lyser med sin frånvaro. ”Girl Gone Wild” är ju svängig (även om videon är kopierad rakt av: kolla bara in denna! Madonnas version ser du här.). ”I’m Addicted” är bra. Likaså ”I’m a Sinner”, ”Love Spent” och ”Falling Free”. På deluxe-utgåvan får vi dessutom ”Beautiful Killer” och ”I Fucked Up”, som jag gillar.

Men överlag: ett ihopkok av det mesta, med ”fräsiga” ”feature”-artister (usch) och generiska producenter.
Inget höjdaralbum, alltså.

Bästa låt: ”Masterpiece”
Sämsta låt: ”Give Me All Your Luvin'”

Fint omslag, dock.

Madonnas studioalbum, rankade från 14 till 1

Jag insåg att det var länge sedan jag skrev om min husgudinna Madonna, och eftersom jag skriver om PERSONLIGT, POP OCH POLITIK, så är det väl dags för mig att lista nämnda kvinnas studioalbum från 14 till 1.
Så nu kör vi, helt enkelt.

På plats nummer 14, och allra sist, hamnar albumet Music från år 2000. Det finns många bra bitar på detta album. Titellåten är ju ett ”anthem” och vidare har vi fantastiska ”Impressive Instant”, ”Nobody’s Perfect” och inte minst ”Gone”, men jag gillar inte eran. Den här cowgirl-looken känns inte organisk, utan väldigt påklistrad, och det stör mig. ”Paradise (Not For Me)” är ju även den hur bra som helst. Men… Helheten. Nej. Jag ser inte ”helheten”.

Att Madonna följde upp superskivan ”Ray of Light” med ”Music” är för mig ett mysterium. Flera av låtarna känns som att de vore låtar som inte fick plats på nämnda, förra, albumet, och nu fick de vara med här istället, som tröstpris (”Runaway Lover” och ”Amazing”, exempelvis). På den europeiska utgåvan fick vi ”American Pie” som avslutande låt, och jag gillar faktiskt den. Madonna har så fin och sammetslen röst på denna låt.

Jag har inte så mycket mer att säga om ”Music”. Jag bara går inte igång.

Bästa låt: ”Gone” (Vilken text!)
Sämsta låt: ”What It Feels Like For a Girl” (Förlåt, M-fans, men jag kan bara inte ta den till mig.)

Fortsättning följer i morgon.

Usel look. Sorry.