Kategori: Madonna

Välkommen tillbaka till singellivet, Madonna

Varje gång jag dumpar eller blir dumpad hittar jag tillbaka till mig själv – fast till en lite mer utvecklad variant av mitt tidigare jag.

Hoppas det är likadant med dig, miss M.
Kanske blir du dig själv igen. Förhoppningsvis blir du så där rolig som du var förr!
När din blivande ex-make kom in i bilden tråkade du till dig ordentligt. Du spelade in din sämsta platta någonsin (Music), började klä dig som en tråkig tant från valfri håla, ditt hår började ha den där vidriga “naturliga” blonda nyansen. Inte alls kul.
Du drog tillbaka videon till American Life på grund av kriget i Irak. Det hade aldrig den riktiga Madonna gjort.
Du slutade göra gayiga saker. Du blev en sån där tråkkärring vi älskade dig för att du inte var.
Nu har du alltså ingen anledning att vara ledsen över att äktenskapet är över.
Bra saker med singellivet:
– Du måste inte ständigt förklara dig för någon
– Du kan göra som du vill
– Du slipper sura miner så fort du talar med någon hunk
– Du kan ha crazy frisyrer och hårfärger utan att någon gnäller över att du var snyggare förr
– Du kan åka på vild charter med singelvännerna
– Du kan hångla med vem du vill
– Du kan vuxenbrottas med vem du vill
– Du måste inte dricka billig bira på sunkiga hak när du egentligen vill njuta posha drinkar under kristallkronor
– Du är mer kreativ när du är singel och/eller inte helt tillfreds med livet. Du kommer skapa mycket bättre musik! Tänk Eva Dahlgren – hur kul har hon varit sedan hon fann den stora kärleken i Efva Attling? Inte så värst.
Tradiga saker med singellivet:
– Det finns trots allt inget bättre än att bli skedad av en rejäl och fin kärleksman medan regnet piskar mot fönsterrutorna.

MADONNA 50 fantastiska år!

Madonna 50
Madonna 50

Idag firar jag kvinnan som alltid funnits där. I vått och torrt. Sedan jag var nio år 1984 har hon varit min trösterska. Ja, trots att hon är en upptempoartist har jag alltid funnit tröst och kärlek i hennes lugnare stunder (det gäller för övrigt samtliga mina kvinnliga favoritartister – det är som om deras sorger och ångest kommer fram på ett underbart berörande sätt i just dessa stunder).
Lagom till 50-årsdagen läckte Madonnas cover på Abbas Like an angel passing through my room.
Den finns här och spelades in i samband med inspelningarna av låtarna till Ray of Light 1998.
Inte nog med en massa bra musik – Madonna har hjälpt mig ur kris efter kris. När jag kände mig konstig i början av 90-talet stod Madde där och sa att homosexualitet var härligt.
Tack.
Gång efter gång har hon varit min stöttepelare – både på ett djupt personligt plan och på ett dansgolv nära dig.
Älska henne.

Hur kunde jag tvivla?


Som ni vet har Madonna alltid varit min main bitch. Först kom Carola (och vi vet hur det gick), sedan kom Madonna och några år senare gjorde Kylie entré.
Varje gång Madonna släpper ett nytt album ligger jag sömnlös och är så exalterad att det känns som jag går på tunga droger.
Jag är lite fanatisk, förstår jag, men det är en hälsosam kärlek och/eller besatthet. Jag är ju knappast ute och bombar eller hugger ner folk som inte är lika besatta som jag (lär er, religiösa fundamentalister, sporthuliganer och andra trångsynta!).
De senaste åren har spänningen avtagit en smula pga. att låtarna alltid läckt ut och jag hade för flera månader sedan bestämt mig för att hålla mig på mattan och inte lyssna på några av bitarna innan plattan fanns i butik. Jag lyckades. Nästan. Med ett återfall. Och sedan misslyckades jag totalt.
Jag kryper till korset. Förlåt. I failed.
Nu går vi vidare.
Jag hade inga höga förhoppningar när jag insåg att Hard Candy skulle bli Madonnas “amerikanska album” med hip hop-producenter som dessutom skulle rappa på några av låtarna, men jag hade fel. Hur kunde jag tvivla? Madonna är Madonna och Madonna kan det här. Hon sviker inte sin publik.
Jag kan dock inte förstå vad poängen är med så kallade rappare som i tid och otid i låtar säger saker som “öhh!”, “yeah!” samt upprepar vad huvudvokalisten sjunger, som vore de irriterande papegojor. De har inte ens vackra stämmor – lyssna bara på She’s Not Me. Han låter som en bakfull (dålig) transa. Madonna däremot låter röstmässigt skivan igenom som hon gjorde på 80-talet – och jag älskar det. Tänk rösten i låten Who’s That Girl.
En härlig sak med så gott som samtliga låtar är att när man tror sig veta hur de är strukturerade händer det något tokigt. Man blir ständigt överraskad.
Jag är sammanfattningsvis positivt överraskad av detta album. Jag älskar Madonna. Hard Candy belönas med fyra KKKK av fem möjliga.
01. Candy Shop KKKK
Albumöppnaren läckte för länge sedan (tillsammans med Beat Goes On) och jag var inte imponerad. Jag har börjat gilla den rätt rejält efter en miljard lyssningar. Den innehåller många sköna detaljer som bäst kommer till sin rätt när man lyssnar i lurar.
Tyvärr smårappar Pharrell en snutt i slutet av låten.
My sugar is raw, sticky and sweet.
02. 4 Minutes KKK
Som jag skrivit tidigare hade jag inte givit denna leadsingle en chans om den hade kommit från någon annan än Madonna. För mycket hip hop-sound för min smak men jag gillar refrängen och jag älskar början av låten, just exakt där den kommer igång på allvar (i videon kanar Madde ner längs motorhuven i just detta ögonblick).
Tick-tock-tick-tock-tick-tock.
03. Give It 2 Me KKKKK
Kommande singeln. Jag älskade den direkt. Madonna. 80-tal. 2008. Mycket bra upptempolåt. Det där “Let my booty get down”-partiet gör mig upphetsad. På riktigt. Kåt liksom.
I can go on and on and on.
04. Heartbeat KKKKK
Underbar 80-talsdoftande låt även här, dock med hip hop-beats. Refrängen är mycket söt. Underbar låt!
It may feel old to you but to me it feels new.
05. Miles Away KKKKK
Här blir jag kär igen. Miles Away börjar med gitarrer som påminner lite om Madonnas tråkigaste singel någonsin; Don’t Tell Me. Mycket fin melodi och ljuvlig text om kärlek på distans. Förhoppningsvis singel nummer tre – den kan lätt bli en ny The Power of Good-Bye.
You always have the biggest heart when we’re 6000 miles apart.
06. She’s Not Me KKKK
Underbar – jättelång – låt med discokänsla. Småkaxig text. Och ljuvliga visselpipor och handklapp. När man tror att låten är slut visar det sig att den inte alls är det – ännu ett sådant där tokigt inslag börjar istället.
I know I can do it better.
07. Incredible KKKKK
Wow! Jag älskar denna låt. Coolt klippt och skuren men fortfarande med en riktig melodi (som är fin dessutom). När Madonna säger “it’s time to get your hands up” och den sköna synthsnurran kommer igång vill jag resa mig upp och skrika “woohoo”.
And all those things that used to get to you don’t have no affect at all – cause life is beautiful.
08. Beat Goes On KKKK
Helt olik den första versionen som läckte ut på nätet för en evighet sedan. Jag kände inte ens igen den förrän refrängen kom. Skön låt som tyvärr innehåller ett långt rapparti av Kanye West (någon hip hop-stjärna, don’t know, don’t care).
On and on, on the beat goes, on and on, on the beat goes.
09. Dance 2night KKK
En lite lugnare discolåt som kräver några genomlyssningar för att fastna. Helt okej. Refrängen är bäst.
I told you – catch me on the floor.
10. Spanish Lesson KKKK
Småtokig låt som många förmodligen lätt avfärdar. Jag gillar den dock skarpt. Älskar “work!”-partiet. Lyssna så förstår du.
Yo te quiero means I love you.
11. Devil Wouldn’t Recognize You KKKKK
Fantastisk halvballad! Underbar! Vacker men inte trist. Klassisk men modern. Den sägs påminna om Justin Timberlakes Cry Me A River men jag kan inte uttala mig om saken då jag faktiskt aldrig hört hans låt. Kanske albumets bästa stund. Jag ryser!
You’re pushing me right down to the floor, I should just walk away, over and over I keep on coming back for more.
12. Voices KKKK
En mörk låt med rader som Who is the master, who is the slave och Are you walking the dog or is that dog walking you. Mycket bra. En nästan lika bra albumavslutare som Like It Or Not på förra albumet Confessions On A Dance Floor.
First you say you love me, then you wanna leave me, then you say you’re sorry, you play the game so well.