Jag ser, som sagt, på morgon-tv på jobbet. Utan rediga nyheter på morgonkvisten känner jag mig handikappad. Som jag skrivit förr ser jag på SVT då TV4 känns oseriöst och tillgjort gullegulligt. I morse slog jag dock över till fyran och vad fick jag se om inte nåt värdelöst rockband som skrek och skränade som vore de plågade djur. Fy fan säger jag. Vem vill kicka igång dagen till sån här sörja? Inte undra på att människor går sönder av stress.
Musik är en stor del av mitt liv men när jag vill ta del av nyheter och debatt vill jag inte höra musik. Jag är en gubbe, en surgubbe, men så är det. Var sak på sin plats.
Nej, nu kryper det i kroppen och jag känner mig stressad och orolig. Tack för det, TV4.
Kategori: Media
Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken
Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.
Limbo, Julia och Gloria
Det var en blandad helg vill jag lova.
Fredag:
Var på väg till favoritkrogen för att träffa DK. SMS från ITA. Bad honom komma dit. Jag blev lite trött/grinig/irriterad och “ställde till med en scen”. Attans. Jag klarar inte av relationship limbo. Jag vill veta vad som sker och vad som är och vad som kan komma eller inte komma.
Då ställer jag ultimatum.
Oftast tycker jag inte riktigt om svaret jag får och då börjar dramat på allvar.
Lördag dag:
Jag gjorde två för mig mycket ovanliga saker! Jag fikade (!) med Italienaren och jag gick på filmfestivalen (!) med densamme. Alltså kom jag att gå på bio hela två gånger detta år. Vi såg filmen Julia. I efterhand kom jag på att den påminde väldans mycket om filmen Gloria + att den innehöll ett par grova manusmissar (vad hände med mamman?), men bortsett från det tyckte jag väldigt mycket om filmen. Jag satt fängslad från början till slut och glömde för ett kort tag att världen är en sorglig plats. Det är trots allt därför jag ser film – för att komma till en annan tid och plats för ett ögonblick.
Jag rekommenderar både Julia och Gloria starkt, starkt.
Lördag kväll:
Somnade i soffan. Vaknade av att Italienaren ringde och var på väg över. Såg dvd tills vi somnade huller om buller. Överraskande vuxenmys och sömn.
Söndag:
En väldigt trist dag. Brun! Inte grå utan brun. Och jag hade absolut ingenting att säga. Om någonting. Till ingen.
Det luktar svartsjukedrama!
Metros insändare (”Dagens puss”).
Puss, P, vi har så mysigt tillsammans när vi träffas. Du är underbar. Hoppas att du orkar med mig länge till, trots allt. Du är min älskling. Pussar. “Din A”.
***
Jag har längtat så efter dig, A, och varit så olycklig. Du och jag, vackeröga, vi är ämnade för varann. Det är jobbigt nu, men jag ger mig inte, sötnos. “P”.
***
Puss A. Jag kommer att älska dig mer än någon P kommer att göra. Älskat dig från första början. Jag har lidit mycket och behöver dig mer! “Röst”.
En sån söndag
Det blev ju en fin söndag det här.
Jag och Dansken har sett en massa söndags-TV. Vi har beställt pizza på hemkörning. Vi har promenerat med Sebbe och känt höstvindarna i ansiktet. Vi har ätit en massa karameller. Vi har sett Andarnas Hus – åh, vad den är bra!
Nu har Dansken just åkt hem för att förbereda sig inför morgondagens arbete. Själv har jag en vecka kvar av min semester.
Gårdagens klubbesök blev lyckat. Först ölade vi på favoritbaren (som var FULL av folk) och därefter blev det lite dans. En mycket bra helg, helt enkelt.