Hej igen.
Jag tankte bara tala lite om det har med lycka.
Just nu sa ar jag ju sa dar lycklig igen. Fatta att jag sitter i bara smabyxorna pa balkongen och lyssnar pa, inte bara pa detta mini-New Yorks ljuva sus och dus, utan aven Dana International pa lagom hog volym. Det, mina vanner, ar lycka. Att jag dessutom nyss at en smarrig sallad (de ar sa goda har nere – man bokstavligen kanner hur kroppen suger at sig alla narproducerade, nyttiga vitaminer och mineraler) och just korkade upp favoritvinet gor ju inte saken samre.
Ex-maken har lamnat mig ensam – kanske av sakerhetsskal, da han har en ny man i sitt liv. Let’s face it – jag ar ganska oemotstandig nar jag lagger manken till.
Klart jag saknar Sebbe, men Hundvakten halsar att de har det bra dar hemma. (Tusen tack till Hundvakten som inte bara tar hand om min hund, utan dessutom bor i min eleganta bostad – vilket ju i och for sig kan ses som ett privilegium). Naturligtvis hann jag beratta for damen pa flyget om min hund. 🙂 Och nyss nar jag var ute och handlade sa sag jag en avlagsen slakting till Sebbe – bara fem ganger sa harig och jag undrar lite hur den hunden star ut i varmen. Han/hon pinnade dock pa bra pa gatan, sa jag antar att aven hundar vanjer sig.
Och ja, ex-maken Y ar sig lik; vacker, smart, omtanksam och rolig. Det ar inte manga ex jag valt att fortsatta halla kontakten med, men Y ar en av dem (tva).
Min vy fran balkongen just nu.
”Hemgatan” nyss nar jag var ute och handlade.
Avslutningsvis lyssnar vi pa stadens egen Dana International.
