Crap

Jag sitter här och funderar på det här med ekorrhjulet. Ni vet: jobba jobba jobba och när en ledig lucka infaller så är det dags att ta tag i allt det man inte orkar eller hinner göra när man är upptagen med att dra in cash till sig själv och skatt till samhället. Således är man lika trött och grinig efter ”ledighet” som före. Inte bra. Inte bra alls.
Ja, jag skulle ju inte ha något emot att vara hemmaman; att gå hemma och fixa och trixa hela dagarna. Med en schysst platta på i bakgrunden såklart. Nu lär det ju inte inträffa på ett bra tag så därför sitter jag här och kollar efter andra alternativ. Tänk om en kunnig, ärtig och glad människa kunde komma och ta hand om allt det där som jag inte ORKAR MED.
Nu har jag ju min älskade handyman, men dammsuger gör han då rakt inte. 😉
För 838 kr* i månaden kan ”problemet” vara ur världen. Städhjälp finns! Det dammsugs och moppas en gång i månaden. Det torkas och töms och rengörs. Underbart.
För 1154 kr* sker det varannan vecka, och för 2307 kr* en gång i veckan.
Det enda som stoppar mig är min svenniga syn på saken – det känns helt enkelt tossigt att någon ska plocka upp mitt crap och jag vill inte känna mig lat, men å andra sidan blickar jag framåt och ser 19 arbetsdagar med en ynka ledig dag inklämd där någonstans på slutet. Kommer jag att prioritera städning då? Nej, jag kommer vilja sova, så städhjälp vore kanske en bra idé trots allt. Kan Per, som också bor ensam, så kan väl jag! Eller?
Ja, jag får fundera vidare.
*+75 kr utanför stockholmstullarna.

Dra i spaken

Jag skrev för ett tag sedan om spel och cash och jag kan avslöja att jag fortfarande inte har testat.
Skulle jag spela eller gå på casino så skulle jag välja nåt spel där man inte måste tänka så mycket. Snarare bara dra i en spak och hoppas på det bästa. Tänk enarmade banditer, eller slots som jag fått lära mig att de också kallas.
Det känns lite som livet i allmänhet; ödet. Dra i spaken och se vad som händer. Hoppa och se om du landar på fötterna.
Kanske vill man helt enkelt lägga sitt öde i någon annans händer. Man kan inte gnälla så mycket över att det inte blev som man hoppats eftersom man egentligen inte kunde påverka utgången. Bara önska.
Caribbean Stud Poker låter ju i och för sig också lite upphetsande. Men på tok för ansträngande.
Det känns som att jag ett tag till kommer att hålla mig till de tre spel jag är bra på: Skip Bo, Alfapet och Uno. Och en trisslott då och då så klart…
Men, om jag fick dra i den magiska spaken – och det rasslade till – vad skulle jag önska att kom ut? Förutom cash då. Cash är ju trots allt kung.
Lite amore kanske. God hälsa. Mat! En längre stubin.

iPhonen Moshe


Min ljuva iPhone Moshe påminde mig i morse (Moshe i morse – tihii) och jag tänkte på hur fin han är och hur mycket jag använder honom till.
I drygt ett år har iPhonen varit min medhjälpare, min underhållning och min tröst och jag kan nog inte minnas att jag någonsin varit nöjd med en teknisk pryl under så lång tid.
Jag har en massa roliga applikationer, men har jag missat några väsentliga så tipsa mig för tusan.

Inte bara ser iPhonen Moshe till att jag kan ringa och SMS:a – gratis dessutom, tack vare Ping! (milrell är mitt id) – utan han hjälper mig dessutom med bland annat följande:
– håller koll på min ekonomi (jag KAN INTE räkna)
– ser till att jag hittar fram till obskyra adresser i stadsdelar jag sällan besöker
– berättar när nästa tunnelbana avgår
– hjälper mig att mycket smidigt blogga
– lär mig hebreiska (både skrift och uttal)
– hjälper mig med översättningar
– väcker mig varje morgon
– fungerar som anteckningsblock
– räknar hur mycket gubbfett jag förbränner
– spelar musik för mig
– låter mig ta del av de senaste nyheterna
Och mycket mer, som ni ser på bilderna ovan.
Så puss på Moshe.

Starkt beroendeframkallande

Försvarets hudsalva är en redig klassiker och jag är sedan lång tid tillbaka beroende. Utan Försvarets hudsalva på mina läppar känner jag mig bar, naken och exposed.
Ni ser att den klassiska stora kom i en mindre variant, som i sin tur kom i kamouflageutgåva, som i sin tur nyligen kom i rosa version.
Jag har dem överallt: tre i väskan, två i badrummet, en i köket, en på vardagsrumsbordet, en vid datorn och en i hallen – alltid ready to go.
Jag får faktiskt panik om jag inte hittar ett stift. Mina föredettor kan intyga.
Slut på meddelandet.