Kategori: Vegetarianism

Jag skrev för länge sedan att jag skulle börja äta GI-mat, men sedan dess har det varit tyst. Kanske beroende på att jag är så förtjust i potatis och just potatisen är ju inte alls GI-vänlig…
Två av mina syskon + min ena förälder har helt eller delvis ätit enligt GI-metoden och de har samtliga mer eller mindre rasat i vikt och vittnat om det fysiska välmåendet. Detta har naturligtvis sporrat mig.
Istället för att vara så diktatorisk, vilket ju är ett redigt personlighetsdrag hos undertecknad, så har jag istället valt att minska rejält på just potatis, pasta och ris. Bröd har aldrig varit något problem eftersom min arma kropp inte riktigt klarar av det.
Vad är väl godare än min fantastiska quornfärs med en slev färsk pasta och parmesan? Inte mycket, men jag har med relativt stor framgång bytt ut pastan mot… TADA! Brysselkål. Oerhört smarrigt. När det blir pasta så blir det uteslutande fullkornsvarianten.
En annan favorit är kokta grönsaker till någon härlig vegbiff och kryddig sås.
Nej, mättnadskänslan blir inte densamma utan pasta (som i exemplen ovan), men den blir faktiskt behagligare än den tunga känsla som infinner sig efter ett pastamaraton i novemberrusket.
Jag äter hederlig kokt potatis då och då men istället för att låta potatisen ta över hela måltiden så blir det ett par små potatisar, något vegetariskt mumsigt och så en rejäl sallad vid sidan om. Balans är a och o. Eller ö, som jag brukar säga.

Uppmärksamma läsare vet att jag varit heltidsvegetarian de senaste 12 åren och att det enda köttiga jag saknat har varit bacon och fiskpinnar. Veg”bacon” kom för ett tag sedan (fantastiskt gott) och nu har även ”fisk”pinnar dykt upp på marknaden. De är sojabaserade och jag premiäråt dem till middag idag.
Omdöme: helt okej. Lite papperssmak kanske, men den dämpades av lite färsk citron.
Åh, så härligt ändå! Nu saknar jag ingenting på menyn!

Jag måste göra lite mer reklam för min linssoppa. Recensionerna har börjat trilla in och de är positiva.
Jag glömde påpeka att soppan är mycket mättande – ja, oväntat mättande!
Lägg därtill god, nyttig och… billig!
Jag är ingen stjärna på att räkna men har ändå lyckats komma fram till att priset per portion landar på runt tre små kronor. Fatta. Inte illa i krisens Sverige.