Kategori: Homogay

Det här med klubbliv

Utelivet i denna stad är patetiskt. Du måste böna och be för att få ta del av det ack så glittriga nattlivet. Klubbarna är inte till för dig utan du är till för klubbarna.
Efter att du alldeles för länge stått i kö i minusgrader kommer du fram till vakten som är som herren vid himlens port. Han har ditt öde i sin hand och han vet om det och han njuter av det. Han (ibland hon) bestämmer om du får vända hem eller om du får komma in och därmed kanske möta ditt livs kärlek eller kanske ett trevligt, tillfälligt vuxenmys. Vakten hittar alltid något att gnälla om. Är du verkligen gammal nog att gå på klubb? Är du inte lite väl rund under fötterna?
Att uppleva detta tillsammans med min vän Dansken är underhållande. Han har sensuella ögon, vilket gör att han ser konstant full och/eller kåt ut. Ja, Skara-Bert skulle nog säga att Dansken har “kåta ögon”. På grund av dem, och på grund av att han har ett ungdomligt utseende och en lång, gänglig kropp, måste Dansken alltid visa leg när han går på krogen (han närmar sig för övrigt 30). Problemet är att de där norska brudarna stal hans väska och för tillfället har han inget pass att visa upp. “Har du något papper som styrker din identitet?” frågade Vakten som vore vi i tullen i ett terrordrabbat land. Dansken öppnade sin väska och håvade upp ett gäng papper men de dög inte så Vakten bad att få se hans visakort. Han var fortfarande inte nöjd så Dansken grävde fram ett personligt brev från danska ambassaden. Hahaha. Därefter var han välkommen att kliva in i himlen.
Nåja. I denna himmel kostar allt enorma summor pengar och personalen är trist och otrevlig. Sur, rent av.
Nej, jag kan inte ta del av detta längre. Det är så väldigt deprimerande.
Jag minns med värme hur trivsamt det är att gå ut utomlands. Trevliga dörrvakter i London. “Good evening, Sir”, säger de och håller upp dörren. Jag minns mysiga danska krogar som man kan kliva in på lite som man vill. Jag tänker på vakter i Tel Aviv, som kollar igenom väskan i jakt på bomber. Alltid med en vänlig ton i rösten och “ha en kul kväll” när kontrollen är genomförd.
Åh, det är så patetiskt och skämmigt. När jag blir stor ska jag öppna en välkomnande nattklubb.
Andra om uteliv, klubbliv, stockholms nattliv, dörrvakter

Fantastisk serie helt enkelt

Spoiler alert. Har du inte sett sista delen av De halvt dolda bör du kanske scrolla förbi detta inlägg.
Så där ja.
Jag såg fjärde och sista avsnittet igår kväll och åååh så bra det var. Ögonen tårades fler än en gång – både av lycka och av sorg.
Scenen nedan var i all sin enkelhet strålande. Se serien medan den finns kvar på svt.se.

Andra om de halvt dolda, jonas gardell

Rädda världen från homosexualitet

Vi sitter här på jobbet, en bög och en flata, och tar del av påvens jultal.
Tänk att vi är lika farliga som klimathotet.
Vi vet inte riktigt vad vi ska säga.
En tradig gammal gubbe (82) som miljoner människor faktiskt lyssnar på uttrycker så vidriga åsikter att det svartnar en smula framför mina blå bögögon.
Det faktum att han (och den katolska kyrkan) så hårt vill cementera könsrollerna borde få även heterosarna att haja till.
Det är just det jag ogillar så starkt med religion – människor tar patent på Gud.
Det var ju i mitt fall så att Gud en dag tittade på mig och sa: Här, unge man, får du förmågan att älska. Det spelar ingen roll vem du älskar – bara du vågar och kan känna. Njut!
Exakt så sa han.
Hurra, svarade jag och lovade älska ofta och mycket.
Nu ska jag gå hem och fortsätta fakefira chanukka. Tack och lov finns det lite mer nutida, liberala religioner för oss [farliga homofila] sökare. Ikväll ska det tredje ljuset tändas. Eftersom jag är en modern man har jag så klart ett program i iPhonen som hjälper mig hålla reda på sånt här.

Varför fick inte Stanford följa med?

Igår såg jag återigen de sista avsnitten av Sex and the City (finns det något bättre när man ligger övertrött i soffan en novemberkväll?) och ännu en gång blev jag riktigt upprörd.
I episod 91: The Cold War bestämmer sig Carrie för att det är dags för vännerna att träffa Ryssen* och hon tar upp saken när de alla är samlade på hundshowen som Charlotte och Elizabeth Taylor deltar i.
Stanford skiner upp men Carrie mobbar honom hårt då hon meddelar honom om att han minsann inte får följa med “denna gång” ty “it’s just us girls this time”.
Men varför?
De skulle gå ut och dricka drinkar. Varför får Stanford inte följa med? Varför är han plötsligt inte en av “vännerna”? För att han inte har en vagina? Vad spelar det för roll om man har en vagina eller inte när man sippar drinkar med vännerna?
Detta stör mig mycket.
Situationen påminner mig om mitt eget liv som “en sån där udda” som inte umgås med grabbarna utan hänger med brudarna. Det gick strålande till en viss gräns. Plötsligt skulle man separeras och varje gång med samma tradiga argument: din apparat ser inte ut som min.
Jag minns en gång när brudarna och jag satt och pratade hemligheter (jag minns tydligt att Hillehjärtat var med) då någon plötsligt sa: “Men hallå! Tyst. Kim är ju här!”
Någon annan kontrade snabbt med: “Äsch, han är en av oss. Nästan.”
Varför måste k ö n e t vara så begränsande?
Det är så otroligt mossigt och tradigt.
Detta tar oss in på nästa ämne – dramat med den manliga lucian. Nu blev det en tös, men ändå. Varför detta drama? När vår skolklass på 80-talet fick i uppgift att ordna årets luciatåg röstade vi om vem som skulle få ä r a n att vara lucia. Det blev Per. Per var lucia det året och det var underbart.
Jag beundrar alla världens människor som vågar vara som de innerst inne är, oavsett utseende på kärleksapparaten.
Puss på er.
*Hur hon kunde nuppa med denne vidrige karl kommer jag aldrig kunna förstå. Han är arrogant, otrevlig och tråkig. Han är inte ens snygg!