Bögarna kräver sin popmusik!
Äntligen är hon tillbaka.
Kategori: Homogay
Harels hemlighet
Hur het kan en man vara?
Outa eller inte outa – det är frågan.
Frågan är bullshit. Pressen skvallrar om allt men när det kommer till sexuell läggning så blir det plötsligt knäpptyst; det är ju så skamligt och konstigt och hemskt. Och man kan ju bli stämd! (Bara en sån sak.)
Hunken som ska representera Israel i ESC i år – Harel Skaat – är gay. Det vet ”alla”. ”Alla” vet också att han har en hunkig pojkvän vid namn Tzabar Gadish (bara namnet får mig att närma mig klimax – Tzabar Gadish! Åh, Gadish that ass!) – en så kallad Big Brother-deltagare.
Hur het pojkvän får man lov att ha om man redan har allt?
Harel har för övrigt öppnat en engelsk hemsida – en riktig hemsida och inte bara ett snabbt mischmasch. Ja, här går det undan; ESC är allvarliga grejer och vi hoppas alla att vår svenska representant är väl förberedd. Inga tjugokronorsvideor som släpps en vecka innan ESC. Inga värdelösa siter som utländska beundrare ej kan ta del av. Och helst ingen Christer Björkmans man i kören/danstruppen. Ordning! Det är nya tider nu och Sverige vann inte ESC en enda gång på 00-talet.
Läs även andra bloggares åsikter om harel skaat, homo, homosexuella artister, eurovision song contest, israel
Judar och araber vid samma bardisk. Och jag i mitten. Hmm.
God eftermiddag.
Dagen gick som i ett huj (älskar av någon anledning detta uttryck) och vips var det dags att gå hem.
Sebbe ligger i hallen och sover och jag ligger här och ugglar. Läser lite. Tänker lite. Planerar lite.
Den där araben som jag träffade på arabfesten vill att jag ska ”dyka upp” vid en bardisk ikväll och det vore ju trevligt att se hur han ser ut. Jag minns ju faktiskt inte riktigt…
Min judiske vän som jag var på fest hos för några veckor sedan och som bor intill den där bardisken (alltså i ett hus i närheten – inte på själva krogen, även om han nog är stammis där) vill gärna att jag ska komma förbi på en drink för att sedan kila ner till baren ifråga.
Hur riskabelt vore det? Det är det jag ligger här och funderar på.
Jag ska strax jobba en timma och sedan ska jag ha fattat mitt beslut.
Marco Cassetti
Bitterfittor och tråkballar
I USA får homosar inte gifta sig (förutom i nån enstaka stat, om jag förstått det hela rätt). Heterofilerna, som inte har något med de ickeheterofilas eventuella äktenskap att göra, går och röstar om detta. Alldeles för galet för att jag ska orka tänka mer på det just nu.
Däremot tycker amerikanerna att det är gott och härligt att gifta sig hos Dr Phil på TV. Fatta vilken mardröm. Kvinnan, som ville stå brud, kved och gnällde då karln inte ville gifta sig. Vips satt han pressad och stressad i tv-programmet, framför en präst (och Dr Phil och dennes horribla hustru) och… gifte sig.
Därefter kommer damen som varit gift sex gånger in på scenen. Hon fick en fin, religiös uppfostran och ”tror inte på utomäktenskapliga sexuella relationer”. Alltså gifter hon sig varje gång det kliar lite i fittan.
Det är jättesunt, tycker de over there.
Två tjusiga män eller damer, däremot, som varit ihop i 20 år och inget hellre vill än att få relationen på papper – med allt vad det innebär – får dock inte, ty ovanstående idioter får som sagt gå och rösta om detta.
Och de säger nej. De är ju så miserabla och olyckliga och bittra att de gör allt för att hindra andra människors lycka.
Jag kräks.
Män kan bli kära i män, kvinnor kan bli kära i kvinnor; vi ska alla ha samma lagar och regler. Inget konstigt med det.
