Kim da Costa – Sida 123

På de osmarta mobiltelefonernas tid

På de osmarta mobiltelefonernas tid kunde man beställa ”ikoner”, d.v.s. bakgrundsbilder (som ju inte var bilder) och ringsignaler och jag arbetade ett kort tag i kundservice, dit missnöjda kunder ringde.
Naturligtvis var det de småekivoka ”bilderna” som sålde bäst. En gång ringde en ung kis som hade fått fel ”bild”. Jag frågade vad det var han hade beställt och kisen blev blyg och mumlade till slut fram att ”det var en sån där med tuttar”.
Rart.

I kundtjänsten hette jag Emil och det var ett par damer som blev förtjusta i ”mig”. De ringde ibland bara för att småprata.

Några år tidigare, i mitten av 90-talet, arbetade jag på en sån där partyline. Ni minns kanske de festliga reklamfilmerna som rullade på MTV. Till ”min” linje ringde glada homofiler från Australien. Jag underhöll dem bäst jag kunde och kopplade ihop dem när de ville tala på tu man hand. De fick inte snacka snusk och de fick inte ens svära. Jag kallade mig Ricky. På den tiden var nämligen Rickie Lake på tapeten.
Jag fick beundrarpost till kontoret hela vägen från Australien och ibland faxade (!) kunderna små kärleksmeddelanden och foton på sig själva. ”Jag” var mycket populär.

Efter det jobbade jag en mycket kort sväng på en lite mer vågad linje. Dit ringde heta amerikaner som ville tala med en blond ung skandinav. Jag kallade mig Louis. Haha.
De som ringde ville dock mest bara prata om ditt och datt då de var ensamma. När bomben smällde i Oklahoma ringde folk därifrån för att prata av sig sin oro. Sedan dök moralpolisen upp och dessa telefontjänster förbjöds.
Jag har kvar dessa beundrarbrev och tittar på dem ibland när jag känner mig ful.

Ja, sånt sysslade jag med när jag var runt 20.

Nu har jag varit på rehab igen

Förlåt. Jag tyckte att det var en fräsig titel på detta inlägg.
Men jo, jag har varit på rehab igen. Eller är fortfarande när detta skrivs; på ett veckolångt återbesök. Den tredje december åkte jag härifrån efter att ha fått de första verktygen till skapandet av ett bättre och fysiskt samt psykiskt mer välmående liv.

Det har var lite lite sommarkänsla här. På samma irriterande sätt som att en massa ställen håller stängt hela juli. Sparlåga så att säga. Dessutom ska verksamheten flytta i slutet av året så saker och ting mer eller mindre avvecklas i ett långsamt tempo redan nu.

Men här har vi varit, jag och Blake, hela veckan och i morgon bitti åker vi hem till Helsingfors igen.
Jag har varit på möten och i diskussionsgrupper precis som förra gången och i fredags höll jag mitt utlovade ”föredrag” då jag berättade om mig och mitt liv och om mitt sätt att se på saker och ting. Det gick bra och var roligt och jag fick applåder av bibliska mått och en handfull nyfikna frågor efteråt.
Handledarna var nöjda även de och en av dem kallade mitt ”föredrag” ”lysande” och ”inspirerande”. Kul att det var lysande och ännu roligare att det var inspirerande eftersom det är just det jag vill göra: inspirera andra. KAN JAG SÅ KAN DU.

Läs tidigare inlägg i ämnet med start här: Rehabilitering – dag 1 (incheckning)

När internet kom till byn

Alla är vi barn i början.
Jag läste i min dagbok om när jag skaffade min första dator.
Året var 1998 och jag hade lärt känna en man som vi kan kalla Björnen.
Björnen arbetade som AD och han visade mig hur han jobbade och det var så spännande och jag gillade ju allt sånt där då jag är en sån där ”skapande” och ”estetiskt lagd” person.
Så Björnen tyckte att jag skulle köpa en Mac.
En stor, tung, svart Macintosh blev det och vi ”ringde upp internet” (lyssna noga, wifi-generation!).

Jag kände mig mycket blond då jag inte visste hur jag skulle hitta alla hemsidor som jag ville besöka. ”Hur vet jag vilken www-adress det är?”
Björnen visade mig Altavista. Därifrån fick jag söka. (Man ”googlade” inte på den tiden.)

Det var så spännande allting och jag hade sån respekt för den nya tekniken, som jag var en smula rädd för. (Obs. Jag var ingen farbror på den tiden, utan blott 23 jordsnurr!)

Och så när jag sedan satt inne på nån site och läste så ringde nån på min hemtelefon och internet kopplades ifrån och det var alltid lika frustrerande. (På den tiden ringde min telefon hela tiden eftersom jag var ung, pinnsmal och attraktiv och ett hett byte i Stockholms uteliv där jag tillbringade 75% av min vakna tid.)

Internet ja… Det var ju nåt mycket märkligt.
Jag skrev att jag ”beställde en skiva _på internet_” och att jag ”fikade med någon _från internet_”. 😌 Som om internet var så att säga en enda sak. Så talar vi ju inte en dag. ”Jag beställde en skiva på CDON” eller ”jag fikade med nån från fika-akuten.com” el. dyl. säger vi ju idag.

Jag visste inte då att jag bara några år senare skulle vara utbildad webbdesigner och arbeta med hemsidor.
Idag lever jag på det där beryktade internet. Som ju enligt vissa förståsigpåare skulle vara en fluga. Precis som ”hemdatorerna”.

Ah, det är roligt att läsa vad jag skrev för 20 år sedan.
Mycket lillgammal, men nu börjar tiden hinna i kapp och jag är ”i balans”.

P som i Perfekt

God morgon.
Era liv är så perfekta. Ni vaknar med håret på plats och sammetslen hy utan fåror eller blemmor. Citronfräsch morgonandedräkt. Slätstrukna lakan (absolut inte från Ikea). En doft av barrskog fyller sovrummet. Ni dricker en hääärlig smoothie innan ni gymmar utan att svettas.

Lunchen väntar. Potatis från typ Vietnam, kokt med några örtiga kvistar importerade från nåt svårtillgängligt berg i Sydamerika. Vinet väl utvalt. Biffen har gonat till sig i nån mirakelmarinad i flera veckor innan den landar på designergrillen.

I nystrukna kläder går ni hand i hand på solskenspromenad. Sensuell samvaro i sänghalmen följer, utan stök och kroppsvätskor. Lakanen lika slätstrukna efteråt.

Eventuella barn sitter rakryggade i söndagskläder och läser böcker. Inga snoriga näsor.
Inte ens husdjuren fjärtar.

Här är jag. Direkt uppstigen och på morgonpromenad. En kopp snabbkaffe och en hemrullad cigg. Ser fram emot lunch: klyftpotatis och sojakorv från Lidl. Stark, inte det minsta hemlagad, senap med en massa e-ämnen. Keso. Eller grynost som den kallas på finlandssvenska. Inte lika blöt som den svenska varianten. Lite mindre smak. Och kranvatten. Eventuellt en citronskiva om en citron hittas. Hunden är lös i magen.

Slappna av.

R som i Romantik

Farbror sitter och funderar.
När jag var yngre och vi ungdomar dejtade så var vi mycket romantiska. Vi skickade blommor till varandra och en gång när jag sett Titanic på bio och gråtit jättemycket så skickade en date filmmusiken och ett paket näsdukar till mig.

Och vi ringde och lämnade ljuvliga meddelanden på telefonsvararen och vi hämtade varandra på arbetsplatsen och gick ut och åt middag för att sedan åka hem var och en till sig. (Förutom kanske ett par gånger i månader då även farbror släppte till.) Och vi gick på teater och utställningar och annat (jag hatar iofs teater).
Vi gav så att säga varandra lite tid (för hektiskt idag?) och vi lärde känna varandra ordentligt (innan den ena dumpade den andra).
Eller den där gången då jag träffade en kis på ett besök i Malmö och längs bilresan hem till Stockholm så köpte jag vykort på olika mackar i diverse hålor. Vykort som jag skickade till honom under resans gång. Det var la’ gulligt!

Gör ni ungdomar sånt? Eller är det bara ett himla svajpande till höger eller vänster och snabba känslokalla snabbligg som gäller?