Kim da Costa – Sida 1227

Hemma igen

Så, nu är bloggen igång igen. Nystart efter en del vardagsdramatik. Tillbaka på jobbet efter paniksemester (jag flydde landet kan man lugnt säga) i ett enormt varmt Finland. Till och med badade, och det har inte hänt på väldigt många år (solsemestrar exkluderade). Älskar Helsingfors och älskar Finnair. De är alltid trevliga, pålitliga och inte lika snåla som SAS. Flög med e-Ticket för första gången vilket kändes konstigt men praktiskt. Inget köande, bara att checka in via nätet innan avresa till flygstationen (som det heter på finlandssvenska). Rekommenderas.
Och nu sitter jag på ett varmt kontor, men har en surrande, stor fläkt bredvid mig.

Är han lite arrogant? Är jag dum?

Vissa sidor hos D har börjat irritera mig. Han kan vara ganska arrogant och få mig att känna mig dum. Då blir jag ju ännu mer osäker och verkar ännu mer bortkommen och dum.
Känner igen den där känslan från mitt allra första förhållande med Eduardo.
Hoppas den försvinner.

Uno och Hiv

Vi var ute på D:s bakgård och spelade Uno.

På kvällen åkte vi och hiv-testade oss på Venhälsan.

Småtjafs

Den här dagen småtjafsade jag och D, vilket var hemskt jobbigt.

Sedan drack vi whiskey och sangria, pratade och grät en skvätt.

Hand i hand

Efter en sen frukost promenerade jag och D hand i hand ända till Medborgarplatsen. Sprang på Patrik också.
D pussade mig ömt farväl på tuben.

Jobbar och mår lite illa.

Ska till D efter jobbet.

Pappa har ringt varje dag.

D och jag har bestämt oss för att hiv-testa oss (hans förslag).

R ringde nyss. Berättade om min hand-i-hand-promenad + t-banepuss. Han sa: ”Vad ni är modiga, det är mer än jag är.”

Jag älskar verkligen D. Han är det bästa som hänt mig och jag vill inte att något ska få förstöra det.