Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.
Författare: Kim da Costa
Aerial
Nu har jag lagt ut ännu ett kapitel av mitt och PG:s gamla verk VITA VÄGGAR. Vi hade hemskt kul när vi då, från 1999 och framåt, skrev dessa 17 kapitel. Ibland ett par i veckan. Ibland ett i månaden. Inte finkultur, jag vet. Men kul var det i alla fall.
Nu är även bröllopsresan bokad. Alltså till bröllopet mellan min rare bror och hans ljuva donna. D och jag ska vara på landet i en hel vecka. Lovely.
Jag har haft sån skrivabstinens att jag njuter av varje tangentnedslag.
Nya album att utforska:
Kate Bush Aerial
A-ha Analogue
I love life
Flytt
Håller på att packa ihop kissens saker. Älgen och den lilla gula nallen ligger och väntar på buren och missen märker att något är på gång. Nu sitter han återigen och tittar ut på de fallande löven. Vad tänker han? Samma som jag när jag tittar på samma träd?
Jag ska bli av med denna ångest om det så är det sista jag gör. Vet inte varifrån den kommer men den äter upp mig inifrån. Snart kommer D och så flyttar vi hem till honom i några dagar. Datorn ska med så klart.
Ty sig
Kissen börjar ty sig till mig mer och mer och väcker mig med en puss på näsan. Mest av allt gillar han att titta ut genom fönstren. Jag har fönster åt två håll och det verkar han uppskatta lika mycket som jag. Löven som virvlar till marken från den snart nakna lönnen som i somras höll på att klättra in på min balkong i all sin grönska har särskilt väckt kissens uppmärksamhet. Men idag ska han åka hem till D. Jag märker att Kissen saknar sin husse. Men det gör i och för sig jag också.
Läste just en intervju med Eva. Hon verkar fin.