Så, den här veckan jobbar jag (bara) tre dagar – eller rättare sagt nätter. Enormt skönt faktiskt. Ensam på hela kontoret, lite koll på tele- och webbtjänsterna varvat med en film eller ett par schysta plattor. Tog en sväng förbi pressis och köpte några tidningar att fördriva tiden med.
Just i detta nu ringer 54 personer in på vår heterokontaktlinje. 27 män och lika många kvinnor.
SVT1 står på. Allsång. Vad är det som gör att det helt plötsligt är helt okej att sjunga “bullfest” och gunga fram och tillbaka fastkedjad vid sin bänkkamrat? Exakt när blev detta fjantiga så coolt? Det gick mig hursomhelst förbi. Eller så är jag bara en trött själ. Och nu viftar de med armarna i vädret och sjunger mer i Sommaren är kort med Christer Sjögren! Help me. Måste hämta en kanna vatten nu. Extremt törstig efter en väldigt fet pizza och en oväntat god öl med D tidigare ikväll. Återkommer.
Författare: Kim da Costa
Finally
Jag måste ta tag i mitt skrivande
Ensam i sängen. D (min pojkvän) valde att stanna hemma i kväll. Rätt skönt med lite ensamhet men nu saknar jag honom. Är så rädd för att bli sviken/sårad. Hur ska jag komma över det?
Kom på en eventuell anledning till att jag är väldigt tyst på allmänna platser. Som barn skämdes jag över att komma från en icke svensktalande familj och därmed var jag alltid tystlåten. Har säkert med saken att göra.
Ibland känns det verkligen som att små ljus går upp för mig.
Jag måste ta tag i mitt skrivande.
Jag måste stärka mitt självförtroende.
Jag måste balansera mitt och D:s förhållande mera. Han måste bli mer på, jag mindre.
SMS:ade med (mitt ex) R idag. Han är i Hjo. Han har ringt mycket den senaste tiden (utan att ha något på hjärtat).
Undrar hur han mår.
Vad han vill.
Om han undrar något.
ÖPPNADE EN EGEN BLOGG PÅ NÄTET!
Grrr… Zzz…
Kom just till jobbet med ögonen i kors. Tog två sömntabletter igår men låg vaken i stort sett hela natten. Frustrerande beyond words. Läste just på fass.se och fick mina misstankar bekräftade angående biverkningar; “Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet. Sällsynta (mindre än 1 person av 1000): Munntorrhet, allergiska hudreaktioner, solutslag, yrsel, lågtblodtryck och minskning av antalet blodplättar har beskrivits. till följd av Propavans effekt kan även muskelstelhet, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, rastlöshet i benen, stickningar, domningar eller skakningar uppträda.”
Ja, denna rastlöshet i benen upplevde jag även förra gången jag provade Propavan. Inte igen, tack. Vad ska jag då prova för något? Och mindre än en person av tusen. Måste jag vara en av dem? Måste jag vara så jäkla speciell jämt?
Jag är så trött.