Författare: Kim da Costa

Telefoner är av ondo

Är tokirriterad och det är när jag är det som jag brukar få som mest gjort. Tar tag i sådana där tråkiga saker som telefonsamtal och dylikt. Så jag ringde till vuxenstudiecentrum för att fråga vad de menar med papprena de skickat till mig. Naturligtvis blev jag guidad av en röst som sa; “för att prata om X – tryck 1, för att prata om XX – tryck 2″ osv. i vad som verkade vara en oändlighet. Efter att ha lyssnat igenom alla de där alternativen några gånger insåg jag att dels var alla alternativen ungefär samma sak, samt att min fråga inte passade i någon av kategorierna. Tryckte på måfå och kom till ännu en intetsädande meny och vidare till nästa meny och fram och tillbaka för att slutligen få veta att deras telefontid tog slut för en halvtimme sedan. Fan ta alla dessa obefintliga telefontider.
Eftersom jag vid detta laget var än mer irriterad tänkte jag använda min ilska till något konstruktivt; ringde ännu ett samtal och knappade så klart återigen runt i en massa menyer längre än vad som är hälsosamt. När jag väl fick höra hissmusiken och jag snart skulle få tala med en MÄNNISKA blev jag bortkopplad. Samma procedur. Slutligen kom jag fram och fick fram mitt ärende. Thank God.
Vidare till nästa samtal. Eftersom vuxenstudiecentrum hade stängt för dagen ringde jag till komvux. Blev mottagen av en extremt släpig inspelad röst som verkade tillhöra en oerhört trött, skäggig processor. Han rabblade upp ungefär hela årets olika öppettider + röda dagar + ärenden + adresser + andra telefonnummer innan han slutligen kläckte ur sig att de just nu hade lunchstängt. Kan de inte ha ett separat telefonsvararmeddelande som säger det DIREKT. Eller har de ett avtal med Telia a’la den forna 071-nummerbranschen? (Och jag vet allt om den tack vare mitt yrke.)
My God vad allt ska vara jobbigt hela tiden.
Jag ska också börja ha lunchstängt. Ringder det någon jobbig människa ska jag säga; “jag är ledsen men Kim M har lunchstängt just nu”. Efter att ha rabblat upp alla andra påhittade öppettider så klart.

Sol

Oswald bloggade om ångesten man får över att man inte är ute i solen som alla andra barn och visst är det en jobbig ångest. Men så totalt onödig. Vissa saker bara ska man göra för att inte verka helt onormal. Har man en dålig dag och talar med någon på telefon som kvittrande uppmanar en att “gå ut och njuta av solen” (för att sopa eventuella problem under mattan) vill man ju bara snitta upp strupen på personen ifråga. Hatar det hårt. Sommarens agenda; sluta göra saker bara för att man ska göra dem, oavsett om man tycker om det eller icke. Det är lite som barnfrågan. Man går runt och tar för givet att man vill och ska ha barn för det är helt enkelt något som hör till, tills man börjar tänka själv och inser att man inte vet vad man tycker i frågan. Jag vill ha barn vissa dagar men andra vill jag det absolut inte. För allas trevnad och lycka i livet avstår jag tills nejet eventuellt bleknar helt och hållet.
Men det var inte det jag ville ha sagt med detta inlägg. Kom av mig som vanligt. Hursomhelst; låt mig sitta inomhus bäst jag vill så möts vi om 20 år – jag med rosig, rynkfri hud och du med en apelsinliknande dito.

Mer z

Man blir så glad när man vaknar och kollar mailen och ser att det inkommit inlägg på något man nästan glömt att man skrivit. Som inlägget om z.
Jonaz – det är okej att du har ett z i namnet ditt. Så länge du inte skriver “Kramiz, Jonaz”. 😉
Ossy-Oswald – Jag vet; att blanda versaler och gemener och dessutom tala bebisspråk går bort! PuZz & kJaMiZ.
Karin – håller med, men börjar inse att ibland – för att få fram en viss känsla – underlättar det om man plitar dit ett verb omringat av stjärnor.
Jontas – Zebra är okej. Skulle nog föredra “zebra” framför “sebra” om sanningen ska fram. Och det ska den ju alltid förr eller senare.
En annan sak jag tänkte på häromdagen är att jag känner mig som en oldie but goldie då jag inser att jag stör mig på “mej” och “dej”. Det är vid sådana tillfällen man inser att man är en – kanske inte bakåtsträvande men åtminstone språkkonservativ – gubbe. Det vore ju inte mer än logiskt att skriva dessa ord så där ungdomligt. Ett liknande dilemma skulle aldrig uppstå i det finska språket – där stavas ju allt precis som det låter.
BTW – Stoffe lärde mig ett bra ord igår som jag skrev in i mobilen för att inte glömma bort det; “klamydiakoloni”. Vad jag ska använda det i för sammanhang vet jag dock inte. Har aldrig haft någon könis ju (pga. mitt torra leverne).