Författare: Kim da Costa

Du måste inte vara extremist för att göra skillnad

Äter inte min egen hund – och därmed inte heller andra djur.

Nu ska farbror ta ton igen!
Vet ni vad? Man kan fatta små ”obetydliga” beslut i vardagen för att göra sin späda lilla röst hörd.
Som idag.
Jag är djurvän, som ni kanske har förstått. Föredrar djur framför människor. Ja, så är det.

Så när sällskapet som jag var på vift med ville gå på Sea Life (akvarium) så gjorde jag mitt val genom att vänta utanför.
Djuren har det säkert bra där inne i alla slags tänkbara fantastiska akvarium, men av etiska skäl och tack vare en smula sunt förnuft säger jag NEJ till dylikt. Jag tycker inte att djur ska hållas inspärrade. Så jag betalar helt enkelt inte inträde och sponsrar således inte denna ”kultur”.

Efteråt åt vi burgare på fantastiska Naughty BRGR (Lönnrotsgatan 13, Hfors) och jag valde en vegansk burgare, eftersom jag inte vill sponsra den bedrövliga köttINDUSTRIN.
Ja, då kan man ju hävda att jag skulle ha kunnat välja ett veganställe eftersom restaurangen ju faktiskt serverar även köttig mat, och det är här jag kommer till poängen med detta inlägg.

MAN MÅSTE INTE VARA EXTREMIST.
Man kan påverka på ett litet, privat plan.
HATAR ALL SLAGS EXTREMISM.

Varsågoda. Nu har ni lärt er det också.

Små ”obetydliga” val gör skillnad. Ingen lyssnar på en gapig extremist som skriver andra på näsan.
Var och en får göra sina egna val.

Sluta leka Gud

På väg hem från jobbet lyssnade jag på en dokumentär om bl.a. galna ko-sjukan och jag blev återigen så trött på mänskligheten.
Ni vet, människor som gör kor till kannibaler etc. Och som struntar i all etik och moral då det ska vinstmaximeras.
Det här med att människan emellanåt leker Gud är mycket beklämmande och oroande. Inte konstigt att djur, människor och miljö lider och mår dåligt när människoaset härjar och frångår allt som är NATURLIGT.
Man måste ha en smula RESPEKT för NATUREN. När Moder Jord blir förbannad så är hon inte att leka med.

Det är heller inte så konstigt att alla blir sjuka och var och varannan får cancer då vi har frångått allt som är NATURLIGT.
Maten vi äter är full av kemikalier och det är så vansinnigt äckligt, när man verkligen börjar tänka på det.
Det enda rätta vore nog att helt och hållet börja odla sin egen mat.

Så lägg av med alla konstigheter! Och sluta genmanipulera och annat ONATURLIGT trams, är ni snälla. Människan ska veta hut och sluta leka Gud och sluta bråka med Moder Jord.

Rutiner och tacksamhet

På väg till gruvan.

Veckorna går som på räls och jag älskar det. Jag trivs bäst när jag har rediga rutiner. Gör inte de flesta det?
Jag kliver upp samma tid varje morgon (Blake ligger kvar i sängen en timme efter min heliga uppståndelse), dricker mitt kaffe, kollar nyheterna och sociala medier och därefter bär det av till jobbet.

Det tar nästan en timme att ta sig från bostaden i västra Helsingfors till arbetsplatsen i nordöstra delen av staden. På pappret känns denna relativt långa tripp en smula tradig, men det är skönt att vakna till liv på spårvagnen och i metron, med för dagen väl vald musik i öronen. Det är dessutom mer eller mindre intressant att iaktta medmänniskorna omkring mig.
Jag gillar att iaktta; att notera.

På jobbet är det full rulle och eftersom jag som sagt blev erbjuden ett längre kontrakt än tänkt – med mer ansvar etc. – så tar jag jobbet (om möjligt) på ännu större allvar och vill göra mitt yttersta för att prestera.
När man är en analyserande person så är det ibland skönt att ta på sig arbetsklädseln och bara arbeta. Bara utföra. Inte tänka och analysera.

Ett par dagar har jag träff med ett par vänner. Träffar respektive vän olika dagar och även de känns som trygga inslag av de där rutinerna som jag nämnde och som jag trivs med.
Jag är välsignad med bra människor i min närmaste omgivning.
Tack för det.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Och är tacksam för det. 1000 tack. Tack så jävla mycket.

Retro: Pet Shop Boys – Nightlife

Jag har blandade känslor för albumet Nightlife från 1999. Delvis beror det på personliga minnen (som ju spelar in i våra musikminnen, vilket jag nämnde i förra inlägget), men mest beror det nog ändå på att helheten på något vis inte riktigt håller ihop. Några låtar hade man gärna fått byta ut eller helt sonika plocka bort.

  1. For Your Own Good 3/5
    Klubbigt och gott. Man märker omedelbart att man inte längre lyssnar på förra albumet Bilingual.
  2. Closer to Heaven 3/5
    Jag gillar verserna riktigt mycket, men refrängen ger jag inte mycket för.
  3. I Don’t Know What You Want But I Can’t Give It Any More 5/5
    Förstasingeln med den fantastiska titeln. Jag förstår dock ej varför den heter ”any more” och inte ”anymore”. Det är sånt som jag hakar upp mig på.
  4. Happiness Is an Option 2/5
    Pratsång och lite Army of Lovers-aktigt wailande av någon kvinnlig vokalist i kulisserna. Jag blir ledsen när jag hör denna (ironiskt nog).
  5. You Only Tell Me You Love Me When You’re Drunk 5/5
    Ännu en fantastisk titel. Samt fantastisk text (alla kan vi relatera), melodi och produktion. Fullträff.
  6. Vampires 2/5
    Jag blir ledsen även av denna låt och den hör inte hemma på detta album.
  7. Radiophonic 3/5
    Tyckte att denna var ”tuff” när den kom och jag ville nog gilla låten mer än vad jag gjorde.
  8. The Only One 2/5
    En tråkig, harmlös parentes med en b-sidas kvalitéer.
  9. Boy Strange 2/5
    Samma som föregående. Boy Strange blir fin när gitarrerna kommer in, men resten är en gäspning. Trots den fina texten (som jag känner igen mitt unga jag i).
  10. In Denial (med Kylie) 5/5
    Jag älskar In Denial. Och det är inte (bara) för att det är PSB OCH Kylie. Hela låten är bra. Melodin. Den fiffiga texten. Produktionen. Allt! Men ja, det går en rysning genom kroppen när fantastiska Kylie tar ton.
  11. New York City Boy 3/5
    Jag har alltid velat älska New York City Boy men jag gör inte det. Den är bara ”helt okej liksom”. Känns den konstruerad kanske? Oäkta?
  12. Footsteps 1/5
    En ballad som jag aldrig har förstått mig på och som jag aldrig lyssnar på.

BETYG: PET SHOP BOYS – NIGHTLIFE: 3,0

Retro: Pet Shop Boys – Bilingual

Du vet kanske hur du kopplar ihop viss musik med en särskild epok i ditt liv. Bilingual från 1996 är just ett sådant där album som ligger mig extra varmt om hjärtat på grund av var jag befann mig i livet när alstret i fråga släpptes.
Jag bodde i min allra första egna lägenhet i en förfärlig stockholmsförort. Jag vantrivdes rent geografiskt men annars var livet fint och väldigt… ehm… ungdomligt med hårt klubbande och allt som hör livet till när du är tjugo.
(Tack och lov är jag inte där längre, vare sig geografiskt eller åldersmässigt.)
Att albumet heter Bilingual märker vi av i låtarna då det sjungs inte bara på engelska, utan även på spanska och portugisiska.

  1. Discoteca 4/5
    Ett annorlunda beat för att vara PSB. Ett desperat marscherande på jakt efter ett diskotek (kärleken och meningen med livet).
  2. Single 4/5
    Låten släpptes som singel och fick då heta Single-Bilingual eftersom någon annan orkester hade en hit just då, vid namn Single. Här sitter Discoteca och Single ihop; marscherandet fortsätter.
  3. Metamorphosis 3/5
    Bra electropop. Neil pratsjunger.
  4. Electricity 4/5
    Tempot skruvas ner lite grann men den elektroniska ljudmattan kvarstår. Ett underskattat stycke popmusik. Fiffiga samplingar från någon film.
  5. Se a vida é (That’s the Way Life Is) 4/5
    Feelgood-pop. Lycka, sol, glass och tajta badbyxor.
  6. It Always Comes as a Surprise 5/5
    Klassisk melankolisk PSB-ballad. Bortglömd och underskattad.
  7. A Red Letter Day 4/5
    Och här har vi en klassisk PSB-upptempolåt. Något daterad produktion idag och på gränsen till för hurtig.
  8. Up Against It 3/5
    Väldigt fin melodi. Väldigt PSB. Även denna bortglömd och underskattad.
  9. The Survivors 4/5
    Samma som föregående men snäppet bättre. Denna hade platsat finfint på Very; lite Liberation över det hela.
  10. Before 5/5
    Albumets bästa låt. Being Boring-doftande Before tröttnar man nog aldrig på. Elegant!
  11. To Step Aside 3/5
    Nittiotalsproduktion och ganska typisk PSB-upptempo.
  12. Saturday Night Forever 2/5
    Jag har alltid velat gilla avslutande popdängan mer än jag gör. Låter som en b-sida.

BETYG: PET SHOP BOYS – BILINGUAL: 3,75