I torsdags undertecknade jag ett kontrakt som sträcker sig ända fram till början av 2023. Det känns så otroligt skönt. Nu är jag alltså förman även officiellt och på papper.
Efter alla dessa år av hårt slit och även blod och svett och en och annan tår så har jag kommit nånvart i min nya så kallade karriär. Jag känner att det finns ett slags förtroende för mig och att cheferna litar samt tror på mig och mina kunskaper och egenskaper.
Härmed har jag en massa ansvar på jobbet, som jag inte haft tidigare (även om jag alltid tagit lite mer ansvar än vad jag behövt ta). Arbetsuppgifterna är mer varierade och jag trivs väldigt bra. Jag har så klart en massa nytt att lära mig men det får ta den tid det tar. Erfarenheter och specifika kunskaper kan varken trollas eller stressas fram.
En av ungdomarna sa faktiskt någonting i stil med: ”Du passar bra i din nya roll. Du är äldst av oss som är här nu, och du är mest erfaren. Dessutom är du vänlig men även auktoritär.”
Det lät väl fint!
