16 juni 1999

Alla människor borde skriva dagbok. Det är nämligen så att livet består av små, små händelser som skapar vår historia. Minnena bleknar (ibland är det positivt) men när man en grå, regnig oktobersöndag plockar fram en gammal dagbok så väcks minnena åter till liv.
Denna händelse hade jag helt glömt bort; en helt vanligt onsdag för elva år sedan. Varsågoda.
Hälsade på MM idag. Hon bjöd på våfflor. Sen gick vi över till mig och jag hämtade mina jobbsaker och därefter åkte vi in till byn och jag gick till jobbet. På kvällen träffades vi igen och gick på Häcktet + Tip Top. Det var rätt kul. När vi skulle till bussen (hem) ringde MM sin franske pojkvän Julian, som inte svarade och jag fick för mig att ringa J (som jag just börjat dejta), som svarade fastän klockan var 03. Jag sa på skämt: ”Kan inte du komma till centralen och möta oss?” och han svarade ”OK, jag är där om 20 minuter”. (!!!) Så vi träffades där och väntade på bussen. När den kom en timme senare så hoppade MM på och sen jag. Satte mig bredvid henne och undrade vart J tagit vägen. Bussen körde iväg. Jag ringde J och han sa: ”Men du frågade ju inte om jag skulle med”. Det vara bara att stiga av och promenera tillbaka till centralen. Då insåg jag hur söt J är. Vi promenerade till Fridhemsplan och satt på trottoarkanten (eller i trapporna till en port) och väntade på första t-banan. Jag undrade om han verkligen trodde att jag var så vulgo att jag ringde honom mitt i natten och bad honom komma för att sedan bara dra utan att ens säga hej då. Han berättade om elaka människor som han träffat under sin vandring genom livet; t ex hans ex-fru som drog honom i öronen så att de höll på att lossna (jag såg märkena!!!). Sen åkte vi hem till mig och hånglade.

4 reaktioner till “16 juni 1999”

  1. Vilket underbart ögonblick i ditt liv!! 🙂 Jag har aldrig (och kommer aldrig att..) skrivit dagbok.. men just sånt där kan jag ju känna att jag skulle ha glädje av.. På tal om ”ögonblick” så drog jag mig just i morse till minnes ett sånt som jag sparat varsamt i alla år.. nån gång 1979 tror jag det var, så satt jag och en kompis och våra barn på Centralens Restaurang när Cornelis Vreeswijk kommer in och går förbi vårat bord.. jag ser honom under hela hans vandring genom restaurangen.. iklädd en ljus, pälsfodrad skinnjacka !! *värdefullt minne* 🙂

  2. ”Drog honom i öronen” jisses…. Men fick ett lyckligt slut iaf. Any idea vad J gör nu? 🙂
    (och jag skrev också dagbok. Fast rätt kodat…;)

    1. Ja, de lossnade faktiskt lite grann. Och fick sys fast igen!
      Har inte talat med J sedan min 30-årsdag.
      Och det var ju några år sedan…

Lämna ett svar till Ninde Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *