Nu sitter jag på balkongen igen. Värsta myset ju. Det är varmt men min stora lönn skyddar från solens skoningslösa strålar. Blir jag gammal vill jag inte se ut som ett russin så jag undviker kategoriskt solen.
Sebbe orkar inte vara ute. Våra långisar brukar pågå i en sisådär 60-70 minuter men nu lägger han sig i gräset efter tio. Söt-Liisa är vad han är.
När något ligger under soffan börjar han krafsa på den som om han skulle kunna gräva fram grejen. Mycket roligt. Soffan är för övrigt, konstigt nog, inte det minsta sönderriven.
Rörigt inlägg, jag vet. Men jag har ont i käften och kan inte tänka klart.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik