Dagen började i den här maskinen.
Och den slutade i exakt samma maskin.
Som den farbror jag är så svettades jag en hel sjö, men skönt var det (efteråt).
Tramp, tramp.
Eller slutade och slutade… Den slutar nu – med att jag ligger här och synkroniserar iPoden Blackie och iPhonen Moshe.
De är så vackra; det är sådant man tänker på när man är ensamstående.
Sebbe sover – eller oj, just nu kvällstvättar han sig visst – men tidigare var han och hälsade på granngossarna, så att jag kunde stormgymma. (Två gympass samma dag innebär att morgondagen inleds med en liten, liten sovmorgon – fatta!)
Ladderi, laddera.