Efter Yom Kippur skulle vi ha knytkalas med församlingen och jag bestämde mig i all hast för att ta med mig en simpel traditionell israelisk sallad (simpelt är gott, krusiduller är överflödiga). Jag stod i köket och hackade grönsaker och skulle toppa med persilja men det doftade inte persilja, insåg jag. Det STANK koriander. Ja, av misstag hade jag köpt en kruka koriander. Iväg igen till butiken och i full fart hemåt med en persiljebuske under armen och jag hann just och just svänga ihop salladen (med extra mycket citron då jag älskar allt som är surt) innan det var dags att åka, tillsammans med min chaufför och granne som vi kan kalla Samuel, eftersom han eventuellt heter så…
Mitt i böner och sång fick jag ett meddelande från nämnde Samuel som skrev att ”Jag tror att jag glömde stänga av ugnen, vi måste åka hem”. Ja, ni vet väl känslan när man kommer på en sån sak… Vilken ångest. Så vi åkte hem utan att ha ätit någonting. Väl hemma tänkte jag att ”Jag får väl svänga ihop en ny sallad då” eftersom jag var inställd på just sallad och jag insåg att den extra fina olivoljan som jag hade köpt var oöppnad, så jag hade alltså tagit med mig en torr, fnasig och trist sallad utan olja, så det var kanske lika bra att vi åkte hem så att jag slapp skämmas.
(Samuels ugn visade sig för övrigt vara avstängd!)
Ja, så vi floppade lite, både Samuel och jag.
Tillbaka till koriandern, och nu vill jag inte ha någon vaxx-diskussion, för det är nämligen så att jag brukade älska koriander (som, som ni ser, heter korianteri på finska – så klart) men efter att jag tog den där fruktansvärda sprutan (ni vet vilken) som jag inte ville ta men kände mig tvingad till så blev jag ju för det första jättejättejättesjuk. Och då menar jag verkligen JÄTTEsjuk. Ska inte tråka ut er med det nu igen, och jag har skrivit mycket om det tidigare. Bland annat här, ganska kort och koncist: https://kimdacosta.com/sjuk-efter-vaxx/
För det andra så förändrades mina smaklökar (vilket äckligt ord, har ni tänkt på det? SMAKLÖKAR. Usch.) och plötsligt hatar jag koriander. Jag står inte ut med STANKEN. Det finns även andra ingredienser och maträtter som jag har älskat i 50 år men plötsligt inte står ut med. Allt tack vare den påtvingade sprutan. (Men låt oss nu inte börja gräla om detta, jag presenterar bara högst personliga fakta.)
Ja, sådan var gårdagen. Den blev lite… ”flyktig”… men det var kul så länge det varade.
Nu önskar jag eder en fin och korianderfri dag, med extra mycket olja och citron.
