Etikett: Y-hjärtat

Ett kort, rakt inlägg

Fy fan vad jag saknar honom.
Dansken kommer snart över och vi ska se mello hos en väninna.
Och jag bara saknar och saknar och vad jag än gör, från morgon till kväll, så finns han där.
Han lämnade ett par skor i mitt badrum. “Jag kommer inte behöva dessa varma skor på ett bra tag och resväskan är överfull så jag lämnar dem här”. Varje gång jag går in i badrummet ser jag dem. De står där. Orörda. Den som senast rörde dem var han.
Detta foto knäpptes för exakt en vecka sedan. Jag var så lycklig även om jag visste vad som komma skulle. Jag är lycklig nu också. Men även väldigt nedstämd.

Jag får Sveriges ekonomi att åter blomstra


Kungaparet ska ju “göra PR för Sverige” men jag kan meddela att jag, som det vandrande FN jag är, har noterat att oroväckande få av mina utländska kontakter vet om att vi överhuvudtaget har en kung (och de är så klart alltid smarta och bildade eftersom de umgås med mig).
Jag gör förmodligen ett mycket bättre jobb på att marknadsföra det “svenska”, än någon tradig kung eller drottning.
Detta hann jag med att kränga på blott fem dagar:
Jag introducerade den storslagna svenska schlagern för Y. Nu bönar och ber han om att jag ska sända honom fler fina mellodängor.
Chips! Svenska lantchips är godast i världen! Min bror köper alltid chips och lösgodis det första han gör när han besöker Sverige. Även Y älskade dem. Så pass att han hade tagit med sig ett par påsar om inte resväskan redan varit överfull.
Dalahästen! Jajamensan. Även den krängde jag så det stod härliga till.
Mjukost på tub! Något helt nytt för Y. Han är nu ett stort fan.
Y sa: kanske kan jag äta lite McDonalds innan vi åker hem? Jag svarade: varför inte testa något mycket svenskt istället, och köpte honom en tunnbrödsrulle. Han åt den med god aptit och tyckte den var god “men vad tokigt att blanda potatis och bröd”.
Tack vare min väninna Gucci, som skickade med tre paket KEX-choklad (svenskt?), köpte Y många, många förpackningar de kommande dagarna.
Svensk sprit! Ja, det såg jag till att Y fann på Systembolaget (”what a crazy store!”).
TRE KRONOR! Tack vare frågan “varför är det tre kronor på så många t-shirts i souvenirbutiken?” fick jag chansen att promota både det svenska hockeylaget och kungahuset (fatta!).
Och ja! Nu vet Y att vi har en Kronprinsessa vid namn Victoria som kanske förlovar sig eller nåt idag. “It must be much more fun to be Madeleine”. Jag håller med.
Semla! Y fick en semla och han älskade den. Han sitter just i detta nu och drömmer om nästa gång han får sätta tänderna i en.
Sill och potatis och köttbullar på svennerestaurangen Pelikan (”detta är min favoritrestaurang until further notice”).
Svenska produkter som används vid älskog. Japp! Mycket bättre än de han var van vid.
Vasamuseet fick honom att intressera sig för svensk historia.
Hur håller vi värmen? Den frågan besvarade gladeligen (och fruktansvärt uttömmande och för mig uttråkande) min vän Hundvakten. Nu vet Y allt om hur vårt värme- och vattensystem är uppbyggt. För mig gick det så klart in genom ena örat och ut genom det andra.
Svensk film! Ja, Fucking Åmål såg vi och han älskade den. Nu kommer svensk filmindustri att få sig ett rejält uppsving.
Dessutom har jag marknadsfört bokstäverna Å, Ä och Ö. Han klarade redan efter tre dagar att skilja på A, Å och Ä. Han var mycket stolt. Stort tack till våra norska och danska vänner vars Æ var till stor hjälp när det gällde att få rätsida på Ä.
Se där. Ingen dålig lista! Y kommer naturligtvis sprida detta bland sina vänner och bekanta som kommer handla svenska varor både online och när de turistar i landet (resebranchen har mig att tacka för detta) och vips är finanskrisen ett minne blott.
Jag förtjänar apanage!

Starlet my ass


Igår besökte vi en massa turistbutiker i Gamla stan, och hur ofta gör en stockholmare det? Det var premiär för mig.
Okej, nu har jag landat lite.
Min vän och kollega PG sa idag att min blogg numera liknar tidningen Starlet (finns den fortfarande?) men jag bryr mig inte då faktum är att PG är en relativt nydumpad bitter hagga. Jag skriver detta med kärlek ;-).
I eftermiddags satt jag i ett hemskt viktigt möte och min mobil vibrerade i byxfickan och jag kunde inte låta bli att läsa meddelandet jag fick. Det var Y som skrev att han var i Frankfurt och bytte plan och saknade mig “terribly”. Hur romantiskt var inte det ordvalet (Mitt livs novell?)? Jag sken som en sol fastän jag satt i ett möte där människor (faktiskt) fick sparken.
Det gjorde jag däremot inte när jag kom hem till min tomma, tysta lägenhet.
Jag vet att jag låter som en fullständigt idiotisk romantiker nu men det skiter jag fullständigt i (och hör sen, PG!). Jag blir lätt förtjust men jättejättesällan kär, men nu blev jag det. Redan i början av januari, om jag ska vara ärlig.
Visst är det knäppt att jag, som den kärlekstörstande man jag alltid varit, upplever detta ljuva med någon som inte bor i Stockholm. Eller Stockholms län. Eller Sverige. Eller Norden. Eller ens Europa. Men det skiter jag också i.
Jag och Y gick omkring och sjöng väldigt mycket. Med tveksamma sångröster, ska tilläggas. De första dagarna på diverse Shirley Clamp-låtar och de sista på Velvets mellodänga The Queen. Och så skrattade vi väldigt, väldigt ofta, djupt och hjärtligt.
Det finfina med allt detta var också att vi kände varann väldigt väl. Vi hade trots allt “umgåtts” via webcam varenda dag i nästan två månader. Jag kände mig således väldigt avslappnad och bekväm. Några pinsamma tystnader existerade överhuvudtaget inte.
Och nu smsade han just och meddelade att han landat i Tel Aviv (vilket jag visste eftersom jag så klart kollade på nätet att flygresan var dramafri). Och han tänker på mig all the time och lyssnar på svenska songs that we both love och jag bara älskar honom så hårt och någon fnittrar men det skiter jag också i.
MKIV. Mer kärlek i världen.
Jag älskar Y och Y älskar mig och 3279 kilometer får bli ett senare problem.

Jag tyckte vi skulle ta ett motsvarande foto på honom som mina vänner tog på mig i Israel. Vädret var ju inte detsamma och inte båten heller…

Låt mig landa


För en och en halv timme sedan stod jag i snön utanför mitt hem och sa hej då till min pojkvän (!) som hoppade in i en taxi och åkte till Arlanda. Själv tog jag mig till jobbet och här sitter jag nu som om inget hade hänt.
Jag kommer vara så förfärligt ledsen ikväll men som en väninna så uppmuntrande sa igår: tänk inte på att han åker, tänk på nästa gång ni ses istället.
Jag försöker.
Det var fem mycket fina dagar. Bättre än jag kunnat föreställa mig. Efter en miljard besvikelser har jag ju inte haft några höga förhoppningar på sistone så jag… njöt.
Låt mig nu landa lite så berättar jag mer.
Tack för alla rara kommentarer de senaste dagarna. Jag har läst dem alla men har inte riktigt hunnit svara…
Och just när jag ska publicera detta ringer Y från Arlanda och säger det jag helst av allt vill höra: Jag saknar dig redan. Kom snart.

Han bad om snö. Han fick snö.

Obligatoriskt foto.