Naket (psykiskt och fysiskt)


Jag har haft enorm ångest de senaste dagarna. Orsakerna har varit många och en och en hade jag nog kunnat hantera dem, men i flock (ännu ett ord som borde användas oftare) blev det hela övermäktigt.
Kortfattat: ett drama ledde till ett annat och på toppen av detta isberg vet jag att en person vill komma in i mitt liv och jag vet inte om jag vill släppa in honom då jag inte vill bli besviken (igen) (inget romantiskt så klart). Som extra krydda var jag ledig och jag hatar lediga vardagar eftersom de får mig att känna mig ensam, fastän jag verkligen inte är det.
Och så saknar jag Y nåt så fruktansvärt, och vi har också våra duster – oftast beroende på språkdramat. Även om alla inblandade talar bra engelska så uppstår missförstånd då man tolkar ord lite, lite olika. Ett språk som inte är ens förstaspråk (dags att avveckla “modersmål” då det ofta är helt missvisande) har trots allt inte alla de där självklara nyanserna.
Tack och lov har jag en verbal man. Tack och lov har jag vänner som orkar lyssna på det tonårsaktiga ältande jag inte publicerar här.
Hur som helst. Bilden: så ser jag ut när jag har ångest i skenet av det röda ljuset i min ekivoka kammare.
(Min humor tar ingen ifrån mig.)
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, drama, språk

Freunde bleiben, wenn niemand sonst bleibt

Igår fick Sebbe och jag besök av Tysken och Tyska Eva. Vi hade inte setts på ett tag på grund av bilolycksdrama, så vi hade mycket att ta igen.
Jag fick även hjälp med att översätta ett jobb till tyska – mina kunskaper i detta språk är ju inte vad de en gång var. Nej, faktiskt har jag aldrig någonsin haft nytta av allt jag under enorm press lärde mig av den extremt stränge läraren Harry, så det var ju onödigt att engagera sig så starkt.
Sebbe och Tyska Eva hoppade runt så mycket de orkade och de tuggade på varsitt ben och gruppåt ur matskålen. De är fina vänner. Den yngre damen muckar emellanåt lite med den två år äldre herren men den senare glor bara och ruskar lite lätt på huvudet.
Hundar är underhållande och fina vänner.

Dagens (fylle-)telefonsamtal

23:47 (fritt översatt från engelska)
Jag vill bara säga att du är en underbar vän och även om jag inte ser dig så ofta så tänker jag på dig hela tiden. Du och Långnäsa (Sebbe) är vad som får mig att vilja stanna i Stockholm.
Det är fint med vänner, säger jag som växte upp utan några.