Fem mer eller mindre autentiska telefonsamtal.
*Ring*
Kim: (Men det var då ett jävla ringande!) Hallå!
Vän: Hej.
K: Hej!
V: Värst vad du låter arg…
K: Ja, det är jag också!
V: Har det hänt nåt?
K: Nej. Vad vill du?
V: Nja, jag ville bara kolla läget.
K: Nu vet du, så nu lägger vi på!
V: Ok. Hej då.
*Ring Ring*
Kim: Tjenashalom grabben.
Vän: Hej! Jag såg att du hade ringt.
K: Ja. Jag lät en signal gå fram och därefter lade jag på.
V: Varför?
K: För att jag inte visste om jag vågade ringa då jag var så otrevlig när du ringde igår.
V: Aah. Det är redan glömt.
K: Jag ber om ursäkt. Mitt humör är så förbannat ojämnt numera. Jag blir på asapissigt humör bara så där. Sedan kvittrar jag som en nykläckt fågel en halvtimme senare.
V: Ja, jag vet.
K: Jag vet inte vad det beror på men det är nog något hormonellt.
V: Klim…
K:…akteriet ja. Någonting är det. Jag svettas ju dessutom som aldrig förr.
V: Jag tror det är en inneboende kåthet som måste få komma ut. Du måste helt enkelt få komma till.
K: Jag gjorde ju det. Det är väl det värsta att får man smaka på kärlekens frukt så vill man gärna mumsa vidare.
V: Jo, så är det ju.
K: Nu blev jag sugen på fruktsallad. Går och gräver lite i fruktkorgen. Hej då.
V: Hej då.
*Ring ring ring*
Vän: Well hello!
Kim: Hi babe.
V: So, what’s up?
K: Nothing much. I just wanted to have a good old laugh. Hahaha.
V: Oh. Hahaha.
K: Hahaha.
V: Hahaha.
K: So.. Hahaha… What are you doing?
V: Hahaha. I’m working. Hahaha. And you?
K: Just got home.
V: And what are you going to do at home?
K: Just kick back and relax. Hahaha.
V: Haha. Yeah, you really love that relaxing thing.
K: I sure do. Hahaha. Well, you get back to work now. Hahaha. Bye babe.
V: Bye. Hahaha. Bye bye.
*Ring ring ring ring*
Vän: Hej Kimco.
Kim: Hey boy.
V: Hur är det?
K: Hmm.. Du vet så där som du mådde för några veckor sedan då du ville hoppa från balkongen och jag sa en massa uppmuntrande saker till dig… Jag är där nu.
V: Vad har hänt?
K: *Berättar en tragisk historia*
V: Men åh så jobbigt.
K: Japp. Så nu talar vi ALDRIG mer om det.
V: Okej. Men nu får du helt enkelt acceptera faktum. Du kan inte få detta eländiga ogjort och du har dessutom bett om ursäkt. Slå tankarna ifrån dig och tänk på något annat.
K: Ja.
V: Och kom ihåg att hela grejen snart är bortglömd.
K: Du har rätt. Tack. Nu måste jag lägga på. Puss puss.
V: Hej-då-re.
*Ring ring ring ring ring*
Kim: Nämen hej!
Vän: Hej vännen.
K: Vad kan du ha på hjärtat?
V: Jag träffade just din vän XX på stan. Eller han träffade inte mig men jag träffade honom. Han var ute och gick med nån mörk skönhet.
K: Ah! Hans karl!
V: Är det hans kille?
K: Japp. Mums va?
V: M-mm. Har ni samma smak?
K: Nej, verkligen inte. Jag trodde i början av deras relation nästan att han mest ville göra mig avis och irriterad!
V: Ha!
K: Men nu har det ju gått ett tag så…
V: Jahaja. Ses vi på schlagerkvällen imorgon? Jag har inte fått tag i nån barnvakt men jag tror nästan att jag tar med mig ongen och slår på honom ett par hörlurar.
K: Gör du så. Det gör ju alla andra. Jag kommer inte gå in på schlagergrejen men jag hänger nog utanför ett tag.
V: VA?
K: Ja, jag testar lite nya grejer i år. Jag prajdar inte.
V: MEN GUD!
K: Jag vet… Jag har gjort det i så många år och inte är jag lyckligare för det.
V: Jag förstår. Men då hörs vi imorgon då.
K: Yes. Hej hej.
V: Hej då.
Etikett: vänner
Fan
Eftermiddagsdryck
Semesterpremiären i bilder
Så telefonen ringde igår kväll. “Kommer ni och grillar med oss”, pep rösten. Jag var så klart lite svår. “Åh, jag är så trött” och “åh, kan ni inte komma hit istället?” och “men jag har ju inte ens nåt SL-kort eftersom jag kämpar mot gubbfetman och cyklar överallt men nu orkar jag faktiskt inte cykla mer idag”.
Ja, är man lite svårfångad så är man fortsatt populär!
Vi tog oss till Vanadisparken i alla fall och trots att jag 1994 inledde min bostadskarriär med en flott våning i Vasastan så hade jag faktiskt aldrig någonsin tidigare besökt denna park.
Eftersom jag mestadels umgås med utisar är maten alltid vällagad, genomtänkt och smarrig.
Dallas-hår.
Många halvnakna män.
Kanske undrar ni vad poängen med såna här bilder är? Jag vill ju bara bevisa att jag faktiskt har vänner. De är dessutom både snygga och smarta och roliga (undantag finns så klart!).
Sebbe älskar Stockholm.
Sebbe älskar grillat.
Ja, det var det.
Nu väntar jag på Handyman. Ja, han ringde och väckte mig i morse. “Jag har köpt sladdar och *en massa annat som jag inte minns* så jag tänkte komma förbi och fixa färdigt i ditt badrum”.
“Gör du det”, svarade jag sömnigt, “så tar jag en köppa kaffe under tiden”.
Sladdar här och kablar där
Telefonen ringde då jag försökte ta mig en tupplur i soffan (två timmars sömn per natt räcker trots allt inte – jag är inne i den fasen just nu). “Jag tänkte komma över och dra om några sladdar”, kvittrade Handyman.
“Okej”, svarade jag. “Gör det”.
“Låt mig bara klä på mig först”, varnade jag.
“Nej, gör inte det”, svarade han flåsande. Du är så snygg och sexig – ja, du är smart också! Du får gärna ligga naken i soffan så jag får lite ögongodis medan jag slavar för dig. Jag kommer ta av mig min svettiga t-shirt och du kommer få njuta av att iaktta mina svällande, glansiga muskler. De kommer skina som små apelsiner i solskenet. Mina perfekta, slitna blå jeans kommer hasa ner och du kommer kunna ana min stenhårda stuss, för att inte tala om mitt enorma jättepaket. När jag arbetat färdigt kommer jag att kasta mig över dig och tillfredsställa dig på ett sätt du aldrig blivit tillfredsställd på tidigare. Såserna ska rinna och kropparna ska brinna. Åh, du hunkige Kimman – klä inte på dig!”
Han anlände och gjorde vad han skulle. Jag assisterade motvilligt men vänligt. Bra blev resultatet, tror jag.
“Tack för hjälpen”, sa jag när Handyman cyklade hem. “Tack för vad du nu än gjorde”.
