Lang dag

Det har varit en lang dag, och annu ar den inte over.
I morse akte vi till Jaffa, dar vi strosade runt i de tokgamla granderna + gick pa en enorm marknad. Handlade en massa harliga judiska prylar + gavor till hundvakterna mina.
Darefter hem och medan Y akte for att ta hand om sina barn traffade jag min van Ron. Mycket trevlig kis. Efter en stund pa en uteservering + en lang promenad gick jag till min favorit-CD-butik och handlade lite hebrepop.
Y plockade upp mig och vi akte och at ljuvlig falafel + shoppade lite klader. Nu ska vi snart ga pa bio.
Ser fram emot att fa dela med mig av alla mina foton.

Harlig dag

Vilken harlig kvall det blev igar. Vi drack drinkar pa balkongen, till tonerna av Alcazar och Shirley. Darefter gick vi till en mycket trevlig klubb, dar vi traffade min kamrat IB.
Idag borjade vi med att ga till Tel Aviv Museum Of Art. Trevligt. Cyklade till stranden, dar vi lag i tva timmar. Cyklade hem. Slappade och sag Melodifestivalenfinalen. Vilade. Nyss var vi och at en ljuvlig middag pa en trivsam restaurang. Snart borjar somnklockan ringa.

Framme!


Nu sitter jag i min karls kok (forsok hitta dubbla prickar pa ett hebreiskt tangentbord) och har tagit en dusch och fatt presenter. Allt gick bra och jag var ute i pa tok for god tid da det inte fanns nagra sakerhetskontroller (utover de vanliga).
Nar jag klev av planet tog en man mig at sidan och sa: Herrn, kan jag fa se ditt pass?
Jag: Javisst.
Han: Av vilken anledning kommer du till Israel?
Jag: Jag ska halsa pa min pojkvan.
Han: Aha, sa du har varit har forut (sag forra stampeln i passet). Ha det sa trevligt.
Vid passkontrollen fragade kvinnan samma fragor, men lade till ett par mer personliga. Om mig och Y. Jag visade henne Y:s adress varpa hon stamplade passet och jag var antligen inslappt i landet det ljuva.
Jag kom ut i det fria och dar stod hundra manniskor och vantade. Sokte Y:s blick men sag honom inte. Da hordes ett “kuku”. Det var han. Underbar aterforening.
Nu vantar jag pa mat och darefter far vi se vad som sker. Det ar Israels sjalvstandighetsdag sa flaggor vajar overallt och folk ar lediga, glada och partysugna.
Hurra, I am back!

Vad är Israel?

Jag såg på Kobra, om kulturens Tel Aviv, och författaren och filmregissören Etgar Keret slog huvudet på spiken. Han sa ungefär vad jag sa i min sammanfattning efter min första resa. “När folk frågar mig vad Israel är svarar jag: tänk dig ett land som är så konservativt att trafiken står still under shabbat. Tänk dig även ett land som är så liberalt att det skickar en transsexuell sångerska att representera dem i ESC. Där har du ditt svar.”
Exakt så. Åh, jag längtar.
Se Kobra. Programmet innehåller även en intervju med Mira Awad – den arabiska tösen som (tillsammans med den judiska Noa) ska representera landet i årets ESC. Jag skrev för övrigt om låten för ett tag sedan.
Andra bloggar om: kobra, svt, israel, mira awad, noa, eurovision song contest

Ska vi campa?


– Hur kan du resa till Israel om nitton dagar? frågar Alabama de la Cruz medan hon pillrar sig i det kruspermanentade, småsönderblekta håret. Hon sitter framför datorn med en drink på bordet framför sig och en cigarett i mungipan. Tänderna är gula och läpparna inte så omsorgsfullt målade i en rödorange nyans. De rödlackade flagnande naglarna dansar en klumpig vals över tangentbordet då hon bokar sommarens semesterresa till Italien.
– Hur kan du resa till Italien, Alabama de la Cruz? frågar jag och rättar till hennes hängiga blus. Hur kan du resa till ett land där maffian härjar, där rasismen frodas och zigenarna (man behöver inte säga “romer”, enligt en vis gammal zigenarkvinna som jag såg på TV häromdagen) diskrimineras? Hur kan du resa till ett land där premiärministern, som ju för övrigt kallade Obama “solbränd“, tycker att de jordbävningsdrabbade människorna som nu bor i läger “kan se det som en helg på en camping“?
Alabama de la Cruz slutar knappra på tangenterna.
– Men karlarna är så stiliga! Vädret är varmt, maten är god och musiken – den är underbar! För att inte tala om det vackra språket.
– Jag hör dig, kvinna, svarar jag. I Israel är karlarna ännu stiligare, vädret ännu varmare, maten ännu godare och musiken – den regerar. För att inte tala om det vackra språket.
Alabama de la Cruz tänker en stund. Sedan säger hon med vass, lite knarrig röst:
– Men för dig som homofil – är det inte lite farligt och konservativt?
– Inte alls, svarar jag snabbt. Tvärtom oerhört liberalt och härligt. Där finns ju heller ingen gaggig gammal påve som hasplar ur sig den ena hemskheten efter den andra.
– Ja… muttrar Alabama de la Cruz. Jag vet inte vad jag ska säga.
– Nej, jag vet det, svarar jag. Och fimpa för livet!