Ett (finskspråkigt) klipp med anledning av Internationella mansdagen.

personligt, pop och politik
Ja nyt vähän huumoria.
Vähän perjantaihuumoria, olkaa hyvä.
Monta, monta vuotta sitten, kun minulla oli ’hoonompi soomi’, niin kuuntelin aina kun vanhempani puhuivat ”Meikäläisestä”.
Viimenkin oli kysyttävä: ”kuka se tunnettu Meikäläinen oikein on?”
När jag bodde min första vända i Finland 1990-1994, så visste jag inte att det fanns ett talspråk och ett KIRJAKIELI.
Jag gjorde bort mig något fasligt när jag sattes i finskspråkig skola.
Sedan tog jag mig till slut till en svenskspråkig i Vasa.
Och se där – min finska växte enormt under dessa år.
Underbart.
Jag älskar språk.
Ty ett språk är en helt egen värld.
Saker går ofta inte att översätta korrekt.