Etikett: sport

Lördag morgon

Jag känner att jag förtjänar ett pris. Här går jag upp tjugo över fem en lördagsmorgon och ger mig ut i kylan. Sebbe följde med till jobbet idag så det tog lite längre än de vanliga 70 minuterna att promenera hit. Det är så underbart att gå längs folktomma gator. Rekommenderas. Även om Götgatan är lite läskig tidiga helgmorgnar. Tur att jag har min överfallsspray med mig. Och hunden. För det finns gott om “ihme hiippailijoita”, för att citera min far.
Detta kommer bli en lång dag. Efter att vi promenerat hem ska vi ila över till R på tillställning. En massa folk och mycket mat. Efter det traska hem igen. Sebbe kommer vara trött som ett lamm.
Hoppas alla får en bra lördag.

Barhoppa

På min lunch (jobbar hela helgen) tog jag en citypromenad sugen på att handla något nyttigt till hemmet. Som vanligt kom jag tillbaka med en massa saker till Sebbe. Hundgodis, extra mumsig mat, bajapösar, bitpinnar och annat. Men det var inte det detta inlägg skulle handla om utan det skulle handla om något jag tror Aronson tog upp en gång.
Börja för tusan aldrig blogga på Expressen.se eller något annat ställe där man måste vara medlem för att kunna kommentera. Så boring. Enormt trist att läsa sådana bloggar eftersom man ju inte kommer kunna kommentera. Det känns som att lyssna på en monolog. En jättelång monolog. Frustrerande. Ska sluta läsa sådana bloggar n-u NU.
Min kollega skall till Paris med sin kille imorgon. Ljuvligt. Jag är lite avis. Jag menar; strosa, slinka in på ett glas rött, strosa, äta middag, strosa, slinka in på en whisky, vila, gå på vuxendans osv. Det är ju livet.
Just att barhoppa – det har jag tänkt mycket på. Man gör det alldeles för sällan och framförallt här hemma i Stockholm. Man går till ett ställe och ugglar där tills det är dags att antingen gå på klubb eller åka hem. En vacker dag ska jag barhoppa hela Götgatan fram. Från Skanstull till Slussen. Är jag tillräckligt nykter där vänder jag och tar Hornsgatan tillbaka. Sedan tar jag fyrans buss hem. Låter inte det underbart!?
Senast jag barhoppade hamnade jag och min jätteandrogyna vän ML på en engelsk ölpub i Gamla stan, sådär en eftermiddag. Det var en upplevelse. Det kändes som vi befann oss utomlands. Efter att ha sett en halv fotbollsmatch på TV tillsammans med dessa engelsmän hamnade vi på något posht ställe i närheten. Vi drack de godaste och framförallt dyraste Irish coffeesarna ni kan tänka er. Framåt kvällen stegade vi in på Tip Top (det var tider) och när vi satt där som panelhönor utmattade efter en lång dags färd mot nattklubben blev min vän inviterad till en yllekoftsklädd kvinna i baren. Han kom snart tillbaka till mig med röda kinder. Kvinnan i koftan hade om möjligt ännu rosigare färg på sina. “Hon trodde jag var tjej och flirtade med mig”, sa han.
Som avslutning (TV:n står på här på kontoret); jag har väldigt svårt för folk som inte rör på munnen när de talar.

Stavgång

Igår kväll såg jag två rultiga lesbianer promenera med stavar utanför mitt fönster. Hittade tyvärr inte kameran i tid.
Skulle vilja befinna mig i Paris just nu, cirka år 1945. Känner ni inte ibland att ni är födda vid fel tidpunkt? Hemskt frustrerande. Men vad gör man..?

Worky

Tillbaks på jobbet.
Trevlig afton med Z och indisk mat.
Det är visst något idrottevenemang på gång. Min granne skrek och skrek hela kvällen.
Det var visst den där Klüftan som låg bakom enligt dagens tidningar.
Men vad vet jag.