Etikett: skivrecensioner

Som ni vet har Madonna alltid varit min main bitch. Först kom Carola (och vi vet hur det gick), sedan kom Madonna och några år senare gjorde Kylie entré.
Varje gång Madonna släpper ett nytt album ligger jag sömnlös och är så exalterad att det känns som jag går på tunga droger.
Jag är lite fanatisk, förstår jag, men det är en hälsosam kärlek och/eller besatthet. Jag är ju knappast ute och bombar eller hugger ner folk som inte är lika besatta som jag (lär er, religiösa fundamentalister, sporthuliganer och andra trångsynta!).
De senaste åren har spänningen avtagit en smula pga. att låtarna alltid läckt ut och jag hade för flera månader sedan bestämt mig för att hålla mig på mattan och inte lyssna på några av bitarna innan plattan fanns i butik. Jag lyckades. Nästan. Med ett återfall. Och sedan misslyckades jag totalt.
Jag kryper till korset. Förlåt. I failed.
Nu går vi vidare.
Jag hade inga höga förhoppningar när jag insåg att Hard Candy skulle bli Madonnas “amerikanska album” med hip hop-producenter som dessutom skulle rappa på några av låtarna, men jag hade fel. Hur kunde jag tvivla? Madonna är Madonna och Madonna kan det här. Hon sviker inte sin publik.
Jag kan dock inte förstå vad poängen är med så kallade rappare som i tid och otid i låtar säger saker som “öhh!”, “yeah!” samt upprepar vad huvudvokalisten sjunger, som vore de irriterande papegojor. De har inte ens vackra stämmor – lyssna bara på She’s Not Me. Han låter som en bakfull (dålig) transa. Madonna däremot låter röstmässigt skivan igenom som hon gjorde på 80-talet – och jag älskar det. Tänk rösten i låten Who’s That Girl.
En härlig sak med så gott som samtliga låtar är att när man tror sig veta hur de är strukturerade händer det något tokigt. Man blir ständigt överraskad.
Jag är sammanfattningsvis positivt överraskad av detta album. Jag älskar Madonna. Hard Candy belönas med fyra KKKK av fem möjliga.
01. Candy Shop KKKK
Albumöppnaren läckte för länge sedan (tillsammans med Beat Goes On) och jag var inte imponerad. Jag har börjat gilla den rätt rejält efter en miljard lyssningar. Den innehåller många sköna detaljer som bäst kommer till sin rätt när man lyssnar i lurar.
Tyvärr smårappar Pharrell en snutt i slutet av låten.
My sugar is raw, sticky and sweet.
02. 4 Minutes KKK
Som jag skrivit tidigare hade jag inte givit denna leadsingle en chans om den hade kommit från någon annan än Madonna. För mycket hip hop-sound för min smak men jag gillar refrängen och jag älskar början av låten, just exakt där den kommer igång på allvar (i videon kanar Madde ner längs motorhuven i just detta ögonblick).
Tick-tock-tick-tock-tick-tock.
03. Give It 2 Me KKKKK
Kommande singeln. Jag älskade den direkt. Madonna. 80-tal. 2008. Mycket bra upptempolåt. Det där “Let my booty get down”-partiet gör mig upphetsad. På riktigt. Kåt liksom.
I can go on and on and on.
04. Heartbeat KKKKK
Underbar 80-talsdoftande låt även här, dock med hip hop-beats. Refrängen är mycket söt. Underbar låt!
It may feel old to you but to me it feels new.
05. Miles Away KKKKK
Här blir jag kär igen. Miles Away börjar med gitarrer som påminner lite om Madonnas tråkigaste singel någonsin; Don’t Tell Me. Mycket fin melodi och ljuvlig text om kärlek på distans. Förhoppningsvis singel nummer tre – den kan lätt bli en ny The Power of Good-Bye.
You always have the biggest heart when we’re 6000 miles apart.
06. She’s Not Me KKKK
Underbar – jättelång – låt med discokänsla. Småkaxig text. Och ljuvliga visselpipor och handklapp. När man tror att låten är slut visar det sig att den inte alls är det – ännu ett sådant där tokigt inslag börjar istället.
I know I can do it better.
07. Incredible KKKKK
Wow! Jag älskar denna låt. Coolt klippt och skuren men fortfarande med en riktig melodi (som är fin dessutom). När Madonna säger “it’s time to get your hands up” och den sköna synthsnurran kommer igång vill jag resa mig upp och skrika “woohoo”.
And all those things that used to get to you don’t have no affect at all – cause life is beautiful.
08. Beat Goes On KKKK
Helt olik den första versionen som läckte ut på nätet för en evighet sedan. Jag kände inte ens igen den förrän refrängen kom. Skön låt som tyvärr innehåller ett långt rapparti av Kanye West (någon hip hop-stjärna, don’t know, don’t care).
On and on, on the beat goes, on and on, on the beat goes.
09. Dance 2night KKK
En lite lugnare discolåt som kräver några genomlyssningar för att fastna. Helt okej. Refrängen är bäst.
I told you – catch me on the floor.
10. Spanish Lesson KKKK
Småtokig låt som många förmodligen lätt avfärdar. Jag gillar den dock skarpt. Älskar “work!”-partiet. Lyssna så förstår du.
Yo te quiero means I love you.
11. Devil Wouldn’t Recognize You KKKKK
Fantastisk halvballad! Underbar! Vacker men inte trist. Klassisk men modern. Den sägs påminna om Justin Timberlakes Cry Me A River men jag kan inte uttala mig om saken då jag faktiskt aldrig hört hans låt. Kanske albumets bästa stund. Jag ryser!
You’re pushing me right down to the floor, I should just walk away, over and over I keep on coming back for more.
12. Voices KKKK
En mörk låt med rader som Who is the master, who is the slave och Are you walking the dog or is that dog walking you. Mycket bra. En nästan lika bra albumavslutare som Like It Or Not på förra albumet Confessions On A Dance Floor.
First you say you love me, then you wanna leave me, then you say you’re sorry, you play the game so well.