Plötsligt har vi mer snö än jag kan minnas att vi haft på flera år. Klimatdramat lyser med sin frånvaro (men sluta för guds skull inte sopsortera och fortsätt lämna bilen hemma, ni som kan!) och ingen är lyckligare än Sebbe och jag. Det knarrar under skorna – och det är inte min hälsporre som gör sig påmind. Ja, jag har fortfarande ont och kan ej motionera. Jag går upp alla kilon jag gått ner, men shit the same. Jag är fräsch ändå.
Lite drama då.
Ni minns mitt iTunesdrama, kanske. Jag fick pengarna tillbaka för det där felmärkta albumet (jag orkade inte gnälla över att jag borde fått återbetalning för båda plattorna) och jag noterade att de drog tillbaka skivorna ifråga. Igår kväll såg jag att den ena återigen dykt upp i iTunes Store och det är fortfarande fel låtar. Vad är det fråga om?!
Inte nog med det. Köpte två singlar som jag redan hade i datorn men ej hade betalat för if you know what I mean och nu ville jag ha dem helt lagligt eftersom jag tycker om dem och vill stödja artisten. Naturligtvis är de felmärkta (och detta gick inte att höra på förhandslyssningen på iTunes). För f*n! Inte konstigt att folk laddar ner illegalt – då vet man åtminstone vad man får. Fel man på fel plats uppenbarligen. Jag hatar att ha fel man på fel plats.
Ja, så nu måste jag maila och gnälla igen.
Etikett: sjukdom
Paus
Kortfattat nu. Idag stannade jag hemma i sängen. Kände mig i mycket dåligt skick hela dagen igår och jag var så trött, så trött så ni anar inte. Sedan blev jag plötsligt febrig och fastän jag var övertrött efter föregående natts två timmar sömn kunde jag inte sova. Så här är jag nu. Och vilar. Visst är jag rädd för att Fredrik och Filippa ska komma och knacka på mitt fönster men tack och lov är det tre-fyra meter till marken så de kan stå där och vifta med armarna bäst de vill. Jag ska inte köra slut på mig själv en gång till för senast det hände var jag inte vatten värd. Bara en plump i protokollet.
Oroa er ej för mitt dramatiska utspel igår kväll. Någonting gjorde mig besviken och istället för att gnälla och älta knapprade jag frenetiskt på tangentbordet och som alltid kändes det bättre efteråt.
Ich bin eine hälsporre
Häromdagen klagade jag över mina onda hälar för min vän sjuksköterskan-som-blev-civilingenjör. Han sa; “du kanske har fått hälsporre“. Jag, som aldrig tidigare hört det fula ordet (könsvårtor, någon?), ville inte riktigt veta mer om saken eftersom jag då med all säkerhet skulle få för mig att det var just denna åkomma jag drabbats av. Men idag tog jag mod till mig och googlade. Och allt stämde så klart.
Om en idrottare inte värmer upp ordentligt, eller om en person med stillasittande arbete kastar sig ut i intensivt idrottande, kan vadmuskler och hälsenor överansträngas. Dessa fäster vid hälbenet och vid överbelastning av hälsena och vadmuskler blir det en extra uttänjning av fotsulans senband och muskler. Överbelastning kan resultera i sträckning, inflammation (steril) och till och med små bristningar av senbanden.
(…) För att kompensera för de upprepade skadorna på senan kommer din kropp att försöka reparera den på samma sätt som den reparerar ett brutet ben, nämligen genom att packa in den i kalk. Resultatet av denna process är en liten utväxt på hälbenet, en hälsporre.
(…) Smärtan lindras under vila men förvärras när du belastar foten igen. Detta är särskilt utpräglat när du går upp på morgonen.
Jag har just tillbringat min lunchrast med att handla skor (en väldigt, väldigt tråkig syssla och inte minst utgift). Hoppas det blev bra skor nu.
Jag kilade även in på Systemet för att handla Bacardi (FESTlig helg!) och kassören sa med basstämma; “Hur gammal är du?” “Trrrettiotrrre”, pep jag med trippla R.
Läs även andra bloggares åsikter om hälsporre
Feber och förbannelse
Igår när jag vaknade hade jag blivit akutförkyld. 38,9 visade termometern. På kvällen, trots vila och diverse panikkurer, hade den stigit till 39,1. Jag kunde dock inte sjukskriva mig (a. jag har inte råd b. jag vill inte göra Fred och Fiffi upprörda c. det hade orsakat kaos på arbetsplatsen så här dagarna före jul).
I morse hade febern stigit ytterligare; 39,4.
🙁
Sitter här och ugglar. Ensam på kontoret. Som VANLIGT fick jag ett raseriutbrott när jag anlände. Hur FAN kan folk ha fest på kontoret utan att städa efter sig? Det är kaos. Och det stinker sprit och fucking hamburgare (äckligaste lukten någonsin).
Tro inte att jag kommer tillbaka efter min minisemester och börjar städa upp efter någon. Allt får stå. Om hela huset så ska mögla.
Fötter, hjärngymnastik och kost
Det börjar dra ihop sig – bara morgondagen kvar att arbeta innan en veckas ledighet infinner sig.
Jag börjar bli riktigt trött i benen av allt mitt promenerande men det har hänt saker på kroppen – sådant som förut fanns har försvunnit och det känns underbart och inspirerande.
Tyvärr – eftersom jag har konstiga fötter (breda och långa på nåt märkligt, ovanligt vis) – har jag blåsor och blå naglar men jag antar att jag får lära mig att leva med det. Det finns helt enkelt inga skor som passar mina arma jättefötter.
Igår fick jag besök av Tysken. Det blev skvaller och indisk middag och det jag saknar allra mest (nej, inget sånt) – att dela vardagen. Att – för att låta ungdomlig – bara “hänga” utan att egentligen göra något särskilt. Det är trevligt. Att umgås med Tysken innebär också hjärngymnastik då han vill lära sig det svenska språket bums och ställer en massa frågor om varför man säger si eller så och vad som är skillnaden mellan ditt och datt. Kort sagt sådant man som infödd tar förgivet.
Jag läste ett mycket intressant inlägg om kost och hälsa (det må låta trist men det är det inte) hos fru Nisse. Läs det. http://vildkatt.blogspot.com/2007/12/mitt-hemliga-projekt.html Ha sedan en bra dag.