Kanske är det inte meningen att man ska leva ensam.
Allt blir ju så mycket roligare när det finns någon där. Bara så där. I vardagen.
I fredags skulle Dansken komma hem till mig klockan 18 och eftersom han är mycket punktlig (ännu en bra egenskap) satt jag vid 17:30 fortfarande oduschad, endast iklädd herrunderbyxor framför datorn. Hade inte ens dammsugit eller börjat med middagen.
17:31 klev han in och panik utbröt.
Jag skickade ut honom på promenad med Sebbe så jag hann ikapp lite. När jag väl var ren och fin och maten var avklarad hade vi en trevlig fredagskväll tillsammans.
Lördag: arbete. Dansken stannade hemma och umgicks med Sebbe hela dagen och när jag kom hem stod de där i dörren – glada och ärtiga.
Återigen trevlig hemmakväll med mat och dvd och vuxenbrottning och glass och en öl på balkongen och alla var glada.
Idag är jag utvilad på ett sätt jag knappt kom ihåg. Vet inte när jag somnade men vid 01 vaknade jag av ett ryck och undrade om jag hade försovit mig. Nästa gång vaknade jag vid 04 (och då hade jag sovit non stop i tre hela timmar – mycket ovanligt!).
Så ja, nu hoppas jag på en bra söndag.
För övrigt känns det väldigt trevligt och ovant att umgås med någon som finner en snygg och sexig (och inte drar sig för att säga det) när man själv känner sig allt annat än på topp. Rekommenderas.
Etikett: singelliv
Hångel eller vänskap eller..!?
Okej, efter jobbet idag träffade jag date 1 (Dansken) (ni ser hans finger på bilden). Han som jag skrev om igår. Vi tog en långpromenad med Sebbe och till slut slog vi oss ner på ett sunkigt ölhak på Söder, som jag valde.
Ni vet hur kvinnor klagar på att män är jobbiga och på – låt mig berätta att medelålders kvinnor är än värre. Efter ett tag började de snacka med/om Sebbe och de gav sig ej. De var rejält packade och ville verkligen tala med två unga grabbar.
Den ena, Gunilla, sa: “men vad har du för jobb som kan ha med hunden på jobbet?” (Hon ställde samma fråga 10 gånger). Till slut sa hon: “har du inga barn? Nej, det är klart man vill ha nån som älskar en, har du det?”
Jag var kaxig och pekade på min date – han som jag kommit överens med att “bara” vara vän med och sa: “Han älskar mig”.
Hon fnissade och sa: “Bögar! Jag älskar bögar”.
Strax därefter blev hon avvisad.
Gunilla var rejält packad.
Jag hade en mycket trevlig kväll med Dansken. Vi drack en massa öl och Sebbe låg i mitt knä och alla undrade vad han var för sort för han var den “sötaste hunden de nånsin sett”.
När jag och Dansken, efter många öl, skulle gå frågade jag: “Vill du inte kyssa mig?”
Det ville han.
Vi råhånglade på uteserveringen.
Sedan drack vi mer öl (!).
Sedan hånglade vi igen.
När vi skulle gå hem stannade vi efter var femte meter, längs halva Götgatan, och hånglade vidare.
Det var underbart.
Åh! Han kunde kyssas!
Det var underbart… men vi hade ju nyss kommit överens om att vi “bara” skulle vara vänner.
Ok. Jag har inte blivit kysst på länge, så det kan bero på det.
Men oj! Tänk om han faktiskt hånglar upp mig så bra för att han gillar mig som “karl” och “mer än bara vän”!
Vad ska jag göra? Han är inte min typ (vilket jag berättade ikväll) – men ändå!
Vad ska jag göra?
PS Stegräknaren stannade på 18 133 och nu går jag ut och klubbar.
Ignorerade
Jag har aldrig velat göra det eftersom jag på något vis envisats med att tycka att alla kanaler ska vara öppna, men nu har jag börjat ignorera/blockera personer på det där communityt.
Låt mig berätta vilka.
1. Den där fulingen jag hånglade med för många år sedan. Jag var väldigt packad och ångrade det starkt. Han, trots sin höga ålder, fattade inte hintarna utan skrev och skrev och skrev i flera ÅR. Block!
2. En ful karl som alltid är “kåt” och skriver “tja!”. Block!
3 och 4. Ett par asiatiska män som spammar (utan att någonsin ens ha kollat min profil). Block! Block!
5. En ful fisk som har mig som favorit utan att någonsin höra av sig. Ok, en block kan verka onödig då men jag känner mig förföljd. Block!
6. En karl som skriver då och då, utan att a) fatta att jag inte är intresserad b) komma ihåg att han skrivit tidigare (värsta sorten). Block!
7. En jäkligt jobbig men säkert snäll grabb i en håla någonstans i landet. Fatta att jag inte är intresserad då jag aldrig skriver först och alltid är mycket kort i mina svar! Block!
8. En grabb i mina kvarter. Han skriver (dåligt) då och då och verkar inte minnas att han skrivit tidigare. Varje gång slutar han också tvärt. Och han verkar vara en väldigt jobbig moderatgrabb som tror han är bildad men hans taskiga stavning gör att jag mår illa. Block!
Så dramatiskt är mitt jävla singelliv. HJÄLP!
H&M-flirten
Jag glömde visst berätta om det där som hände på H&M i korsningen Sergelgatan/Hamngatan i fredags.
Efter jobbet följde jag med min kollega Modeslavinnan Gucci dit. Det var väldigt varmt och trångt och jag trivdes inte alls. Gucci stod i kassan och dividerade, så där som brudar gör, om ett par mycket fladdriga byxor och jag kastade ett öga (så där som man som ensamstående gör) på en hunk som just försvann bakom en pelare. Han blev nyfiken och som vore det en film tog han ett steg tillbaka och tittade fram.
Därefter zickzackade han sig mot mig. Han vidrörde, ja nästan smekte, plaggen som hängde på galgarna, som för att ta sig framåt, utan att ögna dem för ens ett ögonblick. Snart stod han en meter framför mig och han stirrade mig rakt i ögonen. Jag vek undan med blicken och började (naturligtvis, eftersom jag är jag) fnittra lite. Han passerade mig. Jag klev fram till kassan och flämtade något i Guccis öra.
Hunken vimsade vidare i butiken. Han tittade på en rutig kortärmad skjorta – en mycket trist sådan, men exakt vad jag skulle tippat på att han skulle falla för.
För övrigt bar han en övertight vit t-shirt och ja, han var het.
Sedan tog jag tuben hem.
Slut.