Sista dagen (för den här gången)

Då var dagen kommen. Sista dagen i det som jag valt att här på bloggen kalla ’gruppterapin’.
Jag kommer att skriva ett utförligt inlägg om denna fantastiska upplevelse vid ett senare tillfälle, men här är några ord från handledare och ’medpatienter’.

”Tack Kim för en fantastisk tid. Det har varit ett privilegium att få lära känna dig. Du är en underbart känslig och på samma gång modigt stark människa. Du är en stjärna så låt dig själv skina, och visa din glans för hela världen.”

”Du är världens bästa fjolla.”

”Du har mycket ljus och känslighet och tillsammans är de din styrka.”

”Du är vacker och oförglömlig!”

Med fotot nedan vill jag hylla och tacka ’gruppterapiprogrammet’ Mangeln.

Tjejfärger…

Jag har på sistone flera gånger fått höra att jag är ”modig” för att jag ”vågar” klä mig i så kallade ”tjejfärger” samt att jag måste vara ”trygg i min manlighet” pga detsamma. 
Jistanes. Trodde att vi hade kommit längre än så. 
Varför ska jag klä mig i deppiga färger när hela världen känns som en enda avgrundsdjup depression?
Jag kommer att klä mig ’eurodisco’ hela sommaren, ty jag ÄR eurodisco!

Jag är en inspirationskälla

På morgonbussen satt jag bakom en mycket attraktiv ung man. Han var liksom ’perfekt’. Så upptäckte jag att han hade ett långt hårstrå på örat. Mina fingrar ville dit. Det blev en jobbig bussresa. 
#OCD

Förra veckan inspirerade jag som sagt mina ’medpatienter’ i gruppterapin till att resa till Israel och idag har jag inspirerat igen. Idag valde 85% vegetarisk lunch (vi lagar vår egen mat).
Jag har inte predikat (ogillar alla former av predikande) och jag har inte påtalat hur djurbarnen gråter efter sina mödrar när de skiljs åt inför slakt. Eller att köttINDUSTRIN är vidrig. Gruppmedlemmarna har helt enkelt bara noterat att min mat alltid är godare, nyttigare och fräschare.

Jag tog ett leende för säkerhets skull. För en regnig dag, så att säga.

Terapeutiskt föredrag

Oj oj. Det är grått idag men jag har underhållit terapigruppen rejält. 
Höll mitt ’föredrag’ om mitt liv och jag berättade om den eviga känslan av att stå utanför. Om ensamhetsrädslan. Mobbningen. Besvikelserna. Om judendomen. Om Israel. Om pop, bloggande, böcker, skrivande. Om politik. Om att vara för finsk för Sverige och för svensk för Finland. 
Och jag drog på mig peruker, kippa, visade foton och viftade med flaggor.

Fick beröm efteråt. 
”Jag saknar ord”, sa en. 
”Fan vad du har hunnit med”, sa en annan. 
En tredje grät.

Det var skönt. 
Jag är en väldigt festlig person, ska ni veta.

På väg hem genom ett grått Helsingfors.

Ta lite sexuellt ansvar, medborgare!

Idag ska vi vara lite sexualpolitiska, eller nåt. 
Vi är ju alla vuxna här. 
Jag var på ett läkarbesök i veckan: den årliga kontrollen av sexuellt överförbara sjukdomar. 
Jag är ju pryd, tillknäppt och konservativ men en gång per år kollar jag upp rubbet.

Redan nästa dag fick jag besked. Har inga sjukdomar. Inte ens HIV. Numera kommer beskedet via SMS. Annat var det på 90-talet då man 
a) fick vänta i en hel vecka på att få svar och 
b) fick gå till läkaren för att få sin dom. 
Det var en vecka av extrem ångest.

Om ni, promiskuösa huliganer, tar lite mer ansvar så kan vi utrota alla ’onödiga’ sjukdomar. 
Tips:
– ligg inte runt – sex är fantastiskt med EN väl utvald person
– gå på årlig läkarkontroll

Bonustips:
Ditt sexliv måste inte vara grått och trist fastän du inte viker tros- eller kalsippkanten åt sidan för varje heting som kommer med inviter. Med den väl utvalda partnern kan du gå bananas och göra en massa lajbans.

Ha en frisk söndag och kommande ny vecka.