Ni minns kanske min nya vän; rockbruden på min gata. Nu har vi setts igen. Lika trevligt som förra gången men jag vet fortfarande inte vad hon heter och vice versa. Däremot vet hon att min hund heter Sebbe och jag vet att hennes heter Kajsa. Imorgon får hon hem en ny valp – en papillontös! Hon visade bild och allt. Mysigt.
Sitter och väntar på syster + fam. De är på väg har jag fått höra.
Etikett: Sebbe
På besök hos fru Veterinär
Vi kom just hem från veterinären – en mycket trevlig kvinna med stort, burrigt hår.
När vi klev in i väntrummet satt där två hundar i ungefär samma storlek som Sebbe och det blev ett himla liv på de två andra. Jag var mycket stolt över hunden min som var tyst och coolt lät sig nosas på. Lika lugn var han inte när han fick se sprutan (det var dags för vaccinering, alltså). Han såg mycket stressad ut och ställde sig på baktassarna och lade framtassarna på min (oerhört breda) bringa – som för att söka skydd. Jag blev mycket rörd så klart. Ännu mer rörd blev jag då Sebbe såg in i mina ögon när jag talade till honom med lugn röst. Han visste att jag inte skulle låta något hemskt hända honom så han lugnade ner sig och fick till slut sin spruta.
Han är så fantastiskt fin.
”Suddenly Monday appears again, where is the weekend? I lost it again”
Ny härlig vecka och igår blev det inte mycket bloggat.
Njöt av solen (mest inomhus i ärlighetens namn) och tog en långpromme med Sebbe och R. Jag hade t-shirtpremiär och dagen till ära klädde jag mig i min chockrosa Kylie-t-shirt. Såg fem avsnitt av underbara serien Dirt. Åt vegokorv och pommes. Men mest av allt hade jag ångest efter att ha mördat en snigel. Kvällen innan promenerade jag och Sebbe längs lillstigen som leder från hemmet till hundängen. Jag noterade en jättesnigel med ett jättehus på ryggen som var på väg att korsa stigen och jag tänkte; “rappa på nu, lilla snigel så du hinner över innan någon trampar på dig”. 20 minuter senare när vi var på väg tillbaka hem hörde jag plötsligt ett krasande ljud under min högra sko och jag förstod genast. “Å nej!” skrek jag. Det var mycket traumatiskt.
Sebbe har för övrigt upptäckt att det finns myror. De är mycket intressanta. Jag vill inte ens tänka på hur många myror jag trampar ihjäl dagligen.
När jag för en gångs skull gick och lade mig i tid
Jag som hade tänkt sova ut ordentligt i natt blev besviken.
Först väcktes jag av Sebbe. Vet inte varför men han rusade iväg och satte sig och tittade ut genom vardagsrumsfönstret. Han satt där och morrade aggressivt åt jag vet inte vad. När jag väl somnat vaknade jag igen av att jag hade fruktansvärt ont i magen. Det kändes ungefär som om jag hade en fyrkantig, snurrande träkloss i magen. Varje gång den slog ett varv gjorde det så ont att jag vek mig dubbel.
Så det blev inte mycket sömn i natt och jag sitter här med mörka ringar under ögonen, huvudvärk och fortfarande magont.