Urladdning

Idag fick jag beröm i gruppterapin. Till och med en liten spontan applåd och – håll i er nu – ett HANDHJÄRTA!
Dagen började med att jag sa att jag var så irriterad att ”idag kommer jag till och med att svära”.
Sedan kräktes jag ur mig en massa som irriterar mig. Måste ju inte gå in på några detaljer men kortfattat om de orättvisor som uppstår då nyanlända serveras rubbet medan ursprungsbefolkningen går och samlar burkar efter ett helt yrkesliv med höga skatter och pisspension etc. Har så mycket att säga om detta och sitter på så mycket ’inside information’ tack vare mina ”flyktingkontakter”, men mer om det nån annan gång.

Det var skönt. 
Mina handledare samt ’medpatienter’ blev eld och lågor över att få se en ny ”mer passionerad” sida av mig, som alltid verkar så ”lugn och diplomatisk”. (”Eeh. Jag är sån på grund av att jag kommer från det mjäkiga Sverige”.)

Ja. Skönt var det i alla fall och dagen blev fantastiskt bra. Har hamnat i en så hjärtlig och ärlig terapigrupp och det gör mig glad.

så jävla irriterad

Vet hut och knip näbb!

Om den där skådisen Jussie Smollett (som jag aldrig hört talas om tidigare) har iscensatt den omtalade ”rasistiska” och ”homofoba” attacken mot sig själv så ska han veta så j@vla mycket hut.

Det finns faktiskt folk som har råkat ut för sånt i verkligheten och han sabbar för riktiga offer.
Undertecknad har blivit utsatt för rasism av de västfientliga blattarna i Tensta samt homohat av homofientliga araber och pursvenska lantlollor på 90-talet, samt för judehat av nämnda arabiska folkgrupp.

Så skärp dig och knip näbb, du lögnaktiga uppmärksamhetstörstiga drama queen!

Att inte vilja bo i en så kallad ”invandrartät förort”

För många år sedan bodde jag i en så kallad ”invandrartät förort”.
Jo, min allra första egna lägenhet låg i en sådan stockholmsförort.

Nu, nästan 20 år senare, talas det äntligen om dessa förorters Enorma Problem i media.

Jag var ung, naiv och idealistisk när jag tackade ja till bostaden, trots mina vänners varningar och oro. ”Som blond och gay kommer du inte att få det lätt att leva där”, sa de.
”Men vi lever ju för tusan i Sverige”, kvittrade en runt 20-årig Kim.

Det gick åt helvete ganska direkt.
Jag var i stort sett den enda blonda människan i området och jag blev trakasserad mer eller mindre varje dag som jag tog tunnelbanan till eller från mitt hem.

Jag fick veta att jag ”inte hörde hemma där” och att jag inte var önskvärd.

Trakasserierna eskalerade och jag vågade till slut inte längre gå över torget och ner i tunnelbanan, utan jag tog en buss till en ”svensk” förort och därifrån pendeltåg vidare in till city.

Efter 18 månader fick jag hjälp av min hyresvärd att ta mig från den ”invandrartäta förorten” till en ”svensk” dito.
Jag var mycket lycklig.

Idag skulle jag aldrig bosätta mig i en av dessa förorter och med den rådande svenska måttstocken så lär jag väl bli kallad både ”rasist”, ”fascist” och ”främlingsfientlig”. Om inte ”nazist”.

De där som jagade mig från min första egna bostad – vilket de de facto gjorde av ren rasism – de kallas naturligtvis ej rasister eller liknande modeord.
Det är ju synd om dem. De vet inte bättre. De är offer. De är eviga offer.

Man kan tydligen inte förvänta sig lika mycket av muslimer invandrare som av svenskar*.
Vilket ju i sig är uppåtväggarna rasistiskt.

*Eller sådana som ser stereotypiskt svenska ut, som undertecknad.

Kort och koncist om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” osv.

Jag har varit hemma i Stockholm i några dagar nu, efter ännu en ljuvlig vistelse i Israel.
Var det min fjortonde resa? Trettonde? Femtonde?

Hur som helst.

Som en väninna sa till mig innan jag åkte: ”Jag förstår så väl – Israel för dig är inte lyx, Israel för dig är en nödvändighet.”

Just så är det.

Endast i Israel känner jag att jag helt och fullt kan slappna av.
Däremot blir diskussionerna ofta vilda, vilket ju är härligt.
De slutar trots allt inte med att två människor ”gör slut” för att de tycker olika – nej, det är helt okej att ha olika åsikter.

(Ingen avfriendning/avföljning och blockering, vilket verkar vara kutym bland svenskar på sociala medier.)

Jag blir – som så många andra – deprimerad av detta nya Sverige.
Av det kollektiva självmordet.
Av självföraktet.
Av det eviga tugget om ”rasism”. Åh, RASISM. Allting ÄR RASISM.
Minsta lilla åsikt som inte överensstämmer med bilden som våra propagandamaskiner (media) i kärleksfull symbios med våra folkvalda dag ut och dag in spottar ur sig, är RASISM och inte minst FRÄMLINGSFIENTLIGHET.

Vänligen läs ovanstående ord igen. Analysera det.
Vad betyder det?
Att vara ”fientlig mot främlingar” – hur är man då?

Tänk på detta varje gång du läser eller hör ordet.

Det är så hjärntvätt fungerar.
Det är så ett ord fullständigt urvattnas.

Du inser snabbt att 99% av människorna som kallas rasister och/eller främlingsfientliga inte alls är det.

Vi kan ju, när vi ändå är igång, ta upp det här med ”rasist-” och ”hatsajter”.

Samma sak där. Varken rasism eller hat. Bara åsikter som inte accepteras av Den Fina Lilla Eliten (journalister och politiker).

Sveriges största – verkliga – hatsajt heter Aftonbladet och det är skrämmande att så många människor faktiskt l ä s e r vad blaskan så tvångsmässigt kastar ur sig.

Har ni förresten märkt hur bilden av Sverige förändrats?
När du är på resande fot ute i världen och du möter lokala människor så är det inte så att de börjar prata om ”free sex” och ”blondiner” när de hör att du kommer från Sverige.

De talar inte ens om ”feminism, jämställdhet, Palme, mänskliga rättigheter”.

Nej. Vad folk ute i världen associerar med Sverige år 2015 är islamism och ett evigt daltande med terrorister och jihadister.

”You are doomed.”

”You are shooting yourself in the foot.”

Det är väldigt deprimerande.

Vilken tur att jag äter antidepressiva.
Gör du det?

Hashtag brasklapp

En gammal kollega till mig ”avvännade” mig på Facebook.
Vi har känt varandra i 20 år och nu detta.

Hon upprördes över att jag använde ordet ”blatte”.

Jag skrev om två ”grabbiga blattar i blåställ” som satt vid bordet intill på en restaurang.

Efter att hon tagit till orda så förklarade jag att ordet blatte i min ordbok inte har någon negativ klang – att det ligger på samma nivå som orden bög och finne.

Hon beklagade att våra ordböcker såg så olika ut och därefter försvann hon ut ur mitt festliga liv.
Efter 20 år dömer hon mig alltså SÅ hårt.

Jistanes alltså.
Jag är ju till och med gift med en blatte.

Kanske måste jag börja säga ”hashtag brasklapp” varje gång jag öppnar truten/knapprar på tangenterna. Någon kan ju känna sig ”kränkt”. Vi lever trots allt i de kränktas förlovade land.

”Hashtag brasklapp: jag menar inget illa med detta…”

#Brasklapp