Det började dramatiskt. Kom till Arlanda i god tid (som alltid) då jag hade planerat äta lunch med en kamrat som arbetar på flygplatsen. Gick fram till incheckningen som var avspärrad. Det var inte bara att gå fram till disken här inte, utan samtliga resenärer utfrågades av bestämda israeliska tullpersoner. Vart ska jag? Vem ska jag träffa? Varför Israel? Vad jobbar jag med? Var bor jag? Vad betyder mitt efternamn? Vet någon om att jag ska resa till Israel? Som jag redan räknat ut blev jag tagen till sidan, bakom kulisserna på Arlanda, där min resväska + mitt handbagage röntgades, öppnades och plockades isär. De kollade allt. De tog små skrapprover från mina tillhörigheter som de duttade i nåt slags vätska för att se om de kunde finna spår av sprängämnen. Efter fler frågor var det min tur att vara objekt så jag fick lov att stå bakom ett skynke med en oerhört attraktiv israhunk (klyscha) som kände på min kropp. Ja, även byxorna fick falla till marken. Efter en och en halv timme undrade jag i mitt huvud hur många gånger en tömd resväska kan röntgas.
Jag fick även plocka isär min mobiltelefon samt visa att kameran i den faktiskt är en kamera och att mp3-spelaren faktiskt kan spela musik. Just då spelades årets israeliska ESC-bidrag upp och kvinnan som var en av de tre som kollade mig började sjunga med och berättade att hon faktiskt känner sångaren Boaz Mauda.
iPoden klarade sig men rakapparaten var för skum för att släppas ombord och efter två timmar eskorterades jag bakvägen till gaten och ombord på planet. Incheckningen hade den israeliska personalen redan tagit hand om och det var rätt skönt. Nu, här på planet, har jag äntligen fått lite (kosher) mat i mig. Känner mig trygg.
Etikett: resor
Halsning fran Israel
Plötsligt ringde det på mobilen
Bokat och klart
Vad gör man när man känner sig hängig?
Man bokar hotellrum i Tel Aviv.
HURRA!
Nu är det gjort.
Jag bestämde mig till slut för att bo på hotell under hela min vistelse, istället för att bo hos ES. Det hade kunnat bli så fel och jobbigt. Man vet ju inte hur livet ser ut i september! Jag kan ju ha pojkvän exempelvis – och hur skulle det då se ut om jag övernattade hos en (väldigt) hunkig israel!? Nu slipper jag heller inte oroa mig för frukost* och internet**, eftersom båda ingår, så jag är så glad så.
*Hur ofta äter man egentligen av den där frukosten som ingår? Inte ofta va.
**Jag vill ju kunna skriva om mina upplevelser.
Goda råd, tack
Jag har ett dilemma.
Jag har som sagt bokat min biljett till Israel men jag har ännu inte bokat hotell. Kollar över hela nätet och hittar en massa men det är ju lite svårt att veta vad som är vad i en stad man aldrig tidigare besökt (Tel Aviv). Jag frågade min nätvän ES om han kände till något “ok hotell som ligger centralt”. Han svarade att jag kan bo hos honom, och det var ju väldigt rart av honom.
Nu vet jag inte hur jag ska göra.
Jag har aldrig träffat ES, men en god vän till mig har vid några tillfällen träffat hans vän IB, som jag haft kontakt med i ett och ett halv år (och som jag ser som en god kamrat).
Det var ju väldigt trevligt gjort av ES att erbjuda mig husrum, men tänk om det blir “konstigt”.
Nu är den stora frågan: ska jag bo hos ES och riskera “konstigheter” eller ska jag boka hotell? Här måste jag inflika att det inte är jättebilligt att bo en vecka på hotell i Mellanösterns homomekka.
Med konstigheter menar jag:
*han kanske vill ha mig
*jag kanske inte kan komma och gå som jag vill
MEN samtidigt verkar han vara en person som man kan prata med. Så kanske, om jag tar upp dessa punkter, går det strålande?
Jag vet ju trots allt att han är reko, genom min andre vän.
Nu har ni helgen på er att ge mig goda råd.
Tack på förhand, raringar.
(Med bilden vill jag illustrera att alla mina isravänner är väldigt för fred och leva sida vid sida-orienterade.
De anser att landet ska hålla sig inom gränserna som drogs efter andra världskriget men tycker samtidigt om muren/stängslet då den minskat självmordsattackerna (dvs. syftet med hela grejen) med runt 98 %.)
Innan detta inlägg blev färdigskrivet ringde ES mig. Han sa: “Om jag erbjuder dig att bo hos mig vill jag ju åtminstone höra din röst”. Han lät mycket fin och trevlig.