Till minne av Hersh Goldberg-Polin, 23, Eden Yerushalmi, 24, Ori Danino, 25, Alex Lubnov, 32, Carmel Gat, 40, Almog Sarusi, 25, som hittats mördade i en tunnel i Gaza. Enligt preliminära uppgifter hade de skjutits i huvudet strax innan de hittades.
Goldberg-Polin, Yerushalmi, Danino, Lubnov och Sarusi kidnappades när de firade livet på Nova-festivalen den sjunde oktober i fjol, medan Gat kidnappades på kibbutz Be’eri.
I nästan elva månader satt dessa vackra själar kidnappade av Hamas, som många dåraktiga människor hurrat för och hyllat även på våra gator och torg, innan de avrättades. Istället för att låta dem komma hem till sina nära och kära mördades de. Grymheten är monumental.
Här kommer ett försenat inlägg (jag har faktiskt haft semester), men nu bjuder jag äntligen på några bilder från March in support of Israel and the remaining hostages, som ägde rum på dagen tio månader efter den fasansfulla terrorattacken och krigsinvitationen den sjunde oktober 2023. Vi samlades vid Aleksis Kivi-statyn i Helsingfors, där flera bra tal hölls (hittar jag dem inspelade någonstans så kanske jag publicerar dem vid ett senare tillfälle).
Själv blev jag ombedd att hålla högtalaren. Jag är ju verkligen känd för att vara en fysiskt stark och härlig karlakarl… (Se bildbevis.)
Efter talen tågade vi till Senaststorget (se kort video nedan).
Som en gravt homosexuell (eller -emotionell, som jag brukar säga) man måste jag ryta till. (Inte en dag utan att jag måste brusa upp!)
Alla dessa töntiga, lismande föreningar, organisationer, varumärken av vad som helst o.s.v. som smäller upp regnbågssymboler överallt, men som bara slår in öppna dörrar… Jämför exempelvis BMW och BMW Middle East. Så otroligt patetiskt. Oooh, tänk om de skulle våga riskera nåt i det svårt homohatiska Mellanöstern (minus Israel). Så tokigt det skulle vara!
Jag såg också en människorättsorganisation som basunerade ut hur gayvänliga de är. För bara några veckor sedan var de ack så Hamas-vänliga trots att Hamas vill ha ihjäl alla HBT-personer i denna värld.
Det är så äckligt.
Jag kom att tänka på detta när jag kom ut från apoteket i morse. Det nyöppnade apoteket som ligger i sjukhusbyggnaden där jag nyligen tillbringade tid på intensiven och där sjuksköterskan skämdes då hon tog för givet att jag varit gift med en kvinna (jag skrev om detta då). Jag tyckte ju inte att hon behövde skämmas det minsta, ty det ÄR så att man UTGÅR ifrån att folk är heterosexuella eftersom de allra flesta ÄR det. INGET KONSTIGT.
Men varför flaggar då samma sjukhus med ett tiotal regnbågsflaggor utanför entrén? De betyder ju ingenting. Bara godhetssignalering.
Som gravt homosexuell/-emotionell man är jag spytrött på dessa flaggor. De representerar inte mig och de representerar inte längre någonting fint. Det är heterosexuella personer som kallar sig ”queer” (och som har lustiga frisyrer i fantasifulla färger) som har tagit över denna flagga.
Alla dessa varumärken som låtsas vara HBT-vänliga – var fanns de för 20-30 år sedan när det inte var helt kosher att vara H eller B eller T?
Om opinionen skulle vända (eller egentligen: NÄR den vänder, tack vare de hysteriska människorna som jag skrev om här ovan, som bara sabbar och förstör allt) så kommer dessa varumärken och organisationer och föreningar att dra öronen åt sig. Samma med lismande politiska partier. GLÖM ALDRIG hur de svenska Socialdemokraterna strök HBT ur den där programpunkten* för att blidka de homohatande muslimerna. Vilka hycklande, maktkåta svin.
Slut på dagens (första) utbrott.
*Tro och solidaritets ställning som sidoorganisation till Socialdemokraterna, med en adjungerad representant i partiets verkställande utskott, har länge varit föremål för debatt. Förbundet har varit en tydlig röst för en human flyktingpolitik, och har varnat för att islamofobi får prägla det politiska samtalet. Samtidigt har de varit omskrivna för sitt samarbete med Sveriges muslimska råd och anklagelser om att liera sig islamister. En tidigare kontrovers handlar om att skrivningar för att värna hbtq-personers rättigheter ströks ur ett manifest för S-muslimer, som antogs av styrelsen för Tro och solidaritet. Den dåvarande ordföranden försvarade saken i en debattartikel med rubriken ”S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer”.
This will probably sound like an ego post, and maybe it is, but all I want to do is to express my gratitude.
I was thinking about this when I was out with my dog this morning. Some stranger called me a ”grumpy nobody on the internet” (in a group on Facebook) and it reminded me of when I did all those things (pro-Israel things), all those years ago, and when I travelled to Israel (all the time). Already at the airport a young woman in passport control said: ”I know who you are. I follow you on social media and I love you. Welcome to Israel.”
And then I was walking around the streets of Tel Aviv with some (lovely) local friends and someone shouted: ”Kim, is that you? I need to shake your hand.”
Or all the messages I recieved from strangers asking me out for dinner, because they wanted to show their ”appreciation”. I met so many fabulous people.
Or when I received a message from someone who had seen me on television, and just wanted to say that I ”did a great job”.
Or the hundreds of emails I received. I printed them, and put them all in a folder and I read them whenever I’m feeling a bit low. (And there was only one negative email, from some Muhammed or Ahmed in Sweden, and I deleted it, cause I tend to delete all negativity. I don’t need it in my life.)
I’m in a very sentimental, nostalgic mood at the moment, because I have such a difficult birthday coming up in December. (And I don’t want to talk about it!) But I am thankful, because my brother didn’t get to be this OLD.
So, maybe I’m just a ”grumpy nobody on the internet”, but I had my fabulous days. Pretty well done by a working-class kid from an immigrant family from the countryside, with practically no friends and no encouragement in life.
I just followed my heart, and I chose my own path, and I’m pretty pleased with myself, actually.
The point being: thank you for your support and your lovely words. It all means so much to me.
Först såg jag att en gayklubb i Köpenhamn skrev på instagram att de ska ha Eurovision-partaj och visa sändningarna, men att de kommer att stänga av ljudet under Israels låt. De skrev alltså detta i ett inlägg. Som om det vore den mest naturliga saken i världen.
Läs det en gång till.
Det är så snuskigt att jag vill kräkas. Det uppstod så klart dramatik och de raderade dessa rader och stängde av kommentarsfunktionen.
Sedan läste jag i en finsk tidning att vänsterextrema hatare hade meddelat en gayklubb i Åbo att om de visar sändningen så kommer ”HBT-folket att bojkotta klubben” och klubben böjde sig och valde att inte ha nåt ESC-partaj. Så ynkligt.
Det är så här de där vänsterextrema huliganerna håller på, om ni inte fattat detta tidigare. De hatar och hotar och de är helt sinnessjukt rubbade.
De hatar alltså det ENDA land i mellanöstern där de skulle kunna leva som sig själva. HBT-folk flyr från Gaza och ”de palestinska områdena” TILL ISRAEL, för att få leva i fred. Vad ÄR det för fel i huvudet på dessa människor? Är de suicidala? De dyrkar ju en dödskult som vill ha ihjäl dem.
Böj er aldrig för deras hot. Ge dem inte ens lillfingret.
Som en normalbegåvad bögfarbror är jag så fruktansvärt trött på dessa stenkorkade, äckliga, hatiska kommunister. Sätt mig aldrig i samma box. Vi har absolut INGENTING gemensamt.
Jag skulle numera aldrig visa mig med en regnbågsflagga. Den är kidnappad av dessa onda krafter som gjort den till en vänsterextrem symbol som står för allt som jag inte står för.
