Jag har ju upplevt ett otrohetsdrama i min bekantskapskrets och det fick mig att tänka på hur oskyldig/skyldig jag själv är. Plötsligt kom jag på att jag visst varit otrogen en gång (men jag tog mitt ansvar och förde ingen bakom ljuset, bless me – the holy saint).
Året var 1999 och jag levde tillsammans med Miljonären. I efterhand kan jag se att jag inte på långa vägar var redo för ett så seriöst förhållande. Jag åkte på charter med grabbarna (och här börjar varningslampan blinka hysteriskt). Det gick som det gick. Naturligtvis träffade jag en trevlig holländare som tog mig med storm. Han var allt Miljonären inte var och jag bestämde mig där och då för att bara tacka och ta emot. Innan jag tillät mig att hångla loss gjorde jag mentalt slut med Miljonären. Jag låg på stranden med kamraterna och kände att livet i det ögonblicket var som det alltid borde vara och samma kväll lät jag mina (få och mycket blygsamma) lustar ta över. Holländaren och jag hade en fantastisk vecka tillsammans och vi bestämde oss för att ses snart igen. Samma kväll jag kom hem till Stockholm lämnade jag Miljonären och någon vecka senare satt jag i en stad utanför Amsterdam och lekte holländskt hemmafruliv. Det var en rolig tid men efter den gången såg jag aldrig Holländaren igen.
Jag tror, tack och lov, inte att jag skulle kunna vara otrogen och fortsätta som om ingenting hade hänt. Dessutom är jag ju bara måttligt intresserad av sex och sånt…
