Etikett: Marta Sánchez

Åh, Marta!

Låt mig återigen få presentera den fantastiska Marta Sánchez – Spaniens Madonna och min första spanska kärlek.
När jag var i Spanien för allra första gången (förmodligen det land jag besökt flest gånger, om vi räknar bort Norden) så spelades en av Martas låtar konstant på radio och jag och min dåvarande flamma Antonio (<– läsvärd länk) ilade till El Corte Inglés och inhandlade debutalbumet Mujer. Älskade plattan, men i dag är den ingenting i jämförelse med fantastiska Soy Yo, som kom 2002.
Martas senaste dänga (under första lyssningen känns den sisådär, men sen så – sen lossnar det!):

(Ja, jag ignorerar honom. Hans skönhet förblindar mig ju.)
Köp den på iTunes.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Söndagsutmaning

Nu gör vi som så att vi ställer in iTunes (eller annan spelare) på shuffle/random och så skriver vi ner de 10 kommande låtarna. Inget fusk.
01 Marta Sánchez Dime la verdad. Det var länge sedan jag lyssnade på den spanska Madonnan Marta.
02 Kylie Limbo (Live). En Kyliefavorit live från budgetturnén Intimate & Live.
03 Jennifer Lopez Let’s get loud (Radio mix). Jag är inget fan av Jennifer men laddade hem hennes hits på fyllan en gång. De jag ville ha fanns inte på iTunes (!) så ibland måste man vara lite lätt kriminell.
04 Lena Philipsson Jag sover hellre ensam. Mycket bra Lenalåt från Jag ångrar ingenting.
05 Annie Lennox The saddest song I’ve got. Bästa titeln någonsin från ett av mina favoritalbum Bare (som bör lyssnas på när man har ont i hjärtat).
06 Eurythmics There must be an angel (playing with my heart). Fatta vilka klassiker de skapade.
07 Melanie C Melt. Ljuvlig ballad från album nummer två: Reason.
08 Sanna Nielsen Rör vid min själ. Nja. Very svulstigt.
09 Rosa Your Song. Spanska Rosa Lopez gör en cover på denna fina bit.
10 Eva Dahlgren Lava. Öppningsspåret på Jag vill se min älskade komma från det vilda. Trist instrumental låt på ett bra album.

Spansk disko VS estnisk klassisk musik

Min “söndag” har inte börjat så bra. Okej, detta är petitesser i det stora hela, men ändå…
För några veckor sedan beställde jag min spanska favoritbrud Marta Sánchez senaste platta på Amazon. Detta är det enda av hennes album jag inte har i min samling och i morse vaknade jag av en duns på hallmattan. “Hurra”, skrek jag. “Marta är här!”
Jag slet upp paketet för att njuta av den ljuvliga, färgglada omslagsbilden… men fick till min fasa istället se ett helvitt, fult omslag till en estnisk symfoni-CD. Mycket upprörande! Vänligen ge mig vad jag betalar för! Jag är inte på humör för estniska klassiska tongångar! Jag kräver spansk disko!
Marta Sánches blev min favvobrud när jag var i Spanien första gången som 19-åring. Jag hälsade på min hunk Antonio och Marta, som tidigare varit sångerska i popgruppen Olé Olé, hade nu en hit med Desesperada från hennes nysläppta solodebut Mujer.
Vi kilade till El Corte Inglés och inhandlade plattan som på många vis numera påminner mig om en kärlekshistoria från en svunnen tid.
När jag nu försöker återuppleva detta vackra får jag istället estnisk klassisk musik i lurarna. Är det rimligt? Är det ett tecken på att
a) jag borde åka till Estland
eller
b) jag borde låta det förgångna vila?
Åh, whatever. Jag ville ju bara lyssna på lite spansk högkvalitativ diskopop, för tusan!